Fångstgröda kan skydda morötter mot morotsbladloppa

Morotsbladloppan (Trioza apicalis) är en svår skadegörare på morötter i norra Europa. Morotsbladloppan orsakar störst problem i de nordiska länderna, men den sprider sig nu även i norra Tyskland. Angreppen kan bli mycket allvarliga inte minst i skogsbygder och där morötter har odlats under lång tid. Morotsbladloppan övervintrar i barrträd och flyger under maj-juni till morotsfälten och lägger ägg. Angreppen försämrar morötternas avkastning och kvalitet. I värsta fall kan odlingen slås ut helt. Svårigheter att bekämpa morotsbladloppan har varit en viktig anledning till att morotsodling upphört i vissa distrikt.

Odlarna behöver en tillförlitlig metod som säkrar hög avkastning och kvalitet till rimliga kostnader. Man kan undvika angrepp av morotsbladloppan genom att odla på stora blåsiga fält långt från barrskog där morotsbladloppan övervintrar. Man kan även täcka odlingarna med fiberduk eller insektsnät, men det är dyrt och har sina begränsningar. När man tar bort duken för att rensa ogräs kan morotsbladloppor flyga in i fälten och bli kvar under duken när grödan åter täcks.

I detta projekt har fångstgröda undersökts som ett alternativ. Metoden tillämpas redan idag i liten skala i ekologiska morotsodlingar, främst i Mellansverige.

Fältförsök hos odlare

Forskarna Ulf Nilsson och Birgitta Rämert, som tidigare arbetade vid SLU i Uppsala respektive Alnarp, har undersökt om det går att med tidigt sådda morötter som fångstgröda locka bort morotsbladloppan från huvudgrödan. Insekterna bekämpas sedan genom att fångstgrödan plöjs ned. Försöken genomfördes i samarbete med ekologiska gårdar i Dalarna och Gästrikland under åren 2013–2015.
Den tidiga morotssorten Bolero såddes i fyra eller fem rader på långsidorna av fälten cirka tre veckor innan huvudgrödan såddes. Fem till sju procent av fältet såddes in med fångstgröda. Inflygning, äggläggning och skador bedömdes.

Forskningen visar att äggläggande honor inte gör skillnad mellan morotssorter men föredrar större plantor med två-tre blad framför mindre plantor. Det viktigaste är att huvudgrödan skyddas de första två-tre kritiska veckorna efter uppkomst då morotsplantan är som känsligast.
– Försöken visar att en fångstgröda har en potential att minska angreppen av morotsbladloppan i huvudgrödan genom att fånga upp en stor del av de inflygande morotsbladlopporna tidigt på säsongen, säger Ulf Nilsson. Den tidigt sådda fångstgrödan drog till sig fler äggläggande honor och i de första två årens försök var angreppen betydligt lägre i huvudgrödan jämfört med fångstgrödan. Men ändå hade över en tredjedel av morotsplantorna i huvudgrödan angrepp.

Tredje året blev det inga minskade angrepp av morotsbladloppan i huvudgrödan jämfört med ett kontrollfält. Forskarna förklarar det med att våren 2015 var kall och fångstgrödan hann inte utvecklas så mycket att den blev tillräckligt attraktiv jämfört med huvudgrödan.

Kan minska skador

– Resultaten är intressanta men metoden behöver utvecklas mycket för att bli ett alternativ till dagens metoder, säger Ulf Nilsson. Fortfarande saknas en del grundläggande kunskap om morotsbladloppans biologi.

Klimatet i mellersta Sverige sätter också gränser för hur tidigt fångstgrödan och hur sent huvudgrödan kan etableras. Lagringsmorötter behöver ett visst antal dagar i fält för att hinna mogna fram på hösten.

Svårigheten är att skapa en tillräckligt stor skillnad i attraktion mellan fångstgröda och huvudgröda, konstaterar forskarna. Under kalla och blöta vårar lyckades detta inte och då gav fångstgrödan ingen effekt. Ett sätt att säkra en kraftig och därmed lockande fångstgröda är att täcka den med fiberduk från sådd fram tills inflygningen av morotsbladloppan kommer i gång.
– Storskaliga fältförsök behöver utföras på fler platser i landet och under fler år innan några säkra slutsatser kan dras, säger Ulf Nilsson.

Johan Ascard