SLU-nyhet

Illegal utsättning största hotet mot kräftfiske

Publicerad: 05 augusti 2016

Så här i rötmånadens kräfttider har det blivit panik och kalabalik runt ett EU-direktiv som syftar till att minska de miljömässiga och ekonomiska skadorna på människor, djur och natur. Signalkräftan finns med som en av 37 arter på den lista som hör till direktivet och som blev officiell i onsdags.

– En hel del missförstånd, övertolkningar och faktafel har tyvärr förekommit i medierna, med braskande rubriker som ”Signalkräftan på EU-s dödslista”, ”Kräftfiskestopp”, ”Svenska kräftskivan akut hotad”, ”Säljstopp”, ”Signalkräftan ska utrotas”, ”Kräftskivan utrotas av EU”. ”Dax att säga adjö till signalkräftan”, och ”Signalkräftan förbjuds”, säger Lennart Edsman, kräftforskare vid SLU.

– Det mesta av detta är helt fel. Kräftskivan är inte hotad, säger Edsman.

Detta är vad som gäller, framhåller han:

  • 80 procent av de kräftor som svenska folket äter på kräftskivan importeras fryst eller vacuumpackat i enkiloskartonger
  • Signalkräftan är kronisk bärare av kräftpest och kan själv dö av sjukdomen om den stressas.
  • Kräftpesten kom till Sverige redan 1907 men spridningen av pesten, och utslagningen av flodkräftorna och fisket på dem ökade med 500 procent i samband med att signalkräftan introducerade i stor skala på 1960- och 1970-talen.

– EU-direktivet går ut på att minska skadeverkningar på människor, djur, natur och ekonomi av främmande arter. Invasiva främmande arter – däribland signalkräftan – beräknas kosta EU-länderna 12 miljarder euro årligen, säger Lennart Edsman.

Förutom den paragraf som handlar om utrotning med mera i direktivet finns också undantagsparagrafer för arter som redan har stor spridning, eller där åtgärder skull kosta för mycket i förhållande till nyttan med åtgärderna.

Direktivet och listan med arter är redan framröstade och antagna och går inte att ändra på.

Sverige har redan innan listan togs fram 2015 förhandlat med EU-kommissionen om fortsatt fiske och försäljning av signalkräfta i landet.

Utrotning av signalkräftan är omöjlig i Sverige, såväl som i de andra 22 EU-länderna där arten förkommer (till och med i Luxemburg där det bara finns två bestånd).

Fyra av fem saker som Sverige kan göra för att uppfylla direktivet är redan genomförda: 

  1. Utsättningsstopp för signalkräfta till nya vatten sedan 1994
  2. Åtgärdsprogram för bevarande av flodkräftan och flodkräftfisket sedan 1998
  3. Importstopp för levande kräftor från utlandet sedan 2003
  4. Möjlighet att bilda speciella skyddsområden för flodkräfta sedan 2005

Det Sverige kan göra ytterligare är att införa restriktioner för levandetransport till de delar av landet där signalkräftan inte finns lagligt, menar Lennart Edsman.

– Det enda som hände den 3 augusti var att man inte får ge tillstånd till förstärkningsutsättningar. Förstärkningsutsättningar har hittills inte gett något positivt resultat för signalkräftbestånd som har kollapsat.

– Sverige har 18 månader på sig att ta fram en hanteringsplan för bland annat signalkräftan, med genomförda åtgärder och eventuella ytterligare åtgärder, till exempel transportrestriktioner för levande kräftor. Kokta kräftor bär inte på pest och går mycket bra att transportera och sälja.

– Det finns fem registrerade signalkräftodlare i Sverige som kan tänkas påverkas av direktivet. De kommer troligen att kunna fortsätta med sin eventverksamhet, säger Edsman.

Största hotet mot kräftskivan

– Det absolut största hotet mot kräftskivan är de illegala utsättningar av signalkräftor till nya vatten som sker, säger Lennart Edsman. Dessa förstör möjligheterna för flodkräftfiske i de delar av landet där arten fortfarande finns kvar. På 17 år har 150 av cirka 300 flodkräftbestånd försvunnit på grund av illegala utsättningar av pestsmittade signalkräftor bara i Värmland.

– Det är detta som är det stora hotet mot kräftfisket och kräftskivorna.


Kontaktinformation