Ros "Aurora"

Senast ändrad: 15 juli 2017
Aurora_webb.jpg

En för Rosuppropet välkänd men ändå okänd ros, som påträffats på förhållandevis många växtplatser. När många av oss väl lärde känna den tyckte vi att den i de flesta fall är tämligen lätt att identifiera. "Aurora" har tidigare presenterats här i veckans växt under namnet ”Kungälvsrosen” som är ett av flera lokala namn. Allt eftersom ytterligare fynd registrerats och ett 30-tal insamlingar av rosen gjorts, kan det nu vara på sin plats med lite kompletterande information. Poms slutliga uppfattning om denna ros kan dock fastställas först sedan alla insamlingar studerats klart och ytterligare historiska källstudier genomförts.

Under inventeringen har vi inventerare fått ta emot flera namn som använts lokalt. Förutom ”Kungälvsrosen” har namn som ”Lindskogarosen” och ”Velingtorpsrosen” registrerats. Namnet ”Lindskogarosen” tycks kunna förknippas med de äldsta uppgifterna om att rosen varit i odling (1800-talet).

Det nuvarande arbetsnamnet "Aurora" har valts då rosen i sen tid saluförts under det namnet av ett par svenska plantskolor. Rosens originalnamn är dock okänt tills vidare. Enligt internationell litteratur framgår att namnet ’Aurora’ använts på ett tiotal olika rosor. Det är därför lämpligt att på sikt välja ett mer unikt namn, om inte originalnamnet kan återfinnas.

"Aurora" har påträffats från Halland och Småland i söder till Gästrikland och Dalarna i norr. Det är intressant att notera att inga fynd gjorts i Skåne, Blekinge och på Öland och Gotland. Detta kan bero på att rosen är drabbad av sjukdomar i dessa trakter, något som också provodlingen på Fredriksdal indikerar.

Inventeringen tycks visa "Aurora" historiskt har två centra i landet: Dels de västra delarna av Västmanland och östra delarna av Värmland samt ett område från trakterna runt Jönköping mot gränslandet mellan södra Västergötland och Halland.

"Aurora" är svår att placera i någon sortgrupp. Bladens utseende avviker markant från samtliga grupper. De är grovt sågtandade och saknar glandler både i sågtändernas spetsar och på deras ryggar. Småbladens form överensstämmer inte heller med någon känd sort eller de generella karaktärerna för någon sortgrupp. De unga bladens brunröda färg är iögonfallande. Grenverkets få taggar är en annan specifik egenskap. Blommornas form, färg och storlek överensstämmer med utseenden som finns i flera andra sortgrupper.

Karaktäristiskt är att de halvfyllda blommorna har påfallande långa blomskaft. Blommorna är ofta samlade i luftiga klasar. Blombotten (nyponet) är tydligt hopsnörd under blomman.

Morfologiska studier i provodlingen visade att det insamlade materialet är i stort sett enhetligt.


Kontaktinformation

Henrik Morin, konsulent, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU, henrik.morin@slu.se, 070-313 29 82

Sidansvarig: henrik.morin@slu.se