Ur SLU:s kunskapsbank

Stor osäkerhet om vittringens hastighet

Senast ändrad: 15 november 2018

Vittring är den process som bryter ner bergarter och mineraler till mindre beståndsdelar. Man skiljer på mekanisk vittring – när berg blir till sand – och kemisk vittring. Den kemiska vittring­en bidrar till att värdefulla näringsämnen, framför allt baskatjoner, kan fylla på markens förråd.

diagram över vittringshastighet

Figuren visar spridningen i mått på vittringshastigheten (stenbilden) mellan de olika modellerna och spridningen i skattningen av uttaget genom olika typer av avverkning (grot-bilden) för kalium och kalcium. Från Klaminder et al. 2011b.

De skandinaviska bergarterna är extremt motstånds­kraftiga mot vittring och vittringshastigheten är därför mycket långsam. Det gör att vittringen är svår att mäta och observera i fält. Forskarna är i stället beroende av modeller för att beräkna vittringshastigheten.

Baskatjonerna kalcium, magnesium, kalium och nat­rium tillhör de viktigaste ämnena som frigörs vid vittringen. De tre första är betydelsefulla växtnärings­ämnen och kan dessutom motverka effekterna av försurning. I takt med att de tas upp av träden och förs bort vid avverkning förlorar dock ekosystemet en del av sina baskatjoner. När grenar och toppar också skördas så försvinner ännu mer än när bara stammarna plockas ut.

Är skogsbruket då uthålligt med hänsyn till kat­jonerna? Den frågan väcktes på 1990-talet, då modellberäkningar tydde på att uttaget var större än tillförseln av katjoner via vittring. Om beräkningarna skulle stämma är alltså skogsbruket inte långsiktigt hållbart.

Stor skillnad mellan modellerna

Det är alltså viktigt att kunna göra så precisa beräkningar som möjligt av vittringshastigheten. Future Forests har nu studerat hur säkra de olika vittringsskattningarna är (Klaminder et al. 2011b, Futter et al. 2012b). På en väl studerad försöksyta i norra Sverige jämfördes nio vetenskapligt granskade vittringsmodeller. Det vi­sade sig att modellerna gav vitt skilda resultat. Skillnaden mellan de högs­ta och lägsta vittringshastigheterna var betydligt högre än skillnaden i uttag mellan helträds- och stamvis avverkning.

Frågan som då uppstod var om försökslokalen var extrem på något sätt. Vi gjorde därför en sammanställning av internationella vittringsanalyser där minst tre olika modeller hade används. Det visade sig att de högsta beräknade vittringshastigheterna var i genomsnitt sex gånger så höga som de lägsta.

Trots osäkerheten i de befintliga vittringsmodellerna kan de vara värdefulla för att identifiera regioner som är mer eller mindre känsliga för försurning, och där helträdsuttag helst ska undvikas. Future Forests har dock pekat på vikten av forsatt forskning om vittring, och inte minst av att analysera säkerheten i skattningarna eftersom de har så stor inverkan på synen om skogsbruket är uthålligt eller inte.

Referenser

Futter, MN., Löfgren, S., Köhler, S.J., Lundin, L., Moldan, F. & Bringmark, L. (2011b). Simulating dissolved organic carbon dynamics at the Swedish Integrated Monitoring sites with the Integrated Catchments Model for Carbon, INCA-C. AMBIO 40:906-919

Klaminder, J., Lucas, R.W., Futter, M.N., Bishop, K., Köhler, S.J., Egnell, G. & Laudon, H. (2011b). Silicate mineral weathering rate estimates: Are they precise enough to be useful when predicting the recovery of nutrient pools after harvesting? Forest Ecology and Management, 261, 1–9.

/ Text Martyn Futter

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:3


Kontaktinformation