SLU-nyhet

Ett tvärvetenskapligt perspektiv på skyddszoner i Norden

Publicerad: 03 oktober 2016

Att använda någon form av skyddszon som buffert kring vattendrag och sjöar är en vanlig lösning för att skydda vattnen i skogslandskapet. Men hur skyddszonen används skiljer sig mellan länder. Skogsforskaren Eva Ring har lett en studie som jämför de nordiska och baltiska ländernas användning av skyddszoner för att undvika oönskad påverkan från skogsbruk.

I Sverige handlar den vetenskapliga diskussionen idag om i vilken mån kantzoner med en fast bredd fungerar och om det vore mer funktionellt att anlägga kantzoner som anpassas efter rådande hydrologiska förutsättningar. I en del av våra grannländer anges zonernas obligatoriska bredd i lagstiftningen.

- Hur löser olika länder skyddet av vatten i skogslandslapet? Hur regleras det och vad är det som regleras? Det var den typen av funderingar som satte igång tankarna, berättar Eva Ring som medverkar i ett samnordiskt forskarnätverk kring skogsforskning om ekosystemtjänster, CAR-ES.

Annat än ekologi avgör

Tillsammans med andra forskare i nätverket CAR-ES samlades fakta in om tillämpningen av skyddszoner enligt lagar, certifieringsregler m m, till exempel förekommande bredder och i vilken mån skogsbruk tillåts inom zonen, för alla de nordiska länderna, samt Estland och Lettland. Det blev ganska tydligt att det inte enbart var naturen eller ekologiska förhållanden som låg till grund för de olika ländernas förhållningssätt. Förklaringarna till hur länderna valt väg fanns även att hitta dels i historiska förhållanden, dels i hur viktig naturresursen, i det här fallet skogen, är i det landet.

- Future Forests tvärvetenskapliga nätverk kom till stor nytta då vi bjöd in två statsvetare, Camilla Sandström och Johanna Johansson, som kunde tillföra gruppen kunskap om teoretiska ramverk för att studera aspekterna som handlar om styrning, berättar Eva Ring.

Stora skillnader mellan länder

Genom att strukturera skyddszonsbestämmelserna enligt en skala av hur starkt föreskrivande de är träder mönster och olikheter fram. Där finns länder som saknar strikta bestämmelser för skyddszoner vid skogsbruk – Island och Danmark, som heller inte har skog i någon högre utsträckning. Där finns länder med en separat och detaljerad lagstiftning kring skyddszoner kring, som Lettland. Där har lagen sina rötter i Sovjet-tiden.

- Vad är mest effektivt? Ja, det är en fråga som man måste ställa, men vi vet inte svaret. Att jämföra med andra länder är en källa till inspiration och tvingar oss att tänka till.

Eva Ring lyfter upp de tvärvetenskapliga kontaktnäten från Future Forests som något värdefullt som hon tar med sig till sitt arbete på Skogforsk.

- De åtta åren med Future Forests är en resurs för framtiden. Det tar tid att hitta fungerande samarbeten och de uppstår inte av sig själv. För mig har de mer inomvetenskapliga kontakterna varit värdefulla, men tvärvetenskapen har verkligen varit kryddan.

Resultaten från studien planeras att publiceras under 2016.


Fakta:

CAR-ES, Centre of Advanced Research on Environmental Services from Nordic forest ecosystems, är ett av flera samnordiska nätverk som drivs av SNS. SNS (SamNordisk Skogsforskning) är ett samarbetsorgan som verkar under Nordiska Ministerrådet.

Future Forests är ett tvärvetenskapligt forskningsprogram som drivs av SLU, Skogforsk och Umeå universitet.


Kontaktinformation

Annika Mossing, kommunikatör
Fakulteten för skogsvetenskap, SLU
annika.mossing@slu.se, 0727-10 39 44