SLU-nyhet

Svårt nå utsläppsmål för fosfor

Publicerad: 24 maj 2016
Hav. Foto: Ann-Katrin Hallin, SLU

Sverige behöver enligt internationella mål minska sitt fosforläckage till Egentliga Östersjön till maximalt 308 ton fosfor per år. Men även om Sverige stoppar alla mänskliga utsläpp, får Sverige svårt att klara målet. Det visar en ny undersökning som SLU deltagit i, inom ramen för konsortiet SMED (Svenska miljöemissionsdata), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV).

Enligt de nya beräkningarna var Sveriges utsläpp av fosfor till Egentliga Östersjön* 780 ton under beräkningsåret 2014. Av dessa var 410 ton fosfor orsakade av människan och 370 ton var naturligt läckage. Det här betyder att ett utsläppsmål på maximalt 308 ton fosfor per år blir svårt för Sverige att klara. Målet är satt inom Baltic Sea Action Plan, som drivs genom Helsingforskommissionen (HELCOM) där nio medlemsstater samarbetar om Östersjöns miljö.

– För Sveriges del betyder det här att vi måste hålla belastningen till andra havsområden väl under belastningstaken för att kompensera för de näringsämnen som belastar Egentliga Östersjön, om vi ska skapa en Östersjö utan övergödning, säger Lars Sonesten som är forskare vid SLU och ordförande för arbetsgruppen Pressure inom HELCOM, som arbetar med belastningen på hela Östersjöområdet.

Mer användbara beräkningar

Resultatet ingår i en stor undersökning av Sveriges belastning av näringsämnena fosfor och kväve till omgivande hav. Arbetet är en del i Sveriges rapportering till HELCOM.

– Från SLU:s del har vi beräknat arealer av olika markslag och hur mycket näringsämnen som läcker från respektive mark beroende på hur marken används. Vi har räknat på markslagen: skog, hyggen, jordbruksmark, öppen mark, sankmark och fjäll, säger Elin Widén Nilsson, SLU:s projektledare i SMED-samarbetet.

SLU har i samband med denna beräkningsomgång vidareutvecklat flera datormodeller för beräkningar av näringsämnesläckage. Dessutom har SLU tagit fram en ny jordartskarta för jordbruksmarken, en ny markanvändningskarta och en ny karta över jordbruksmarkens lutning, alla med förbättrad regional upplösning.

– Den högre regionala upplösningen gör att läckageberäkningarna blir bättre anpassade för mindre områden, vilket till exempel gör dem mer användbara för vattenmyndigheternas arbete, säger Elin Widén Nilsson, som samtidigt påpekar att resultaten i små områden alltid bör tolkas med viss försiktighet.

Hitta områden att åtgärda

I resultaten skiljer man mellan det läckage som sker naturligt och den del som är orsakad av människan. Naturligt läckage är sådant som sker utan människans påverkan, till exempel när organiskt material bryts ner.

– På SLU har vi bra kompetens om hur marken fungerar och hur det läcker från den. Vi har arbetat mycket med att definiera vad som är naturligt läckage från jordbruks- och skogsmark, det vill säga bakgrundsläckaget, säger forskningsledare Holger Johnsson.

Från SLU:s håll har ett tiotal personer deltagit i arbetet.

Några korta resultat från rapporten

Resultaten visar att de största totalutsläppen fortfarande kommer från jordbruk och skogsbruk. De mänskliga utsläppen kommer framför allt från jordbruk, kommunala reningsverk, industrier, atmosfärisk deposition (kväve) och enskilda avlopp.

Ny metodik gör att jämförelser med tidigare rapporteringar bör göras med försiktighet. Man måste räkna om tidigare underlag med samma metodik för att kunna dra slutsatser om förändring i belastningen över tid. Rapporten visar till exempel att utsläppen av fosfor som når havet via mänsklig påverkan från jordbruket är lägre än den nivå som fanns i den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning från i fjol (2015).

Rapporten: Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014

*Egentliga Östersjön är området från Ålands hav till de danska sunden.