Det finns ämnen i växter som liknar de könshormoner som finns hos däggdjur. De kallas fytoöstrogener och de kan binda till samma receptorer som däggdjurens könshormoner och blockera eller inducera en reaktion. De har bland annat visats ge ett visst skydd mot cancer, men höga halter av fytoöstrogener har också utpekats som orsak till problem med fruktsamheten hos tackor i Australien. Allvarliga fruktsamhetsstörningar har dock inte iakttagits hos nötkreatur, men man har vetat att fytoöstrogener från fodret till mjölkkor förs över till mjölken, dock i mycket små mängder.
Olika växter innehåller olika fytoöstrogener och koncentrationen varierar mellan sorter, växtdelar och utvecklingsstadium. För att undersöka hur olika växter i vallfodret påverkar mjölkens innehåll av fytoöstrogener genomförde doktoranden Annika Höjer ett försök med mjölkkor i SLU:s försöksladugård Röbäcksdalen i Umeå. Korna utfodrades med ensilage av rödklöver-gräs respektive käringtand-timotej. Halten av fytoöstrogener visade sig då vara fyra gånger så hög i mjölk från kor som hade ätit rödklöverensilage.
Vissa fytoöstrogener omvandlas i mag-tarmkanalen hos korna till equol, ett mer hormonliknande ämne med större biologisk effekt hos däggdjur än förstadierna som finns i fodret. Det finns studier där en tillsats av equol har vistats reducera tillväxten av prostatacancerceller. Equol var den vanligaste fytoöstrogenen som hittades i mjölken, men skillnaden mellan olika kor var stor, troligen beroende på olika omsättning i vommen. Nu går forskarna vidare med att undersöka hur halterna i mjölken kan styras med vallfodret.
Annika.Hojer@slu.se, 090-786 87 41, Anne-Maj.Gustavsson@slu.se, 090-786 87 17, Fytoöstrogener – senaste nytt, ur Grovfoderkonferensen 2012, http://pub.epsilon.slu.se/8598/1/bernes_g_120229.pdf, Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl-fakulteten/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-norrlandskt-jordbruksvetenskap/
När kor äter ensilage bestående av rödklöver och gräs producerar de mjölk med mer fytoöstrogener än när de får käringtand-timotejensilage. Foto: Annika Höjer
Kompostering av hushållsavfall innebär att växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas avgår, vilket gäller både hemkompostering och kommunal hantering. Det vore rationellt om hemkompostering kompletterade storskalig kompostering i högre grad, eftersom utsläpp från transporten av matavfallet då bortfaller.
Dessutom visar nya undersökningar vid SLU att hemkompostering ger mindre utsläpp av metan än vad de storskaliga anläggningarna ger. SLU-forskarna mätte regelbundet halterna av metan, lustgas, koldioxid och ammoniak i 18 hemkomposter i Uppsala under drygt ett år. Kompostskötarna fick också fylla i protokoll med hur de skötte komposten och hur mycket material de tillförde.
För att minimera utsläppen av växthusgaser ska man röra om sparsamt eller inte alls och inte fylla på för mycket köksavfall. Antalet familjemedlemmar har betydelse för hur mycket nytt material som fylls på, och därmed hur varm komposten blir. Det var i studien vanligare med höga halter av metan när komposten var varm och när vattenhalten i komposten var hög. En större andel torrt material i komposten skulle minska vattenhalten och därmed sänka metanemissionerna ännu mer.
Evgheni.Ermolaev@slu.se, Alexander.Johansson@slu.se, Hakan.Jonsson@slu.se, 018-67 18 86, http://pub.epsilon.slu.se/8615/1/ermolaev_e_etal_120306.pdf
Alger odlade i avloppsvatten och rökgaser kan användas som biomassa i en storskalig, uthållig och inhemsk produktion av t.ex. biogas, bioetanol, gödselmedel eller fisk- och djurfoder.
I ett samarbetsprojekt har SLU-forskaren Francesco Gentili provat stammar av mikroalger (växtplanktonalger) och makroalger, t.ex. grönalger, i laboratorium. De mikroalger som växte fortast provades sedan i en odlingsprototyp i ett växthus byggt på taket till kraftvärmeverket i Umeå. Det visade sig att de växte bra på en kombination av näringsämnen från obehandlat avloppsvatten och koldioxid från avgaser. Den något låga produktiviteten i prototypen skulle bland annat kunna optimeras med en bättre bioreaktor.
Algerna tar upp koldioxid från rökgaser och kan rena avloppsvatten från kväve och fosfor med upp till 90 procent. Dessutom tar de upp tungmetaller ur vattnet. De utvalda mikroalgerna visade sig ha en betydligt lägre askhalt än t.ex. havsalger, vilket har betydelse om man använder torkad algmassa direkt som biobränsle. I en framtid skulle man eventuellt kunna använda jäst för att omvandla kolhydraterna i biomassan till etanol.
