Tillståndet i sjöar och vattendrag

Senast ändrad: 12 september 2016
sjosolned500x253.jpg

Växtskyddsmedel används i jordbruket för att säkra goda skördar men medför också en risk att skadliga ämnen kommer ut i den omgivande miljön. Växtskyddsmedel som sprids på jordbruksmark kan föras med regnvattnet ned genom marken, ned till grundvattnet eller via ytavrinning, erosion och dräneringsflöden ut till vattendrag och sjöar. På sin väg bryts de ned, oftast till mer ofarliga substanser, men en del når vattenrecipienten och kan då orsaka skador på växter och djur i vattenekosystemet och utgöra ett hot mot dricksvattenkvaliteten.

Riskerna för skador har minskat

När växtskyddsmedel började användas i större skala under 1950 talet, användes medlen i början utan större kunskap om vilka negativa effekter som kan uppträda i miljön. Långlivade ämnen som ackumulerades i näringskedjor användes, exempelvis DDT. När kunskapen ökade om riskerna med spridning av bekämpningsmedel infördes striktare regler för vilka ämnen som ska få användas. Framförallt långlivade och bioackumulerande ämnen skulle undvikas. Mängden ämnen som används har minskat under de senaste årtiondena. Hanteringen och spridningen av ämnena har också blivit bättre. Allt detta har gjort att riskerna för oavsiktliga skador i miljön har minskat. Detta gäller särskilt för risken att ett ämne ska kunna ha en långtidsverkan och långsamt kunna bygga upp halter i miljön som är skadliga för växter och djur.

Växtskyddsmedel hittas i vattenmiljön

Tillståndet i miljön kontrolleras sedan år 2002 kontinuerligt i den nationella miljöövervakningen. Bekämpningsmedel analyseras i bäckar i fyra små avrinningsområden och i två åar. Resultat från dessa analyser visar att i alla vattendragen hittas små mängder av bekämpningsmedel och att i ungefär vart tredje prov överskrider något ämne de riktvärden som indikerar att skador kan förekomma. Överskridandena är dock i de flesta fall ganska måttliga och det går inte att peka ut något enskilt ämne som särskilt riskabelt. Mellan 10 och 20 ämnen hittas någon gång per år i koncentrationer som kan innebära risker för alger och djur i vattendragen.

Med hjälp av ett beräknat toxicitetsindex går det att jämföra vattenkvaliteten mellan olika provområden och inom samma område vid olika tidpunkter. Ett högre indexvärde innebär en större risk för påverkan på vattenlevande organismer.

Toxicitetsindex

Figuren visar indexvärden per år för ytvatten inom de fyra områden där miljöövervakning bedrivs i Sverige sedan år 2002. Förändringarna i indexets värde visar trenden för de sammanlagda förekomsterna av växtskyddsmedelsrester (per område och år) i förhållande till sina respektive riktvärden. Substanser med riktvärden som är lägre än detektionsgränsen har inte inkluderats i beräkningarna. Källa: Resultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) – Årssammanställning 2011. Ekohydrologi 132. SLU 2012.

De sammanlagda indexvärdena för varje år varierar ganska mycket och man kan inte se någon tydlig trend varken att de ökar eller minskar över tid. Det förekommer däremot relativt tydliga skillnader mellan övervakningsområdena. I Västergötland är de substanser som hittas i vattendraget inte lika giftiga och toxicitetsindexet blir alltså lägre, medan Skåne ligger något högre än de övriga. Detta beror förmodligen på att det är olika grödor som odlas och därmed också olika växtskyddsmedel som används. Men ser inte samma tydliga skillnad på de sammanlagda halterna av växtskyddsmedel i vattendragen utan det är vid jämförelsen mot riktvärden som den tydliga skillnaden uppstår.

Vemmenhögsån i Skåne är det enda vattendrag i Sverige där en längre tidsserie finns för halterna av växtskyddsmedel. Sedan början på 1990-talet har halterna sjunkit dramatiskt, trots att den mängd växtskyddsmedel som används inte har sjunkit. Minskningen av halterna är ett resultat av informationskampanjer under andra halvan av 1990-talet kring riskerna med hanteringen av växtskyddsmedel.

Växtskyddsmedel i Vemmenhög

Figuren visar förändringen i medelkoncentration av växtskyddsmedel i Vemmenhögsån åren1992 - 2011. KällaResultat från miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) – Årssammanställning 2011. Ekohydrologi 132. SLU 2012.

Riskbilden för vattenorganismer har förändrats

Användningen av de långlivade ämnena har minskat men däremot har de akuttoxiska ämnena behållits och vidareutvecklats. Tanken med dessa är att de ska ha en snabb effekt och sedan brytas ned innan de når vattendragen och dess organismer. Detta innebär att ämnena inte ska kunna ha någon effekt över längre tid, men eftersom de är mycket giftiga i inledningsskedet är det helt avgörande att de inte når fram till vattendragen alltför fort. Exempel finns på att ett kraftigt regn efter besprutningen kan spola ut ämnena snabbt till ytvattnen och att effekterna då kan bli närmast katastrofala för djurlivet i vattendragen.

