Mångfaldens värden

Senast ändrad: 08 april 2011 - slu.se

Text: Mark Marissink, sekreterare i Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald.
Artikeln ursprungligen publicerad i Biodiverse 4/2008.

Varför ska vi bry oss om biologisk mångfald? Visst, många av oss tycker att det är trevligt att ströva omkring i naturen, och dagen är räddad om vi då råkar se någon mer eller mindre vacker sällsynthet – en växt, en svamp eller ett djur. Kanske går vi till och med så långt att vi försöker kryssa så många sällsyntheter som möjligt. Men ärligt talat, handlar det ändå inte om lite av en hobbyverksamhet för några få? Varför ska man egentligen ägna en hel tidskrift, för att inte tala om en hel centrumbildning och en hel konvention åt den biologiska mångfalden? Och ska vi verkligen lägga en massa pengar på att bevara biologisk mångfald, eller låta den stå i vägen för projekt som gör att vi snabbare kan ta oss från A till B? Är det verkligen lönsamt? Vad ska vi ha naturen till?

Omdiskuterat egenvärde

Vissa tycker att vi helt enkelt inte har rätt att förstöra naturen, att det är vår moraliska skyldighet att se till att den biologiska mångfalden bevaras. Då kanske man menar att naturen, allt levande eller till exempel alla djur har ett egenvärde, ett intrinsikalt värde. Det här egenvärdet är oberoende av vad vi tycker om djuret eller naturen eller om vi har någon nytta av det.

Varje individ kan tilldelas ett egenvärde, på samma sätt som att de flesta anser att varje människa har ett egenvärde. Vilka livsformer som är individer kan man givetvis ha olika åsikter om – vissa anser att däggdjur och fåglar har egenvärde, medan andra menar att alla djur eller även växter och svampar har egenvärde. Detta synsätt brukar kallas för biocentrism (i motsats till antropocentrism). Resonemang om djurskydd och djurens rättigheter utgår ofta från detta synsätt.

Ett annat sätt att se på egenvärden i naturen är ekocentrismen. Den innebär att det är större helheter som har egenvärden. Det kan till exempel gälla ett visst ekosystem eller en art. Individerna i sig är inte lika viktiga här. Många av argumenten i naturvårdsdebatten ligger nära detta synsätt.

Egenvärdet är ett problematiskt begrepp på många sätt. Bland filosofer och ekonomer finns många som menar att ingenting kan ha ett värde utan att människan ger det ett värde, och att egenvärdet som sådant därför inte kan finnas. Egenvärdet är också mycket svårt eller omöjligt att hantera när man ska prioritera insatser eller träffa val som på ett eller annat sätt påverkar den biologiska mångfalden. Det är inget begrepp som går att kvantifiera och används inte så mycket i det dagliga naturvårdsarbetet.

Det kan dock vara värt att notera att det allra första som sägs i ingressen till Konventionen om biologisk mångfald handlar just om den biologiska mångfaldens egenvärde: ”Conscious of the intrinsic value of biological diversity...”

Användarvärde – nyttigt för människan

Konventionens ingress fortsätter sedan: ”... and of the ecological, genetic, social, economic, scientific, educational, cultural, recreational and aesthetic values of biological diversity and its components, conscious also of the importance of biological diversity for evolution and for maintaining life sustaining systems of the biosphere”.

Här handlar det om den nytta som vi människor, direkt eller indirekt, kan ha av den biologiska mångfalden, det så kallade användarvärdet eller instrumentella värdet. Detta värde är enklare att hantera än egenvärdet; man kan kvantifiera det och uttrycka det i kronor och ören. Därmed blir det lättare att väga olika värden mot varandra.

Begreppet ”användarvärde” för kanske tankarna till djur och växter som vi äter, bygger hus eller stickar kläder av. Det ska dock ses mycket bredare än så. Också när man njuter av en promenad i skogen använder man biologisk mångfald. Det behöver inte heller vara just nu man använder naturen för att den ska ha ett användarvärde – även möjligheten att kanske kunna använda gener, djur, växter eller ekosystem någon gång i framtiden brukar räknas som användarvärde (s.k. optionsvärde). Dessutom kan man ha glädje av blotta vetskapen om att det finns tigrar i Asien, utan att man någonsin kommer att åka dit för att se dem (och än mindre tänker sig att äta tigerkött eller ha en tigerfäll framför öppna spisen). Även i detta fall anses tigern ha ett användarvärde, nämligen existensvärdet (som inte ska blandas ihop med egenvärdet: tigerns egenvärde handlar om det värde tigern har för sig själv, medan existensvärdet innebär att det finns en människa någonstans som fäster ett värde vid att tigern finns).

Konventionens text ger inte den mest användbara indelningen för olika typer av användarvärden. Ett vanligare sätt att dela in värdena är att skilja på varor, tjänster, information och andliga värden. Ytterligare ett sätt att se på användarvärdena utgår frånekosystemtjänsterna. Den indelningen avser egentligen värdet av ekosystem, men kan i stora drag också användas för de andra nivåerna av biologisk mångfald.

Ekosystemtjänster

Den enklaste definitionen av ekosystemtjänster lyder ”den nytta som människan har av ekosystemen”. Begreppet har fått ganska stor spridning genom Millennium Ecosystem Assessment och har väckt intresse hos bland annat miljöminister Andreas Carlgren. Ekosystemtjänsterna brukar delas in i tre eller fyra kategorier: bärande tjänster ochreglerande tjänster (dessa två slås ofta ihop), producerande tjänster och kulturella tjänster

De bärande tjänsterna är, som namnet uttrycker, av grundläggande karaktär för människans och naturens fortlevnad på jorden. Det handlar om jordbildning, primärproduktion och fotosyntes, kretslopp av näringsämnen etc. De kan vara svåra att skilja från reglerande tjänster, det vill säga hur ekosystemprocesser reglerar vår omgivning, såsom pollinering, klimatreglering, vattenreglering och reglering av luftkvalitén.

De producerande tjänsterna är ofta lättare att identifiera och hantera. Människan är beroende av biologisk mångfald i form av mat, bränsle, fibrer, men även som genetiska resurser. Många av dessa tjänster säljs och köps redan i dag på ekonomiska marknader.
De kulturella tjänsterna spänner över ett brett spektrum, från rekreation i naturen och ekoturism, via estetiska värden, inspiration, kulturarvsvärden till värden för spiritualitet, religion och tillhörighet. Vissa av dessa tjänster kan man köpa och sälja, medan andra är mer ogripbara.

Det finns kanske en risk att själva känslan, upplevelsen inför naturen, försvinner när man betraktar biologisk mångfald på detta sätt, som kan tyckas kyligt och analytiskt. Och jag menar inte att det är så vi ska se naturen till vardags när vi är ute och jagar våra kryss. Men det kan vara bra att ha några argument till hands som förhoppningsvis biter även på dem som aldrig kommer utanför staden, som tror att uteliv handlar om krogar, och som inte lyssnat på fågelsång sedan p2:s pausfågel avskaffades. Själv upphör jag aldrig att förundras över mångfalden i naturen, och vill avslutningsvis referera till en sammanfattande slogan (eller om det nu är en definition): Biologisk mångfald – det är livet!

Text: Mark Marissink, sekreterare i Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald.

Artikeln ursprungligen publicerad i Biodiverse 4/2008.


Kontaktinformation