Nytt om gräsmarker, småbiotoper och myrar

– Även gräsmarker som tidigare har varit åkermark bidrar till variationen och gräsmarkernas värden i landskapet. Därför är det viktigt att se till helheten av gräsmarker i landskapet, säger Anders Glimskär, forskare vid institutionen för ekologi vid SLU.

Åkerkanter har stor variation av olika landskapselement och strukturer, i både skogs- och slättlandskap. Där ingår murar, röjningsrösen och hällar, men också diken och småvatten. Sammanställningen visar att det finns en stor variation i hur synliga och skuggpåverkade landskapselementen i åkerkanterna är. Generellt verkar dock inte igenväxning vara ett stort problem för småbiotoperna och landskapselementen.

– Det är slående att vi har hittat så mycket stenmurar i vissa rena slättbygdsområden exempelvis i Skåne, där sådana annars är ovanliga, berättar Anders Glimskär.

I rapporten jämförs statusen för större myrar, som är väldokumenterade i den rikstäckande Våtmarksinventeringen, med statusen för små myrar (mindre än 10 hektar stora).

– Vi ser att små myrar i högre grad är trädbeväxta än stora myrar. Dessutom är de små myrarna i vissa fall också mer påverkade av röjning och andra skogsbruksåtgärder än de stora, säger Anders Glimskär.

Grova lövträd bidrar tillsammans med bärande och blommande träd och buskar till landskapets variation, både i skogskanter och i mer öppna åkerkanter. Foto: Anders Glimskär, SLU.

Den regionala miljöövervakningen i landskapsrutor (Remiil) är ett samarbete mellan länsstyrelser och SLU.