Skattning av samspelet genotyp-miljö för avelstjurar från hela världen

Redan år 1996 började Interbull Centre erbjuda internationell värdering av avelstjurar från hela världen baserat på resultatet från SLU-forskningen som i dag används i 34 länder, för sex stora mjölkkoraser och för 40 olika egenskaper. Sedan 2013 används samma metoder även inom nötköttsavel.

Metoder för effektivare avelsvärdering togs fram av forskare på SLU i mitten av 1990-talet. Redan år 1996 började Interbull Centre erbjuda internationell värdering av avelstjurar från hela världen baserat på resultatet från SLU-forskningen som i dag används i 34 länder, för sex stora mjölkkoraser och för 40 olika egenskaper. Sedan 2013 används samma metoder även inom nötköttsavel.

Forskningens genomslag i samhället

Framtagning av de bästa individerna för fortplantning, det vill säga avel, är internationell och omsätter många miljarder. Ibland drivs avelsarbete av stora internationella företag (till exempel Monsanto för vissa grödor och Lohmann GMBH för höns), ibland av internationella forskningssamarbeten (CGIAR för andra grödor, ILRI för husdjur) och ibland av andra nationella och internationella grupperingar.

Ett faktum som inte kan ignoreras är att det alltid finns ett samspel mellan genuppsättning (genotyp) och miljö. Till exempel kan en vetesort som är den bästa för Sverige inte vara den bästa för Tanzania.

Gener är beroende av miljön

En av de mest effektiva metoderna för att mäta samspelet mellan genotyp och miljö är att betrakta samma egenskap i två olika miljöer (till exempel mjölkavkastning i Sverige och i Sydafrika) som två ”olika” egenskaper (Falconer, 1952), och sedan skatta den genetiska korrelationen mellan dem.

Om den genetiska korrelationen är lika med 1,0 kan man konstatera att generna som påverkar egenskapen har samma effekt i olika miljöer; ögonfärg är ett bra exempel. Om korrelationen är mindre än 1,0 så finns det ett samspel mellan genotyp och miljö.

Konsekvensen av samspelet är att rangordningen av individer i olika miljöer blir olika. En tjur som rankas etta för juverinflammation i Sverige kan ha rankningen 122:a i Sydafrika för att den genetiska korrelationen mellan Sverige och Sydafrika är 0,85.

Avelsmaterial över nationsgränserna

Inom mjölkkoaveln används avelsmaterial över de nationella gränserna. Det gäller också för bland annat häst, gris, får, get, vete, ris och äpple. Problemet för en mjölkbonde, ett kooperativ (till exempel Växa Sverige) eller en avelsorganisation (till exempel Viking Genetics) är att välja de tjurar från hela världen som är bäst för de svenska förhållandena.

SLU-baserad forskning (Sigurdsson och Banos, 1995; Sigurdsson med flera, 1996) ledde till att man samtidigt kunde skatta genetiska korrelationer mellan många länder och populationer och inte enbart mellan två i taget. Sigurdssons metoder började användas redan 1996 inom Interbull Centre. Samma år utsågs Interbull Centre som referenslaboratorium för EU – det enda i sitt slag.

Rangordnas på den nationella skalan

Fler än 8 miljoner nationella avelsvärden skickas till Interbull Centre fem gånger per år från 34 länder från fem kontinenter, för sex stora mjölkkoraser, för fler än 250 000 aktiva avelstjurar och för 40 egenskaper. Antalet egenskapskombinationer för land och ras uppgår till 1843.

Informationen används för att skatta fler än 13 000 genetiska korrelationer. De nationella avelsvärdena som kommer in analyseras med hjälp av de skattade genetiska korrelationerna, vilket leder till mångfaldigt fler internationella avelsvärden (fler än 150 000 000 per omgång).

Dessa internationella avelsvärden skickas tillbaka till de deltagande länderna. Det innebär att alla avelstjurar, oberoende av ursprung, rangordnas på den skala som går att förstå för den nationella användaren. Dessa avelsvärden används av mjölkbönder från hela världen.

{Accordion}