Francesco.Gentili@slu.se,
Algae: the sustainable biomass for the future, Submariner
Project, sid. 21, http://submariner-project.eu/images/stories/news/submariner_algae_magazine.pdf
Institutionen för vilt, fisk och miljö, avdelningen för vattenbruk, http://www.slu.se/sv/fakulteter/s/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-vilt-fisk-och-miljo/forskning/amnesomraden/vattenbruk/
Alger växer bra i avloppsvatten
med tillsats av koldioxid från rökgaser från värmeverket. Foto: Francisco
Gentili
Biologisk bekämpning mot Phytophthora
möjlig
Under
senare år har man rapporterat om att stora ekar och bokar försvagas och dör i
skogar och parker på grund av klimatförändringarna. Men unga träd i plantskolor
skulle kunna skyddas mot algsvampar
med ett biologiskt alternativ.
Forskare
vid SLU i Alnarp behandlade Phytophthora-infekterade
ekplantor med biotensider från en jordbakterie, Pseudomonas koreensis.
Biotensiderna är ytaktiva ämnen som bildas naturligt av vissa mikroorganismer
och de visade sig kunna lösa upp algsvampens spridningskroppar,
zoosporer, som saknar cellväggar. I ett pilotförsök
finansierat av Skogssällskapet visade det sig att ekplantor
som behandlades med biotensiden överlevde bättre än de som inte hade
behandlats. Biotensidens negativa effekt på P. quercinas
zoosporer var tydlig.
Plantskolor har en
nyckelroll i spridning av olika arter av Phytophthora,
som angriper inte bara lövträd, utan också barrträd och många vedartade prydnadsväxter.
Om metoden med biotensider kunde utvecklas skulle det i framtiden kunna minska
smittspridningen i dessa miljöer.
Malin.Hultberg@slu.se, 040- 41 53 25 , Johanna.Witzell@slu.se, 040-41 51 85, http://www.slu.se/vaxtskydd-alnarp/nyhetsbrev
http://www.slu.se/sv/samverkan/kunskapsbank/2011/12/nya-arter-hotar-vara-skogar/
Inom naturvården har det funnits en farhåga att betesdjur kan gödsla upp magra och florarika delar av betesmarker som anslutits till gammal åker. De magra områdena skulle då få ett tillskott av näring som kan påverka deras flora negativt. Men så verkar det inte vara enligt studier vid SLU.
Under fyra säsonger har SLU-forskare observerat var nötkreatur väljer att beta, vila och uträtta sina behov i ett antal naturbetesmarker i Uppsalatrakten. Parallellt gjorde forskarna även analyser av betets näringsinnehåll och artsammansättning.
Korna föredrog att beta och vistas på de näringsrika ytorna i hagen. Där släppte de också företrädesvis sin avföring och urin. Det transporteras alltså inte några större mängder näring i form av gödsel och urin från den näringsrika före detta åkern till betets magrare partier.
Eva.Sporndly@slu.se, http://www.slu.se/sv/samverkan/kunskapsbank/2012/3/sa-valjer-kor-att-gora-i-naturbetesmarken/, http://pub.epsilon.slu.se/8421/
Näckrosbladbaggen (Galerucella nymphaeae) är en ”ecological engineer” enligt ny SLU-forskning. Det är en ekologisk term som innebär att en art genom att påverka sin livsmiljö direkt eller indirekt kontrollerar andra arters tillgång på t.ex. föda eller gömställen.
Bladbaggen gnager på den gula näckrosens (Nuphar lutea) blad så att bladtillväxten hejdas något. Bladens åldrande påskyndas och bladdensiteten minskar drastiskt. Därmed blir det glesare mellan bladen så att mer ljus tränger ner till botten av vattendragen. På så sätt får de arter som lever i skydd av näckrosbladen ett mer begränsat utrymme att gömma sig på och därmed får de svårare att komma undan sina fiender.
Den tydligaste effekten förväntar man sig på samspelet mellan djurplankton, t.ex. Daphnia, och små abborrar. Tidigare studier har nämligen visat att en stor del av alla Daphnia konsumeras av små abborrar i tunna och medeltäta näckrosbestånd, men en mindre andel i täta näckrosbestånd. Man kan alltså förvänta sig att Daphnia utsätts för ett högre predationstryck av små abborrar när näckrosbestånden glesas ut av gnagande bladbaggar.
Johan.Stenberg@slu.se, http://www.springerlink.com/content/ch12p26414m122j2/fulltext.pdf
Foto: Johan Stenberg