Sparrisuppropet

Senast ändrad: 14 februari 2017
Sparrisuppropet - web.jpg

I trädgårdslitteratur från mitten av 1800-talet finner vi att flera växtslag såsom kronärtskockor, kvanne, strand- eller sjökål, rabarber, humle och naturligtvis sparris tillsammans benämns "Sparrisväxter".

Orsaken till detta är inte att de är botaniskt närbesläktade, utan att tillvägagångssättet vid odling var likartat. Skotten drevs och skördades på våren samt tillagades på samma sätt som sparrisen. Även om just den sparrisliknande odlingen och nyttjandet har försvunnit, så är flera av dessa växter fortfarande älskade vårprimörer, medan andra är nära kopplade till svensk dryck- och mattradition.

Trots vårt kalla klimat kan vi i Sverige odla många kulturväxter som är tåliga och troget kommer tillbaka år efter år. Vi har en lång odlingstradition för ett antal nyttoväxter som förökas vegetativt. Växterna kan överleva i åratal utan vår hjälp. Några arter odlas företrädelsevis via frön, men plantorna utvecklas då långsamt. Vår korta odlingssäsong har ibland medfört att man istället har förökat dem genom sticklingar.

Varför är vi intresserade av dessa växter?

Många av våra äldre nyttoväxter har försvunnit eller är hotade idag. Hotet utgörs dels av den minskade odlingen i hemträdgården, dels att äldre växtmaterial har ersatts med moderna sorter. En bidragande faktor är att flera av växtslagen är mycket arbetsintensiva för att helt komma till sin "gastronomiska" rätt. I syfte att bevara den biologiska mångfald som har uppstått genom århundraden av odling och urval, samt växternas kulturhistoria, har vi undersökt plantor av vegetativt förökade nyttoväxter.

lok.png
Piplök. Foto Else-Marie Strese.

Kontaktinformation

Else-Marie Strese, projektledare för Sparrisuppropet
Programmet för odlad mångfald/Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU else-marie.strese@nordiskamuseet.se, 0150-48 75 20

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se