Angreppen av mätare kan förutsägas

Fjällbjörkmätarlarv och de sista bladresterna på en björk under pågående kalätning. Foto Helena Bylund.

Tidigare studier har visat att mätarna uppträder i cykler med populationstoppar och kalätningar vart 9:e till 11:e år. Populationstoppar och utbrott är ganska väl synkroniserade på lokal nivå, men på regional nivå kan det förekomma ett eller flera års fördröjning mellan härjningarna. Olle Tenow gjorde en sammanställning av rapporterade mätarhärjningar i den skandinaviska fjällkedjan och norra Finland för åren 1861 -2001. Det visade sig att härjningarna ibland var helt synkroniserade längs fjällkedjan, men ibland började de i norra Skandinavien och rörde sig söderut. De kunde också börja i söder och fortsätta norrut.

Resultaten inspirerade oss att söka orsaken till att härj­ningarna har olika förlopp olika år. Kan mönstret till och med kopplas till mer storskaliga härjningsmönster i Europa? Vi kontaktade kollegor som kartlägger skogsskador och bad om information om var och när härjningar av frostfjärilen och andra närbesläktade mätararter hade rapporterats. Vi fick data från flertalet europeiska länder, som täcker perioden 1949 -2009, dvs. 6 årtionden.

En våg vart tionde år

Vi fann att ungefär var tionde år rapporterades härj­ningar på olika lokaler i de flesta regioner, men inte samtidigt över hela Europa. Varje årtionde svepte en ”våg” av härjningar från sydöstra Europa västerut till Atlantkusten, en sträcka på mer än 3000 km. När härjningarna nådde Atlantkusten efter 10 år så rapporterades återigen kalätningar i de sydöstra delarna av Europa. Vi kunde konstatera att de 6 vågor som framträdde i studien rörde sig med ungefär samma hastighet mot Atlantkusten i Norge och Frankrike.

Det är en kort tidsserie men den kan ändå indikera att pågående klimatuppvärmning hittills inte har haft effekter på det storskaliga vågmönstret. Andra tester visade att medelriktningen för de 6 vågorna var nordvästlig, vilket också bekräftades av en så kallad kriging-analys. I denna lades utbrottsåren inom varje årtionde samman och de användes för att extrapolera isokroner (avgränsade områden med samtidiga utbrottsperioder).

Det är inte känt vad som orsakar fenomenet med dessa vågor. Flera faktorer kan spela in, både biologiska som exempelvis spridning av naturliga fiender, och väderfaktorer. Troligen ligger orsaken i en kombination av dessa.

Bättre förutsägelser

De flesta studier av populationsdynamik hos barr- och bladätande skogsinsekter görs på lokal eller regional nivå. De storskaliga mönster som vi har påvisat kan hjälpa oss att förklara härjningarna både lokalt och regionalt. Det är sedan tidigare ganska väl känt vilka faktorer som påverkar den lokala dynamiken men vi har inte kunnat förklara vad som reglerar och synkro­niserar populationer i ett område.

Studien  visar på värdet av långa tidsserier (skadeövervakning) och olika rumsliga skalor. Stämmer våra resul­tat kan vi redan nu uttala oss om utbrottsrisken med några års osäkerhet i olika geografiska områden. Dessa nya rön ger oss bättre möjligheter att studera hur olika faktorer som exempelvis väder och spridning påverkar populationer som befinner i sig i en speciell fas eller flera olika faser av populationscykeln.   I förlängningen kan sådana studier bidra till bättre förutsägelser om hur exempelvis ett varmare klimat påverkar utbrottsrisken hos blad- och barrätande skogsskadegörare.

En utförligare beskrivning finns i Tenow et al. (2013).

Referens

Tenow O, Nilssen AC, Bylund H, Pettersson R, Battisti A, Bohn U, Caroulle F, Ciornei C, Csóka G, Delb H, De Prins W, Glavendekic M, Gninenko YI, Hrašovec B, Matoševic D, Meshkova V, Moraal L, Netoiu C, Pajares J, Rubtsov V, Tomescu R & Utkina I. 2013. Geometrid outbreak waves travel across Europe. J. Anim. Ecol. 82(1): 84-95.

/ Text Helena Bylund

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:5