Åkerböna i grisfoder, lika bra som soja - oavsett sort

Vårt beroende av importerad soja som del av grisfoder ifrågasätts starkt. Ett tänkbart alternativ är åkerböna som är bra både för jord och växtföljd och som redan odlas alltmer i Sverige. Dock har åkerbönan dåligt rykte, som sena skördar och sjukdomar och att den som många andra baljväxter innehåller antinutritionella substanser, ämnen som påverkar hur fodret bryts ner och tas upp i mage och tarm.

Det finns vitblommiga och brokblommiga sorter av åkerböna. De brokblommiga ger högre skörd, är mer sjukdomsresistenta, men innehåller mer tannin som är en antinutritionell substans. De vitblommiga är närmast tanninfria, vilket tillåter grisen att ta upp en större andel av näringsämnena i fodret i mag-tarmkanalen.

Ny studie utvärderar brokblommiga

I en nyligen avslutad studie finansierad av Stiftelsen lantbruksforskning utvärderade Emma Ivarsson och Maria Neil på Sveriges lantbruksuniversitet åkerböna som foder till växande grisar
– Åkerböna ökar i Sverige och skulle kunna användas mer. Foderfabrikerna efterfrågar det, men det finns inte tillräckligt, säger Emma Ivarsson.
De analyserade flertalet vit- och brokblommiga sorter av åkerböna med avseende på innehåll av näringsämnen och tannin, samt hur väl grisarna kan bryta ner och ta upp de olika näringsämnena. I en tillväxtstudie med sammanlagt 720 grisar jämfördes också foder med åkerböna med foder som istället innehöll soja.

Brokblommiga lika bra som vitblommiga

Det visade sig att foder med åkerböna fungerade lika bra som foder med soja - oavsett sort. Det fanns inga skillnader i tillväxt eller foderintag. Det pekar på att mängden tanniner som finns i vanligt förekommande brokblommiga åkerbönor inte är ett problem för tillväxtgrisar.
– Skepsisen man haft mot brokblommig åkerböna är dåligt underbyggd. De flesta studier som visade det är från 70- och 80-talet och kan varit andra sorter av brokblommig åkerböna, eller så tog man kanske inte hänsyn till behovet av metionin på rätt sätt säger Emma Ivarsson.

I ekologisk produktion är det viktigt att hitta alternativ till de proteinfoder som traditionellt används. Dels eftersom det är begränsad tillgång till ekologiska proteinfoder och dels för att man eftersträvar en hög andel hemodlat foder. En ytterligare anledning är att man enligt reglerna inte får tillsätta rena aminosyror till fodret. Resultaten från den här studien är positivt för ekologiska grisproducenter eftersom det kan möjliggöra att ekologisk åkerböna kan utnyttjas som foder i större utsträckning.

Åkerbönan har dock ett lågt innehåll av den svavelhaltiga aminosyran metionin, och aminosyran kan därför behöva tillföras fodret från andra proteinkällor.
– Bristen på metionin är ett problem med många växtbaserade proteinkällor, berättar Emma Ivarsson.

Stor andel åkerböna i fodret kan också bidra till ett alltför stort innehåll av råprotein i fodret som i sin tur kan ge ökade förluster av kväve till den omgivande miljön, vilket skulle kunna vara negativt ur ett ekologiskt perspektiv.

Dags att se över nuvarande rekommendation?

Slutsatsen från studien är att åkerböna, oberoende av blomfärg och sort, kan användas med upp till 20 procent inblandningsnivå i välbalanserade foderstater till tillväxtgrisar, vilket kan medföra att åkerböna kan utnyttjas som foder i större utsträckning. Emma Ivarsson pekar på att en dansk studie visat samma resultat som deras, och ser fördelar om brokblommiga kan användas i grisfoder.
– Den brokblommiga ger högre skördar och odlas i högre omfattning, därmed kan åkerbönsanvändningen i grisfoder öka om även brokblommiga används.

Den nuvarande rekommendationen för användning av åkerböna i fodret till gris är att främst vitblommiga sorter bör användas. Forskarna föreslår nu att rekommendationen för användningen av åkerböna som fodermedel till tillväxtgrisar ses över och även innefattar vanligt förekommande brokblommiga bönor.

Text av Magdalena Åkerfeldt, forskare inom grisproduktion, knuten till EPOK för kunskapsförmedling och forskningssamverkan.