Nya insikter om rotröta
Senast ändrad: 07 augusti 2015
Rotröta är den ekonomiskt viktigaste skadan i svensk skog. Av alla avverkade granar är idag 15 % drabbade av röta. Hur det ser ut i framtiden vet vi inte. Ett förändrat klimat och framtida skötselmetoder kommer med säkerhet att påverka rötfrekvensen. Med den kunskap vi har idag vet vi att stubbar efter gallring och slutavverkning är inkörsportar för rötinfektion. Dessutom vet vi att behandling med den antagonistiska pergamentsvampen (Phlebiopsis gigantea), känd under handelsnamnet Rotstop, är en effektiv motåtgärd.
Fruktikropp av rotticka, Heterobasidion. Foto Johanna Boberg.
Datormodell fungerar bra
Rotstand är en datorbaserad modell framtagen för att simulera rotrötans utveckling i bestånd. Modellen är ett kraftfullt verktyg för att skatta hur rötutvecklingen påverkas av olika skötselmetoder och förändrade ståndortsförutsättningar, men modellen måste valideras för att vi ska veta hur bra prognoser den kan göra.
Inom Future Forests undersökte vi hur väl modellen klarar av att simulera rötutvecklingen när resultaten jämförs med data från långsiktiga fältförsök (Oliva och Stenlid 2011). Försöksbestånden hade gallrats med olika intensitet, och stubbarna hade behandlats med pergamentsvamp eller lämnats utan behandling.
Rotstand klarade av att skatta rötutvecklingen inom ett brett register, från ytor med 20 % till 90 % röta. Den viktigaste parametern för att skatta rötspridningen visade sig vara rötans spridningshastighet. Den är naturligtvis svår att känna till i ett enskilt bestånd. Vi sökte därför ett värde som kan användas mera generellt. Det visade sig att Rotstand kan göra bra och objektiva skattningar med en spridningshastighet på 20 cm/år.
H. parviporum sprids lättare i gran
Rotröta hos gran orsakas framför allt av två arter av släktet Heterobasidion. H. annosum s.s. är vanligare i södra Sverige, och H. parviporum finns spridd i hela vårt land. Eftersom den förstnämnda arten är mer anpassad till ett varmare klimat har man antagit att den kan sprida sig norrut när klimatet blir varmare.
I ett av de långliggande fältförsöken hade vi infekterat stubbar med de båda arterna (Oliva et al. 2011a). Efter 15 år visade det sig att H. parviporum hade spridit sig mycket mer till grannträden. Den verkade också kunna konkurrera ut H. annosum där båda arterna förekom.
I samma försök kunde vi se att stubbens storlek hade stor betydelse för risken att rötan sprids till intilliggande träd. En hög andel kärnved verkade gynna risken för rötspridning (Oliva et al. 2013).
Bra resultat med Rotfinder
Man har länge sökt efter en effektiv och enkel metod att skatta rötan i träd, utan att behöva borra i trädet. Ett kommersiellt tillgängligt instrument är Rotfinder. Den mäter resistansen på en lågfrekvent ström som sänds genom stammen och ger ett resultat i en skala från 0-10. Värdet 0 betyder avsaknad av röta och 1-10 ökad sannolikhet för röta. Målet med vår studie var att översätta instrumentets mätvärden till sannolikheter (Oliva et al. 2011b). Vi fann att värden på 3, 6 och 10 motsvarade sannolikheter för rötskada på 50, 90 och 100 %.
Rotfinder lyckades skilja friska från rötskadade träd i 86 % av fallen. De rötskadade träd som instrumentet missade hade oftast bara små och torra rötskador, som har mindre ekonomisk betydelse.
Långvarig effekt av stubbehandling
Stubbehandling fungerar bra för att reducera sporinfektioner av rotticka. Det konstaterades i en studie som följde upp rötans utveckling 12-14 år efter gallring och stubbehandling (Oliva et al. 2010a). Studien jämförde fem granbestånd på tidigare jordbruksmark och sex bestånd på skogsmark, där även tidigare generation hade utgjorts av granskog. På tidigare jordbruksmark var bestånden rötfria vid gallringsingreppet.
Vid uppföljningen var alla sommaravverkade och obehandlade träd kraftigt rötangripna, både på skogsmark och jordbruksmark (cirka 15-20 % av träden). På jordbruksmarken lyckades dock stubbehandling med Phlebiopsis gigantea (Rotstop) eller Urea begränsa rötan till samma nivå som för vinteravverkning eller ingen gallring alls. På skogsmarken, som redan var rötangripen, hade däremot stubbehandlingen trots att den minskade sporinfektionerna, ingen effekt. Modellering visar att effekten av stubbehandling kommer senare på skogsmark, lagom till slutavverkning.
Försvaret kostar
Ett granbestånd som redan är infekterat av rotröta sprider lätt rötan vidare till nästa generation. Trädslagsbyte kan därför vara nödvändigt på kraftigt rötskadade marker. En annan åtgärd som diskuteras är att använda mer rötresistenta individer av gran. Försök pågår med förädling rotröta.
Men – resistensen kan ha ett pris. Infekterade träd måste investera resurser för att stoppa rötan, resurser som kunde ha använts för tillväxt. Rötdrabbade träd utvecklar en reaktionszon. I vår studie konstaterade vi att träd med reaktionszon hade en 15 % lägre diametertillväxt än träd utan reaktionszon (Oliva et al. 2010b).
Det kan också finnas en alternativ förklaring till den lägre tillväxten. Ju mer rötan har trängt in i trädet, desto mindre blir trädets splintved. Det är i splintveden som träden transporterar och lagrar vatten. I en uppföljande studie kunde vi dock se att träd med en reaktionszon växte sämre än friska träd, oavsett hur stor splintved de hade (Oliva et al. 2012). Det bekräftar att det finns en avvägning mellan resistens och tillväxt som förädlingen måste hantera. Ett resistent träd, som inte är infekterat, behöver dock självklart inte utveckla denna kostsamma reaktionszon.
Referenser
Oliva, J. & Stenlid, J., 2011. Validation of the Rotstand model for predicting Heterobasidion annosum root rot in Picea abies stands. Forest Ecol. Manage. 261, 1841-1851.
Oliva, J., Thor, M. & Stenlid, J., 2010a. Long term effects of mechanized stump treatment against Heterobasidion annosum s.l. root rot in Picea abies. Can. J. Forest Res. 40, 1020-1033.
Oliva, J., Thor, M. & Stenlid, J., 2010b. Reaction zone and periodic increment decrease in Picea abies trees infected by Heterobasidion annosum s.l. Forest Ecol. Manage. 260, 692-698.
Oliva, J., Romeralo, C., & Stenlid, J., 2011b. Accuracy of the Rotfinder instrument in detecting decay on Norway spruce (Picea abies) trees. Forest Ecol. Manage. 262, 1378-1386.
Oliva, J., Camarero, J.J., & Stenlid, J., 2012. Understanding the role of sapwood loss and reaction zone formation on radial growth of Norway spruce (Picea abies) trees decayed by Heterobasidion annosum s.l. Forest Ecol. Manage. 274, 201-209.
Oliva, J., Bernat, M. & Stenlid, J., 2013a. Heartwood stump colonisation by Heterobasidion parviporum and H. annosum s.s. in Norway spruce (Picea abies) stands. Forest Ecol. Manage. 295, 1-10.
/ Text Jonàs Oliva och Jan Stenlid
Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:5