Ambitionen att minska risken för bioackumulation har medfört att man undvikit ämnen som är fettlösliga och i stället prioriterat ämnen som är lättlösliga i vatten. En nackdel med detta är att de nya bekämpningsmedlen inte fäster så lätt på jordpartiklar och därför transporteras förhållandevis snabbt genom marken, ned till grundvattnen och ut till ytvattnen med ökade risker för akuta effekter på organismer som lever i sjöar och vattendrag. Ämnen som är akutgiftiga även vid låga koncentrationer används oftast vid angrepp av insekter. I miljöövervakningen uppmäts vid enstaka tillfällen halter av dessa insektsmedel som överskrider riktvärdena flera hundra gånger. Det kan då förekomma omfattande effekter i vattnen.

Olyckor och slarv en vanlig orsak till skadeverkningar

Akuta effekter kan även uppstå i samband med olyckor och slarv t.ex. på grund av att sprutor och andra besprutningsredskap sköljs rena på ett olämpligt sätt eller att de välter under transport till och från åkern. Hur vanligt det är att akuttoxiska halter förekommer till följd av olämplig hantering eller olyckor är svårt att bedöma. Episoderna är sannolikt mycket kortvariga men kan ändå få påtagliga konsekvenser om medlen som sköljs ut är giftiga för de vattenlevande organismerna. Det är dock knappast möjligt att kontrollera denna typ av påverkan med hjälp av utökade analyser av vattnen eftersom det är väldigt liten chans att man lyckas provta precis när den höga koncentrationen uppstår.

Nya metoder behövs för att fånga upp biologiska effekter

De starkt varierande halterna av bekämpningsmedel är en svårighet då man ska bedöma riskerna för skador i ett vatten utifrån enstaka värden. De förekommande max-halterna kan vara betydligt högre än de uppmätta halterna och organismerna i vattnen är en återspegling av det sämsta tillståndet. En annan svårighet är att det som regel finns ett antal ämnen samtidigt i vattnet och det blir då svårt att bedöma vilken den sammanlagda effekten blir på vattenlevande djur och växter.

bottenfaunaprovtagning

För att på ett bättre och mer direkt sätt kunna bedöma vilka effekterna är i våra vatten på grund av användningen av bekämpningsmedel behöver biologiska metoder utvecklas som komplement till de kemiska. Avsikten med dessa biologiska metoder är att utifrån analyser av det växt- och djurliv som finns i sjöar och vattendrag kunna bedöma om där finns skadeverkningar som beror av giftverkan från bekämpningsmedel. Alternativt kan vattnens och sedimentens giftverkan studeras i laboratorier eller i fält. Sådana metoder är nu under utveckling inom CKB.

För att också kunna bedöma effekten av kemiska bekämpningsmedel på biologisk mångfald av landlevande arter finns det behov av att ett sådant övervakningsprogram utvecklas.

Nationell miljöövervakning

Miljöövervakning av bekämpningsmedel startade år 2002 på nationell nivå med Naturvårdsverket som finansiär. Syftet med miljöövervakningen är att undersöka i vilken omfattning olika växtskyddsmedel läcker till omgivande vatten samt att följa den långsiktiga förändringen över tiden.

Fyra små avrinningsområden (800–1700 hektar) representerar fyra stora jordbruksregioner i Sverige. Områdena kallas typområden och ligger i Skåne, Halland, Östergötland och Västergötland och i alla områden är omkring 90 procent av marken jordbruksmark. Provtagning av vattnet i bäckarna görs veckovis från maj till november och proverna analyseras på cirka 130 olika substanser. I områdena intervjuas lantbrukarna om odlingen och det tas även grundvattenprover och sedimentprover. Två skånska åar, två platser för insamling av regnvatten varav en också för luftprovtagning ingår också i miljöövervakningen av bekämpningsmedel.

Resultat från regionala mätningar

Den regionala pesticiddatabasen (RPD) skapades 2001 för att samla information om de undersökningar av växtskyddsmedel som görs runt om i landet. Den drivs av avdelningen för vattenvårdslära på SLU och finansieras av Naturvårdsverket. De äldsta uppgifterna i RPD är från 1985. Databasen ger möjlighet att säga något om förekomster av växtskyddsmedel i vattenmiljön och eventuella trender över åren. Undersökningarna som ligger till grund för databasen varierar både i omfattning och till syfte. Det är allt från enstaka stickprover analyserade på ett fåtal substanser till ett mer omfattande undersökningsprogram.

RPD innehåller (januari 2013) resultat av växtskyddsmedelsanalyser utförda på ca 20 000 prover från Sveriges samtliga län och drygt 80 procent av kommunerna. Största andelen prov kommer från grundvatten (70 procent), vars andel har ökat från slutet av 1990-talet. Resultat per område och vattentyp finns on-line via länken till höger.

Andelen fynd med sammanlagda pesticidhalter över 0,5 µg/l har minskat över åren. Detta kan bland annat höra samman med att andelen grundvattenprov har ökat under samma period. I grundvatten förväntar man sig en lägre koncentration av växtskyddsmedel genom vattnets rörelse genom markprofilen. Att andelen prover med totalhalter över 0,1 µg/l ökar beror till stor del att detektionsgränserna för flertalet substanser har sjunkit och därmed kan fler substanser påträffas vid lägre halter.

Sidansvarig: Mikaela.gonczi@slu.se