Rosa (Wichuraiana-Gruppen) 'Dorothy Perkins'

Gruppen, som roshistoriskt brukar räknas till de moderna rosorna, har fått sitt namn efter kryprosen - Rosa wichuraiana, vilken har sitt ursprung i Asien. Rosa wichuraiana har en lång historia som trädgårdsros i förnäma japanska trädgårdar. Det var också i Japan den första gången uppmärksammades av européer. Någon gång under 1800-talets andra hälft kom de första exemplaren till Europa och i slutet av 1800-talet introduceras Rosa wichuraiana i USA. Där påbörjas ett framgångsrikt förädlingsarbete där Rosa wichuraiana korsas med sorter ur flera olika rosgrupper, bl.a. Multiflora-Gruppen. Flera av dessa sorter lanseras runt 1900 och tillhör ännu idag de mest odlingsvärda i gruppen. 'Dorothy Perkins' (1901) är en av dessa, andra exempel är 'American Pillar' (1902), 'Hiawatha' (1904), 'Minnehaha' (1905) och 'Excelsa' (1909).

'Dorothy Perkins' var under början av 1900-talet den mest sålda klätterrosen. Den blev tidigt en favorit att odla på spaljéer, pergolor och inte minst som ”staketklättrare”, ett odlingssätt där dess egenskaper kom särskilt bra till sin rätt. Det kraftiga och täta växtsättet med upp till 4 meter långa och tunna årsskott, de små fyllda, rosa blommorna i stora klasar med 30-60 blommor gör den till en typisk representant för de tidigt förädlade sorterna i gruppen. Blomningen börjar omkring andra veckan i juli och pågår i cirka en månad. Liksom flertalet äldre sorter i Wichuraiana-Gruppen har 'Dorothy Perkins' en säker härdighet till zon 3.

Äldre exemplar av 'Dorothy Perkins' och flera andra sorter i Wichuraiana-Gruppen har regelbundet kommit in till Rosuppropet, ofta från äldre villabebyggelse, koloniområden etc. Enskilda exemplar kan bli mycket gamla och är inte sällan planterade i samband med att trädgårdarna anlades. Poms efterforskningar hittills visar att 'Dorothy Perkins' kom i svensk handeln 1908. Under 1910 och 20-talen börjar sorten rekommenderas i svensk trädgårdslitteratur av bland andra Gustaf Lind och Rudolf Abelin.

'Dorothy Perkins' ett utmärkt exempel på en ”gammaldags” modern ros som likt tidigare beskrivna rosor ur Floribunda-Gruppen (se veckans växt v. 34, 2008) kan användas för att göra trädgårds- och bebyggelsemiljöer från 1900-talets första hälft mer autentiska.

Text och foto: Henrik Morin

Tidigare införd 2011