Henrik Hallgren - arkeolog, museipedagog och sagoberättare

- Jag vill återföra berättelserna till landskapet, säger Henrik Hallgren. Idag har vi lagt våra berättelser i lådor: i bibliotek, tv-apparater och datorer. Det har lett till att vi fjärmat oss från landskapet.

Henrik är arkeolog och har ett förflutet som museipedagog och kringresande sagoberättare. Ett stort intresse är relationen mellan människor och natur, att utforska alternativa förhållningssätt till naturen. Det gör han i egna företaget Lodyn, som ordnar kurser och utbildningar.

- Myter och sagor är ett bra sätt att förstå världen. I alla kulturer är sagor och myter en grundläggande del, och speciellt i muntliga kulturer har de en bas i landskapet. Det finns ingen helig bok, istället är landskapet en bok av berättelser, säger Henrik.

Landskapet kan då vara en ständig påminnelse om berättelserna. När man ser Den Stora Stenen associerar man till ett visst budskap från en saga eller en myt. Henrik berättar om aboriginernas sånglinjer, ett sätt att beskriva landskapet som både innehåller topografiska och andliga element. Sånglinjerna kunde vara hundratals kilmeter långa och med hjälp av dem kunde aboriginerna hitta över stora områden utan kartor. Samma teknik går att använda i naturvägledning, tipsar Henrik. Man kan skapa en berättelse med hjälp av riktmärken i landskapet. ”Under den här stora stenen bodde ett troll. En dag hörde han en knarrig röst, den kom från den knotiga tallen därborta...” Genom att koppla landskapet och berättelsen är det lättare både att hitta vägen och att komma ihåg berättelsen.

Henrik vill utforska hur naturen vägleder och väcker saker inom oss. Att ha en relation med naturen är viktigt av två skäl, menar han. Det första är psykologiskt: Vi är utvecklade i nära relation till naturen, inte bara fysiskt utan också psykiskt och existentiellt. När naturrelationen klipps av leder det till en känsla av hemlöshet. De sociala relationerna till våra medmänniskor, utsätts för en enorm press när de ska kompensera för den förlorade naturrelationen. Det andra skälet är att relationen med naturen, känslan av intimitet, är en förutsättning för att vi ska ta ansvar för jorden.

En övning Henrik brukar använda heter Alla Varelsers Rådslag. Från kulturer över hela världen hittar vi sagor om hur djuren samlas och rådslår med varandra. Deltagarna får i övningen identifiera sig med och representera en varelse – det kan vara ett djur eller en växt, men också en flod eller en skog. Varelserna samlas runt elden och berättar för varandra om sin situation. Ofta kommer berättelserna att handla om människans påverkan och vad naturen har att lära människorna.

- Det här kan ge en jättestark effekt, säger Henrik. Det är ett förunderligt sätt att väcka intimitet, berättelserna är ett tacksamt sätt att nå människor och skapa en varm stämning.

Henriks tips för att börja använda berättande i naturvägledning är att läsa sagor och myter och hitta några som har naturanknytning. Sägner brukar vara tacksamma, de är ofta kopplade till landskapet. Sedan gäller det att göra berättelsen till sin egen.

- Var inte trofast, våga hitta på lite! Det viktiga är att åhörarnas ögon vidgas, då vet man att man har träffat rätt.

Läs mer om Henrik Hallgrens företag Lodyn på företaget webbplats.