För- och nackdelar med stationär uppfödning av ekogrisar

Det finns ett ökande intresse för ekologisk grisproduktion bland både producenter och konsumenter. Höga krav på djurens välbefinnande och hälsa i en naturlig miljö är primära mål i ekologisk grisuppfödning. Produktions- och inhysningssystem i ekologisk grisproduktion kan dock variera avsevärt och kan delas in i tre kategorier; stationära system med permanenta byggnader med betongytor och/eller betesmarker utomhus, mobila system i hyddor utomhus och blandade lösningar med både byggnader och hyddor.

Olika system

I avhandlingen undersöktes ett stationärt system för ekologiska slaktgrisar ur olika perspektiv. Alla studier i avhandlingen utfördes i "Ekostallet" på Odarslövs försöksgård för gris vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp. Eko-stallet bestod av en oisolerad byggnad med naturlig ventilation (glespanel och öppen nock) och 8 boxar à 16 grisar d v s totalt 128 grisar per uppfödningsomgång. Boxarna i stallet hade två olika utformningar. Fyra boxar hade djupströ av halm på liggytan medan liggytan i resterande fyra boxar utformats som en hydda med tak och halmströdd golvyta. Halmen i hyddan hölls kvar med en 20 cm hög tröskel. Utanför hyddan hade golvet en kraftig lutning så att den halm grisarna drog ut ur hyddan kunde "flyta" mot gödselytan ("straw-flow"). Till var och en av de åtta boxarna fanns också en hårdgjord betongplatta med gödsel kulvert utomhus. Under sommartid hade grisarna i hälften av boxarna (två djupströ-boxar och två straw-flow boxar) dessutom tillgång till beteshagar utomhus.

Avhandlingen kunde bland annat visa att det inte blev någon skillnad i produktion om grisarna hade tillgång till bete eller inte. Detta beror troligtvis på att grisarna kompenserar den extra rörligheten och eventuellt ökad energiåtgång med konsumtion från betet. Grisarnas totala aktivitet, det vill säga "procent ligger ej", skiljde sig dock inte beroende om de hade tillgång till bete eller inte när utfodringen skedde inomhus.

Högre utsläpp från ekogrisar

När emissionerna från försöken mättes med hjälp av fullständiga stallbalanser, kunde man se att de låg 3-4 gånger högre än vid schablonberäkningar från konventionella system. Då förutsattes att all kväveemission utgörs av ammoniak. I nästa delstudie studerades åtgärder för att förbättra hygienen och minska utsläppen av ammoniak. Genom att introducera böklådor och bökmaterial på betongytan utomhus hoppades man på att grisarna skulle koncentrera sin gödsling till ett mindre område. Olika bökmaterial jämfördes och grisarna uppfattade bökmaterialen som attraktiva och var oftare utomhus i boxar med böklådor. Renheten på utomhusytorna i dessa boxar värderades också subjektivt som bättre. Minskningen av ammoniakemissioner skiljde sig mellan de olika bökmaterialen och torv hade den största reduktionen, medan användning av spån resulterades i större emission jämfört med kontrollboxarna.

En av böklådorna i försöken

För- och nackdelar

Hur hållbart kan då det studerade stationära systemet för ekologisk grisproduktion bedömas vara? På denna frågeställning går det att svara både positivt och negativt beroende på vilken dimension av konceptet hållbarhet som beaktas.

Grisarnas stora rörelsefrihet och tillgång till bökmaterial måste ses som positivt för djurens välfärd och för den sociala acceptansen av produktionsformen. Inga svansbitningsproblem, inga allvarliga hälsoproblem och få hudskador från aggressioner bland djuren är andra positiva resultat från det studerade systemet. Däremot innebär produktionsformen att det är problematiskt att upprätthålla ett optimalt smittskydd eftersom djuren vistas ute och därmed kommer i kontakt med fåglar och andra frilevande djur. Dock tilldelas foder och vatten inomhus, vilket ger ett visst skydd både mot smittor men även mot dåliga väderleksförhållanden.

De enklare, oisolerade byggnaderna och den därmed lägre omgivningstemperaturen resulterar dock i att ekologiska grisar i genomsnitt kräver mer underhållsfoder. Därmed blir foderförbrukningen högre än i konventionell produktion. Då råproteinhalten i ekologiskt foder, på grund av förbud mot användning av syntetiska aminosyror, är högre än i konventionellt foder, blir mängden utsöndrat kväve per slaktgris också högre för ekologiska grisar än för konventionella.

I system med fastgödselhantering, som i ekologisk produktion, är ammoniakemissionsfaktorn också högre jämfört med i flytgödselsystem, som i konventionell produktion. Tillsammans resulterade allt detta i en 3-4 gånger högre ammoniakemission än vad som beräknas från konventionella produktionssystem för gris. Detta är naturligtvis negativt för miljödimensionen i begreppet "hållbarhet". Det ska dock påpekas att någon helhetsbedömning mellan konventionell och ekologisk produktion, i vilken hänsyn även tas till hur fodret produceras med mera, inte gjordes i avhandlingen.