Genbanken i Alnarp invigs i juni

den nationella genbanken för vegetativt förökade växter ska alla sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter som valts ut för långsiktigt bevarande finnas i odling. Merparterna av sorterna som bevaras i Alnarp ska ha säkerhetskopior i ett lokalt klonarkiv. Arbetet med den nationella genbanken startade 2012 då ett 60-tal humlesorter planterades. Samma år påbörjades planteringar av bär och frukt.  Prydnadsträd och buskar kom på plats under 2013. Genbanksfälten i Alnarp är till sitt innehåll helt unika, och upptar fyra hektar. Totalt kommer ca 2200 sorter att bevaras här.

Genbanken består av tre delar: en fältgenbank med placering vid SLU i Alnarp, lokala klonarkiv som fungerar som säkerhetskopior och skyddad odling för bär.

Klonarkiven fyller en viktig funktion genom att levandegöra vårt gröna kulturarv. De flesta växter som odlats i Sverige har sitt ursprung i andra länder och världsdelar, och odling i vårt klimat ställer speciella krav. Därför är det viktigt att ha tillgång på en mångfald av härdiga, tåliga och långlivade växter.

Ettåriga växter kan bevaras i fröbanker. Men med korsbefruktade fleråriga växtslagen förhåller det sig annorlunda. Det kan inte bevaras som frön eftersom fröna inte är en identisk avkomma. Exemplet äpple: Nät en äppelkärna gror föds en plantindivid med helt nya unika genkombinationer, som uppstod då modersortens pistill befruktades med fadersortens pollen. Trädet som växer upp blir en helt ny sort.

Frön kan alltså inte användas för att mångfaldiga eller bevara sorter av frukt, bär eller fleråriga köks- och prydnadsväxter. I stället används vegetativ förökning. Det vanligaste sättet för frukt är ympning. Andra växter förökas genom delning eller sticklingar.

Sorter av vegetativt förökade växter bevaras enklast genom att de odlas i fält i så kallade fältgenbanker eller klonarkiv. Det är ett sådant klonarkiv som står nu färdigt vid SLU i Alnarp. Det nationella bevarandet ska rymma guldkornen av vårt hortikulturella arv. På POM kommer man att ta tillvara de bästa inhemska lokalsorterna liksom de mest älskade äldre sorterna med utländsk härkomst. I bevarandet innefattas också sorter som tagits fram av 1900-talets växtförädling. Här kommer Karin Persson, Linnea Oskarsson och Inger Hjalmarsson att arbeta som genbankskuratorer och Henrik Morin som konsulent. I genbanken arbetar dessutom Erik de Vahl med skötseln av växterna och det gör även fältpersonal från odlingsenheten i Alnarp.

Det är inte bara växter som samlats in i de upprop som POM anordnat, utan även historier som föjer med  växterna som ofta gått i arv i en släkt i flera generationer. Så här berättas det om Kerstis tulpaner (som kan ses längst upp i artkeln):

”15:e mars 1872 var en stor dag för Kersti, hennes bröllopsdag. Hon skulle gifta sig med Per från Borrby i Skåne. Kersti skulle snart fylla 25 år och Per var nyss fyllda 33 år. Förutom vanlig hemgift i kistor tog Kerstin med sig några av sina favorit blommor, tulpaner.

Kersti var min mors farmor och tulpanerna blommar fortfarande längs den södra väggen på boningshuset.

Tulpanerna trivs i styv lera. Har prövat att flytta några till sandig mark men där trivs de inte. De tycker heller inte om konstgödning. Eftersom de står i en rosenrabatt råkar de ibland ut för gödning, vilket rosorna gillar. Då förtvinar de, och i det närmaste kryper ner i jorden igen. Men försöker lika tappert nästa år i ännu större omfattning.”