Thomas Öberg - Natur i norr

Texter som "fångar och väcker"

När Thomas Öberg arbetade som utställningschef på Ajtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk utvecklade och förnyade han språket till utställningstexterna. Idag jobbar han med det egna företaget Natur i Norr och håller bland annat kurser i hur man skriver naturtexter "som fångar och väcker". Det är viktigt att använda ett berättande språk på skyltar och i utställningar, menar Thomas, att våga berätta historier och ta ut svängarna lite! Det är förvånansvärt ovanligt. Han är allergisk mot texter med facktermer som ekologi eller biologisk mångfald. Det skapar bara avstånd till läsaren. 

 - Det är också fullständigt tröttsamt med all substantivering som folk ägnar sig åt – man skriver ”utför kalkningsåtgärder” istället för ”kalkar” eller ”upprättar åtgärdsprogram” istället för ”hjälper”. Det gör texten tung och svårläst. Men de flesta är inte medvetna om att deras språk är väldigt teoretiskt. Många biologer talar till och med "skriftspråk".

Naturvägledning som text

Naturvägledning i textform innebär särskilda utmaningar: folk har bråttom och är på väg någonstans, dessutom står de upp. Få skyltproducenter tar detta på allvar.

- De flesta nya skyltar är bara en fortsättning på samma gamla trista akademiska tradition. Man skriver mer för sina kolleger än för vanligt folk, säger Thomas.

Erfarenheterna av radioarbete, framförallt för Naturmorgon, har fått honom att fundera kring talspråkets kvaliteter jämfört med skriftspråket. När han skriver försöker han närma sig det vårdade talspråket så mycket som möjligt. För att kunna göra det måste man veta vad som är typiskt för talspråk, Thomas bjuder på ett knep:

- Använd ett frasriktigt radfall – bryt rader vid naturliga pauser i språket. Läs texten högt, så upptäcker du var du gör paus för att exempelvis dra efter andan.

Ofta lyser forskaren eller länsstyrelsetjänstemannen igenom som berättare i skyltarnas texter. För att levandegöra texten kan man låta en annan aktör tala. En myr är svår för en människa att överblicka, men en fiskljuse kan berätta om strängarna, de gamla ladorna och de häckande sångsvanarna. En gång skrev Thomas en skylt för länsstyrelsen i Norrbotten om sina egna upplevelser i ett reservat en vårmorgon.

- Jag hade väntat mig att gamla länsstyrelsebyråkrater skulle gå i taket, men fick bara ryggdunkar och muntra tillrop: ”oj, kan man skriva så här?”, sa folk. Men man får akta sig så att det inte blir för smetigt, fortsätter han. Det värsta som finns är naturromantiska texter utan innehåll.

Om man tar en naturguide som berättar om ett område och sen överför talet i text, blir resultatet många gånger bättre än om samma guide hade skrivit en skylt, säger Thomas. En bra naturguide som kan berätta, visa och levandegöra naturen är bättre än aldrig så fina skyltar.