I fyra arbeten, som publicerades förra veckan i tidskriften ”Journal of Clinical Endocrinology and Metabolism”, undersöker 18 framstående forskare hälsoeffekter och samhällskostnader som kan tillskrivas användningen av hormonstörande ämnen inom EU. Forskarna uppskattar den årliga kostnaden för vård, rehabilitering och minskad produktivitet av hormonstörande ämnen till 157 miljarder euro, motsvarande 1,23 procent av EU:s BNP. Denna siffra omfattar enbart effekterna där forskarna är mest säkra på ett orsakssamband, nämligen effekterna av flamskyddsmedlen PBDE och insektsbekämpningsmedlen organofosfater på människors IQ, samt funktionsnedsättningar relaterade därtill.
Författarna hittade även sannolika orsakssamband mellan exponering för hormonstörande ämnen och autism, ADHD, fetma, diabetes typ 2, kryptorkism*, infertilitet hos män, samt högre dödlighet som kan härledas till minskat testosteron.
Den största delen av de uppskattade kostnaderna, 146 miljarder euro årligen inom EU, tillskrivs effekten av insektsbekämpningsmedel av typen organofosfater, särskilt klorpyrifos, på människors IQ. Forskarna beräknar detta utifrån uppskattningen att i genomsnitt ungefär två IQ-poäng per barn fött 2010 går förlorade genom exponering för klorpyrifos och organofosfater. Detta är baserat på samband uppmätta i högkvalitativa epidemiologiska studier i USA, och en jämförelse av exponeringen i dessa studier med exponeringen av befolkningen inom EU. Kostnaden uppskattas sedan utifrån förväntat minskad produktivitet under barnens livstid, samt andra uppskattade kostnader av intellektuell funktionsnedsättning.
Författarna skriver att både uppskattningen av hälsoeffekterna och omräkningen till pengar innebär osäkerheter. Men de menar även att omräkningen av hälsoeffekter till pengavärde kan vara till hjälp i prioriteringen av samhällets insatser på hälso- och miljöområdet, och drar slutsatsen att de aktuella studierna visar på stora samhällsekonomiska vinster med att begränsa befolkningens exponering för hormonstörande ämnen.
Axel Mie, forskare vid Karolinska Institutet och anknuten till EPOK, kommenterar:
Klorpyrifos har aldrig varit godkänt inom jordbruket i Sverige, och har förbjudits för inomhusbruk som insektsmedel 2008. Ändå är vi ungefär lika mycket exponerade här som i andra europeiska länder och som i USA, troligen för att mycket av den maten vi äter är importerad. Därmed har den aktuella studien en direkt relevans för Sverige.
Det är iögonfallande att forskarna i den aktuella rapporten beräknar mycket höga kostnader för befolkningens exponering för organofosfat-bekämpningsmedel, medan den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten EFSA i sina årliga rapporter fastställer att det är osannolikt att resthalterna av bekämpningsmedel i maten skulle innebära någon långsiktig effekt för hälsan, enligt aktuell vetenskaplig kunskap.
Förklaringen till dessa motsatta slutsatser ligger i vilka data som ligger till grunden för respektive bedömning.
EFSA beräknar risker med utgångspunkt i det acceptabla dagliga intag (ADI), det vill säga den högsta dagliga mängden klorpyrifos som inte anses utgöra någon risk för människor vid långvarigt intag. ADI tas fram i samband med godkännandet av bekämpningsmedel och baseras på olika toxicitetstester, framför allt djurförsök, och säkerhetsfaktorer. Däremot tas ingen hänsyn till epidemiologiska studier. Befolkningens faktiska exponering beräknas sedan utifrån analyser av resthalter i mat samt olika kostscenarier, inklusive antaganden kring hög konsumtion av matvaror med höga resthalter. I senaste rapporten (avseende år 2012) beräknades klorpyrifos-exponering till maximalt 47 procent av ADI (för tyska barn), och därmed utgör inte klorpyrifos någon risk, enligt EFSA.
Forskarna bakom de aktuella studierna sammanvägar istället kunskap från epidemiologiska och toxikologiska studier. Flera högkvalitativa epidemiologiska studier visar samstämmigt att exponering under graviditet för klorpyrifos, och andra insektsmedel ur gruppen organofosfater, är associerat med lägre IQ hos barnen i skolåldern. Den troliga toxikologiska mekanismen, enligt författarna, är en störning av sköldkörtelhormonerna. Dessa hormoners betydelse för hjärnans utveckling är välkända. Författarna listar även djurstudier där klorpyrifos har visats påverka sköldkörtelhormonerna, men menar även att andra mekanismer är tänkbara.
Förklaringen bakom de motsatta slutsatser som forskarna och EFSA drar med avseende på klorpyrifos-exponering, är alltså att EFSA inte tar hänsyn till epidemiologisk forskning vid sättandet av toxikologiska referensvärden. Inte heller ingår hormonstörande effekter, såsom påverkan på sköldkörtelhormoner, i de toxikologiska tester som ligger till grund för bekämpningsmedlens riskbedömning inom EU.
EFSA diskuterar dock de centrala epidemiologiska studierna på området i sin senaste utvärdering av klorpyrifos. EFSA menar att dessa håller hög kvalitet, och att de sannolikt visar på ett samband mellan klorpyrifos-exponering under graviditet och barnens IQ i skolåldern, vid exponeringar 1000 gånger lägre än de exponeringar där man hittar effekter i de toxikologiska testerna på djur. Ändå bortser EFSA från dessa resultat, för att ett orsakssamband inte har bevisats i de epidemiologiska studierna och att en verkningsmekanism inte har visats.
Observationsstudier, som de epidemiologiska studierna här, kan generellt inte bevisa orsakssamband. Å andra sidan är det tydligt att subtila effekter på hjärnans utveckling, som här en minskning av IQ med ett fåtal poäng, kan vara mycket svåra att mäta i djurförsök, men likväl ha en stor hälsomässig och ekonomisk betydelse.
Försiktighetsprincipen är inskriven i EU:s regelverk för bekämpningsmedelsgodkännande. Försiktighetsprincipen innebär att om det finns tillräckligt väl underbyggda misstankar kring tillräckligt allvarliga effekter, så kan ett ämne förbjudas utan att ett orsakssamband har bevisats. I ljuset av de mycket stora hälsomässiga och samhällsekonomiska kostnader som användningen av organofosfat-bekämpningsmedlen verkar medföra, är det värt att diskutera om försiktighetsprincipen borde användas i det här fallet.
Det är förresten tydligt visat att valet av ekologisk mat minskar ens exponering för klorpyrifos avsevärd. Den som är intresserat av att fördjupa sig i fallet klorpyrifos, hänvisas till rapporten ”ORGANIC FOOD – food quality and potential health effects” som nyligen har publicerats av EPOK.
* kryptorkism: en missbildning hos nyfödda pojkar som innebär att testiklarna inte har vandrat ner till pungen.