Forskarporträtt

Senast ändrad: 18 augusti 2017

Träffa några av CBM:s forskare och få reda på mera om deras forskning!

Mike Jones – resilience and natural resource management

Mike Jones

2013-09-03

Mike Jones trained as a wildlife ecologist in Zimbabwe and was employed by Zimbabwe's Department of National Parks and Wildlife Management until 2005. Over a period of 25 years much of his work was focused on large mammal population monitoring, sport hunting management, rangeland ecology, protected area management planning, community based natural resource management and environmental assessment.

Mike began a second career in conservation, leading community based natural resource management programs for different small US based non-profit organistions, working with farmers, foresters and fishermen in a number of countries within southern and eastern Africa. This work also entailed engagement with farmers and ranchers in the United States in various projects that enabled peer-to-peer learning among natural resource practitioners on two continents. The purpose of this work was to improve the capacity of natural resource managers on private land and enable them to share power with central government authorities. The work was founded on experience with Zimbabwe's wildlife devolutionary wildlife policy that had demonstrated the ability of farmers and ranchers to manage their wildlife effectively and develop wildlife production as a sustainable form of land use and livelihood.

In 2009 Mike moved to Sweden where, as a practicing member of the Resilience Alliance, he occupied an unpaid position at the Stockholm Resilience Centre, developing networks of practitioners willing to experiment with the application of resilience science to natural resource stewardship. With its holistic view of nature in the context of complex adaptive systems, models based on resilience theory provide a new and more useful way of understanding and managing change in living systems than previous approaches based on linear models aimed at maximum sustainable yield resource use. Mike has developed resilience practitioner networks in the International Association of Impact Assessors, leads a Resilience Task Force in IUCN's Commission on Ecosystem Management, and is a visiting scholar at the Wallow Mountain Institute in Oregon US, where he works as a facilitator and trainer with a variety of agricultural universities and land management agencies in the application of resilience science to planning and policy processes.

Mike's work at CBM includes facilitating the development of CBM strategy; building strategic alliances with CBM partners; linking CBM scientist to opportunities for international collaborative research; developing an interdisciplinary network of scientists with an interest in the resilience of food systems; and the creation of resilience short courses for natural resource management professionals. Mikes research work is focused on the synthesis of scientific papers for policy audiences.

TEXT  OCH BILD: Hanna Eliasson

Carina Green – urfolks inflytande, förvaltningsplaner och förvaltningspraktik

Carina Green

2013-09-03

Carina är kulturantropolog och anställd på CBM som forskare. Forskningen fokuserar främst på urfolks inflytande på miljövårdsdiskursen, förvaltningsplaner och förvaltningspraktik. Främjandet av biologisk mångfald, identitetsprocesser, etnisk mobilisering, myndighetsutövning, och demokratiseringsprocesser är några exempel på olika perspektiv som ska samsas inom olika samförvaltningsprocesser, och där de olika aktörerna ofta har olika målsättningar, förväntningar och förståelser.

I det pågående forskningsprojektet på CBM intresserar sig Carina för IPBES-processen, som är en internationell samarbetsplattform som syftar till att stärka samverkan mellan kunskap och politiska beslut gällande biologisk mångfald, mänskligt välbefinnande och ekosystemtjänster för hållbart nyttjande av jordens resurser. Att integrera urfolks ”traditionella” ekologiska kunskap med ”konventionell” vetenskaplig ekologisk kunskap är en av de viktigaste byggstenarna i den här processen.

Många frågor av humanistisk och samhällsvetenskaplig karaktär ställs inom forskningsprojektet och det är framför allt IPBES som ett ”kulturellt fenomen” som studeras. Hur påverkar de inblandade processen och hur påverkas de själva av den? Vilken genomslagskraft får diskussionerna inom IPBES nationellt och lokalt? Hur initieras dessa diskussioner och hur fattas de formella och informella besluten? Hur, och i vilken grad, förverkligas de beslut som fattas inom IPBES? Vad blir konsekvenserna? Hur skapas och omskapas olika kategorier, såsom ”urfolk”, ”traditionell kunskap” och ”västerländsk kunskap” hos de involverade?

Genom att fokusera på aktörskapet hos de involverade individerna i IPBES-processen kan nya frågor ställas som rör hur och varför sådana här initiativ utvecklas i en viss riktning och vad konsekvenserna av detta kan bli. I förlängningen kan dessa ”nya” frågor leda till ökad förståelse för hur man på bästa sätt kan initiera, förverkliga och praktiskt implementera frågor som rör urfolks ”traditionella kunskap” och deras ansvar för förvaltningsfrågor. I projektet används en etnografisk metodologi där fältstudier och semi-strukturerade intervjuer står i fokus.

