Vattenfotavtrycket - ett trubbigt instrument i skogen

Senast ändrad: 06 augusti 2015

Vi har lärt oss att använda uttrycket “Ekologiskt fotavtryck” som ett mått på mängden resurser som en människa utnyttjar. Det kan uttryckas som den areal som behövs för att försörja en människa eller ett land. Sedan tio år tillbaks används också samma måttstock för vatten. Vattenfotavtrycket (Water footprint) kan vara den mängd färskvatten som går åt för att försörja en gröda, en industri eller en nation. Vattenfotavtrycket kan också appliceras på olika areella näringar. En hektar bomull förbrukar sannolikt mer vatten än en hektar extensivt brukad skog i norra Sverige.

Principskiss över gröna och blå vattenflöden

Vattnets kretslopp kan delas upp i gröna och blå vattenflöden, där de gröna står för vatten som passerar vegetationen genom upptag och evapotranspiration. Med tillstånd från Global Change Biology. Från Ellison et al. 2012a.

Future Forests har debatterat hur måttet används i skogen (Ellison et al. 2012a, b). En nyckelfaktor är hur evapotranspirationen, det vill säga växternas transpi­ration och avdunstning, räknas in i avtrycket. På lokal nivå kan evapotranspirationen ha stor betydelse för vattenkonsumtionen. I ett större, regionalt, perspektiv är däremot evapotranspirationen ett bidrag till vattenbalansen genom att vatten från en plats kan falla ner som nederbörd på en annan plats. Evapotranspirationen är därför en ekologisk tjänst som hjälper till att underhålla den hydrologiska cykeln.

Det här synsättet är inte alltigenom accepterat, vilket leder till att skogsbruk, med sina stora bladytor och snabba omsättning av vatten, får ett stort vattenfotavtryck i beräkningarna. Future Forests har därför ifrågasatt om vattenfotavtrycket är ett relevant mått för skog och skogsprodukter i den boreala regionen (Launiainen et al. 2013). Argumenten är bland annat att en brukad skog inte har högre evapotranspiration än en naturskog.  Dessutom använder Sverige och Finland årligen bara mellan 1,5 och 2,4 % av sina färsk­vattenresurser. Skogsavverkning kan visserligen leda till att mer ytvatten rinner av från marken innan den har blivit skogstäckt igen. Den årliga kalmarksytan är dock inte större än ca 0,8 % i Sverige och Finland, vilket gör att påverkan är liten.

Skillnaderna i synen på vattenfotavtrycket handlar allt­så till står del om att vissa skolor ser evapotranspirationen som en konsumtion och inte som en naturlig del av vattnets kretslopp. De olika artiklarna från Future Forests hävdar i stället att evapotranspirationen ska ignoreras i beräkningen av vattenfotavtrycket, särskilt i de vattenrika skogarna i Sverige och Finland. Vattenkonsumtionen för skogsbruk ska åtminstone betraktas i ljuset av det vatten som är tillgängligt. Och det är sällan en bristvara i de boreala regionerna.

– En liter vatten har helt enkelt olika kurs i olika delar av världen

Referenser

Ellison, D., Futter, M. & Bishop, K. (2012a). On the Forest Cover - Water Yield Debate: From Demand- to Supply side Thinking, Global Change Biology 18: 806-820.

Ellison, D., Futter, M. & Bishop, K. (2012b). Hydrology, Forests and Precipitation Recycling: A Reply to van der Ent et al., Global Change Biology, 18, 3272-3274.

Launiainen, S., Futter, M., Ellison, D., Clarke, N., Finér,L., Högbom, L., Laurén, A. & Ring, E. 2013. Is the Water Footprint an appropriate tool for forestry and forest products - the Fennoscandian case. Ambio, in press.

/ Text David Ellison, Martyn Futter och Kevin Bishop

Artikeln är ett utdrag ur Future Forests Rapport 2013:3


Kontaktinformation