Bättre koll på luftens svampar med sporfällor
Senast ändrad: 07 augusti 2015
Det dyker ständigt upp nya svampar i Europas skogar. Den årliga introduktionen av främmande patogena svamparter till området har mer än fördubblats under de senaste 100 åren (Santini et al. 2013). Ökad global handeln med levande växter är den främsta orsaken, och problemet kompliceras av det förändrade klimatet. Den svenska skogen utmanas sannolikt av fler sjukdomar i framtiden.
Ett nätverk av sporfällor skulle ge oss bättre kontroll på svampflorans förändringar. Foto Johanna Boberg.
Förbättrad övervakning är nödvändigt för att kunna få kontroll på vilka patogener som är på väg in. Vi föreslår därför ett system med nationell övervakning med sporfällor (Hopkins och Boberg, 2012). På så sätt kan vi tidigt fånga in de arter som sprids med luftburna sporer. Insamlingen av svampsporer kan sedan kombineras med nya DNA-baserade detektionsmetoder. På det sättet får vi en bredare och bättre kunskap, dels om vilka svampar som redan finns i Sverige, dels om när nya arter dyker upp eller om redan etablerade svampar börjar bli vanligare.
I samarbete med EU-projektet ISEFOR (Increasing Sustainability of European Forests) undersökte vi möjligheten att utveckla ett övervaknings- och informationssystem för luftburna svampar. Sporfällor placerades ut i två skogsbestånd och nära en internationell hamn. Eftersom vissa invasiva arter i nuläget inte finns i Sverige placerades också fällor ut i Spanien för att på så sätt kunna utvärdera fällorna i skarpt läge.
Hög diversitet
Resultaten visade en oväntad hög diversitet av svampsporer i luften. Många arter är hittills okända men många vanliga arter återfanns som väntat i hög frekvens. Rotticka och grankotterost är två exempel på vanliga patogener i sporfällorna. Andra vanliga arter var fnösketicka och klibbticka. Det blev också tydligt att olika arter är aktiva vid olika tider på året.
Vi jämförde också olika typer av sporfällor; passiva som filtrerar nederbörden och aktiva som suger in luft och på olika sätt fångar in sporerna. De olika typerna skiljde sig åt i hur effektiva de var att fånga in sporer från olika svamparter. Rottickan återfanns exempelvis i större utsträckning i de aktiva sporfällorna och i lägre grad i fällorna som filtrerade nederbörden.
Den överväldigande majoriteten av alla arter som fångats in är dock än så länge okända för oss och det kan beror på flera faktorer. Det är först nu som vi har fått metoder som gör att vi kan detektera de arter som hittills inte har beskrivits av vetenskapen. Dessutom behöver vi förbättra de databaser vi använder för att översätta DNA koden till arter.
Sammanfattningsvis visar studien att metoden med sporfällor och DNA-detektion har stor potential. Metoden behöver nu utvecklas vidare, både när det gäller detektionsanalysen och sporfällornas placering i landskapet.
Referenser
Hopkins, A.J.M., & Boberg, J.B., 2012. Risk assessment and establishment of a system to adress potential pathogens in Nordic and Baltic forestry as a result of climate change. SNS Research Project Report within the Selfoss declaration on sustainable forestry, www.nordicforestresearch.org/sns-research/research-projects/risk-assessment-and-establishment/
/ Text Johanna Boberg, Anna Hopkins, Jonàs Oliva och Jan Stenlid
Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:5