Carina är också lektor och forskare på institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet. Tidigare forskning har i huvudsak rört sig kring urfolksfrågor, världsarvsfrågor, etnisk mobilisering och identitetsprocesser. Hon har studerat urfolks inflytande på naturvård och relationen mellan urfolk och naturvårdande myndigheter i Sverige, Nya Zeeland och Australien. Hon är också för närvarande involverad i ett projekt sponsrat av RAÄ där samförvaltning inom värdsarv i Nya Zeeland, Australien och Sverige står i fokus. 

 

URVAL AV PUBLIKATIONER:

(Forthcoming) “The Laponian World Heritage area. Conflict and collaboration in Swedish Sápmi”, i World Heritage and Indigenous Peoples, IWGIA, Copenhagen.

(2013) “Kunskapsintegrering ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv”, i Biodiverse, årg. 18, nr 1 2013. CBM skriftserie, Uppsala.

(2010) “Traditional Knowledge and the Sami Struggle in Sweden”, i Proceedings of the 4th International Traditional Knowledge Conference 2010. Joseph S. Te Rito & Susan M. Healy (eds). New Zealand’s Maori Centre of Research Excellence, University of Auckland, Auckland

(2010) ”Metod och etik inom antropologin”, i Gäller vanligt fokvett också för akademiker? Rapport från ett seminarium om makt och etik. Naptek, Uppsala

(2009) Manging Laponia. A World Heritage as arena for Sami ethno-politics in Sweden. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala Studies in Cultural Anthropology No 47, Uppsala University, Uppsala. (avhandling)

(2008) “Indigenous Traditional Knowledge and Sustainable Development in the World Heritage sites of Laponia in Sweden and Tongariro in New Zealand” (together with Åsa Nilsson Dahlström), i Science for sustainable development: the social challenge with emphasis on the conditions for change: proceedings of the 2nd VHU Conference on Science for Sustainable Development, Linköping, Sweden, 6-7 September 2007. Björn Frostell (ed.) Föreningen Vetenskap för Hållbar Utveckling, Uppsala.

TEXT OCH BILD: Hanna Eliasson

Maria Forsberg – rättsligt skydd för biologisk mångfald

Maria Forsberg

2013-09-03

Maria Forsberg arbetar på CBM med forskningsfrågor som rör rättsligt skydd för biologisk mångfald i skogen. Hon är sedan 2012 disputerad i miljörätt vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet där hon arbetar deltid med forskning och undervisning. Tidigare har hon bland annat arbetat på länsstyrelsen i Uppsala län, främst med att ta fram ansvarsutredningar för förorenad mark.

I september 2012 disputerade Maria i rättsvetenskap, mer bestämt miljörätt.  Avhandlingens titel är ”Skogen som livsmiljö – en rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk mångfald”. Huvudsyftet med studien var att analysera lagstiftningens ändamålsenlighet för att nå rättsliga och miljöpolitiska mål om att bevara biologisk mångfald i skogen. En slutsats är att lagstiftningen är bristfällig ur flera aspekter när det gäller att styra mot nämnda mål. I dagsläget saknas till exempel hinder i lagstiftningen mot att skogen överutnyttjas. Trots att det ur ett naturvårdsbiologiskt perspektiv bedöms som nödvändigt att bevara de få arealer av gammal skog som finns kvar i landskapet är det från ett rättsligt perspektiv lagligt att avverka dessa skogar även om det bidrar till att lagstiftningens mål om att bevara biologisk mångfald inte kan nås.

Skogen som livsmiljöI avhandlingen "Skogen som livsmiljö – en rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk mångfald" är en av slutsatserna att det idag saknas hinder i lagstiftningen mot att skogen överutnyttjas.

 

Till avgörande del är regleringens tillkortakommanden beroende av den rådande synen på hur långt egendomsskyddet sträcker sig, det vill säga hur mycket naturvårdshänsyn som kan krävas av den som nyttjar skogens resurser. Möjligheten att föreskriva om naturvårdshänsyn i samband med skogsskötsel är idag begränsad av den till egendomsskyddet kopplade ersättningsrätten. En annan svårighet med sådana generella regler är även att de naturgivna behoven och förutsättningarna skiljer sig åt i landet.

I det forskningsprojekt på CBM som Maria ingår i, syftar hennes arbete till att närmare analysera frågan om de rättsliga förutsättningarna för att föreskriva om absoluta hänsynsregler, det vill säga naturvårdshänsyn i skogsbruket som gäller generellt i landet och som måste beaktas utan att rätt till ersättning föreligger. Den avgörande gränsdragningen ligger vid vad som i dagens samhälle kan anses utgöra laglig pågående markanvändning. Det är nämligen endast begränsningar av sådan markanvändning som är ersättningsgrundande.

Under 2013 och våren 2014 deltar Maria även i ett CBM-grundat projekt om sly-täkt, där förutsättningarna för att ta tillvara sly som biobränsle undersöks tvärvetenskapligt.

TEXT OCH BILD: Hanna Eliasson


Kontaktinformation
Sidansvarig: cbm-webmaster@slu.se