Ur SLU:s kunskapsbank

Vilda möjligheter med kaniner

Senast ändrad: 20 december 2019

Kaninen har många egenskaper som gör den lämplig som modell för studier av genetiken bakom domesticering och de-domesticering, det vill säga den process där domesticerade djurslag förvildas.

Medan vildtypen av domesticerade djurslag som häst (tarpan) och nöt (uroxe) har utrotats av människan så finns vildkaninen kvar på Iberiska halvön. Kaniner finns även som förvildad form i många delar av världen, inklusive Sverige. Dessutom har endast ett fåtal egenskaper hos kaniner förändrats permanent av människans avelsarbete. Genvarianter som ger de egenskaper som ses hos vilda artfränder har i många fall bevarats hos åtminstone ett fåtal individer.

Författarna till denna artikel diskuterar möjligheterna att använda kaninen som en modell för identifiering av de gener som ger vildtyp hos däggdjur, men som tryckts undan i domesticerade avelslinjer. Utforskande av genetiken bakom domesticering och de-domesticering är viktig för restaureringsbiologi, viltförvaltning och bevarandeprogram. Bland annat hoppas forskarna att man genom att studera kaniner skall få redskap som kan användas för att identifiera gener som ger vildtyp hos arter vars ursprungliga form är utdöd.

Länk till publikationen

http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/rec.12510/full 

Referens

Thulin C-G, Alves PC, Djan M, Fontanesi L, Peacock D (2017). Wild opportunities with dedomestication genetics of rabbits. Restoration Ecology 25, 330–332. doi:10.1111/rec.12510


Kontaktinformation

Carl-Gustaf Thulin, föreståndare
Centrum för vilt- och fiskforskning, SLU
carl-gustaf.thulin@slu.se, 070-564 5358