Biologisk bekämpning av åkertistel – en invasiv art på Nya Zeeland

Svampar angriper skadade och fuktiga tistlar

Experiment med att slå vallarna vid regn har gett god effekt. Det beror antagligen på att skadesvampar lättare angriper tistlar när de är skadade och luftfuktigheten är hög. Det här är en typ av bevarande biologisk bekämpning som just nu används av många lantbrukare.

En annan metod som prövats är att sprida ut olika svampar som angriper tistlarna, bland annat bomullsmögel (Sclerotinia sclerotiorum). Bomullsmögel är en skadesvamp som kan attackera många olika kulturväxter. En annan svamp som har testats är den tistelspecifika rostsvampen Puccinia punctiformis. Bomullsmögel har gett en nedgång av åkertistel med 65 %, men tyvärr kan den inte lagras särskilt bra.

Tistelskalbaggar - en annan lovande metod

Ett tredje försök att bekämpa tistlarna med biologiska metoder har gjorts med en liten europeisk tistelskalbagge som är duktig på att tugga i sig tistelblad. Än så länge är alla dessa biologiska bekämpningsmetoder på forskningsstadiet, men Dr Graeme Bourdot har goda förhoppningar om att någon biologisk bekämpningsstrategi kommer att komma till allmän användning på Nya Zeeland.

­– Det här var ett oerhört intressant seminarium att lyssna på. Att använda biologisk bekämpning mot ogräs i större skala är än så länge betydligt ovanligare än biologisk bekämpning mot skadeinsekter och växtsjukdomar. Det skulle kunna ge stora miljömässiga och ekonomiska fördelar över hela världen, säger Margareta Hökeberg, föreståndare för CBC.