Det resilienta samhället

Senast ändrad: 08 april 2011

De flesta svenskar har en hemförsäkring. Den hjälper oss att klara till exempel en vattenskada eller en eldsvåda. Ordet ekologi betyder läran om huset. Att leva inom det naturliga husets – ekosystemens – funktioner och gränser kan därför liknas med att ha en hemförsäkring.

För att fruktträdens blommor ska kunna utvecklas till frukt krävs att de pollineras. Pollinering utförs ofta av insekter, och är ett exempel på en av alla de så kallade ekosystemtjänster som naturen utför.

Om en kommun har tio läkare och en försvinner klarar sig befolkningen ganska bra. Men om det bara finns en läkare och den försvinner blir det problem. Samma sak gäller våra arter. Till exempel bin som behövs för att sprida pollen för fortplantning av grödor som kaffe, äpplen och vissa grönsaker. ”Var tredje tugga” kommer från en pollinerad gröda. Om det finns tio olika pollinerare och en försvinner kanske inte ekosystemet påverkas, men om det bara finns en och den går förlorad är det värre. Till skillnad från husets hemförsäkring går inte utdöda arter att få tillbaka.

Det finns en koppling mellan biologisk mångfald och ett ekosystems resiliens, dess förmåga att klara av och vidareutvecklas efter störningar – som klimatförändringar – och ge oss ekosystemtjänster, som mat och vattenrening. Enligt forskningsstudier har 60 procent av jordens ekosystemtjänster förstörts eller använts ohållbart och sammanlagt förlorar vi ekosystemtjänster, endast på land, värda 500 miljarder kronor per år.

Klimatförändringarna beror främst på för stora utsläpp av växthusgaser, framförallt från i-världen, och lösningar behövs som effektivisering, alternativa energikällor, minskade utsläpp från transporter, ändrad konsumtion och så vidare. Resilienta ekosystem kan bidra ytterligare, både till anpassning och minskade utsläpp. Avskogning står för ungefär 20 procent av utsläppen och att minska den kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen, om man gör det i samspel med människor som lever av skogen. Lösningar behöver baseras på kunskap om hur de komplexa sambanden i naturen, och de sociala systemen, hänger ihop så att det som först kan verka positivt för klimatet inte bidrar till negativa nettoeffekter.

Kortsiktigt kan till exempel en monokultur, det vill säga odling av en art som de snabbt växande oljepalmsplantagerna i Sydostasien, bidra med tjänster som kolinlagring och biobränsle, men försäkringseffekten minskar, samtidigt som tropisk skog och torvområden förstörs, vilket gör att stora mängder koldioxid släpps ut.

Ett framgångsrikt exempel där man härmat naturens design är trädjordbruk i Brasilien med samodling av träd, buskar och jordbruksgrödor, vilket binder mer kol, skapar större biologisk mångfald, ger högre inkomster och bättre riskspridning för bönderna.

Nobelpriset i ekonomi gick förra året till Elinor Ostrom för forskning om hur människor kan förvalta gemensamma naturresurser. Det visar på en ökad förståelse för att förvaltning av ekosystemen inte bara är en miljöfråga utan en utvecklingsfråga.

Idag har vi kunskap som kan användas, om politisk vilja finns, men det behövs ännu mer för att designa ett resilient samhälle med smarta ekosystembaserade lösningar, byggda på en lokal kunskap och kulturell acceptans. De sociala och ekologiska systemen hänger ihop. Hänsyn måste tas till rättighetsaspekter, från lokala ägande- och nyttjanderätter av naturresurser, till de globala klimatförhandlingarnas diskussioner om vilka länder som ska minska utsläppen mest. Vi behöver ett globalt helhetsperspektiv. Lösningar måste kunna tillgodose en växande befolkning med livsmedel samtidigt som de är hållbara.

Det finns många verktyg att använda: ekonomiska styrmedel som gröna skatter och bidrag, avskaffande av skadliga subventioner, bättre samstämmighet mellan politikområden som handel och miljö, uthålliga metoder för fiske, skogs- och jordbruk samt djupgående analyser av innehåll i livskvalité och tillväxt. Det behövs ökad förmåga att lyssna, lära och föra en förutsättningslös dialog såväl mellan länder i internationella förhandlingar som mellan politiker, praktiker, näringsliv, intresseorganisationer och discipliner inom forskningen.

Text av: Maria Schultz, tidigare anställd vid CBM

Artikeln ursprungligen publicerad i april 2010 i tidskriften Camino nr 16:http://www.caminomagasin.se/bloggar/camino/naturen-tjanar-dig


Kontaktinformation
Sidansvarig: charlotta.warmark@slu.se