Honungsbin

Senast ändrad: 16 mars 2017 - slu.se
biforskning.jpg

Biforskningsgruppen på SLU studerar hur bisjukdomar sprider sig inom och mellan bisamhällen, hur bins hälsa och sjukdomar påverkas av bekämpningsmedel och hur bin försvarar sig mot sjukdomar. Även vår forskning om pollinering har fått stort genomslag. Det har placerat SLU på kartan som en ledande forskningsmiljö i Sverige, Europa och övriga världen.

Under åren har forskarna utvecklat en mycket aktiv internationellt erkänd grundläggande och tillämpad forskning om biskadegörare och om pollinering, som bidrar till förbättrade ekosystemtjänster, uthålligt lantbruk och samhällsekonomisk nytta.

Analys- och bekämpningsmetoder

SLU utvecklar analys- och bekämpningsmetoder för att tillgodose biodlarnas behov av lösningar på akuta problem, alltså forskning som får omedelbart genomslag.

För vissa komplexa frågeställningar kompletterar grundforskning och mer tillämpad forskning varandra. Detta kan exempelvis illustreras av samspelet mellan virusinfektioner och varroakvalster, där det är nödvändigt att utnyttja modern laboratorieteknik för att resultaten ska bli användbara för den praktiska biskötseln, men också för den generella förståelsen av hur bisjukdomar sprids.

Samarbetet med svensk biodling är viktig både i kort och långt perspektiv, inte minst när det gäller forskningsfokus. Den kontinuerliga kontakten med biodlare och bitillsynsmän via SLU:s diagnosverksamhet och roll som nationellt referenslaboratorium för bihälsa ger arbetsmaterial till forskningsprojekt och kontinuerlig feedback från näringen.

Försäljning av pollineringstjänster

Det finns ett stort och relativt nyvaknat intresse bland biodlarna att utveckla sin näring till att förutom honungsproduktion även innefatta produktion och försäljning av pollineringstjänster. Det här är en stor industri i många andra länder men ännu inte i Sverige. I USA har pollineringen av grödor med storskalig vandringsbiodling värderats till 15 miljarder dollar per år.

Den ekonomiska nyttan av honungsbinas pollinering är mycket stor genom att den bidrar till att skördarna ökar. Biodlarna är därför mycket intresserade av och följer noga SLU:s forskning som stöds av Jordbruksverket. Genom att forskarna samarbetar och har tät kontakt med dessa parter har forskningen stort, omedelbart och samtidigt genomslag bland biodlare, lantbrukare, myndigheter och samhället i övrigt.

Exempel på forskning

Vid SLU undersöks hur infektionssjukdomar och parasiter påverkar honungsbin både individuellt och på samhällsnivå, samt bins individuella och sociala sjukdomsförsvar.

Här följer tre exempel på viktiga sjukdomsalstare, parasiter och skadegörare:

Amerikansk yngelröta

Amerikansk yngelröta (AFB) är en bakteriesjukdom som orsakar stor skada överallt där det finns biodling. Sjukdomen är allvarlig och när den fått fäste slås hela bisamhället ut. Nationell lagstiftning och övervakningsprogram krävs inom EU, och innebär oftast att samhällen som uppvisar sjukdomssymptom måste förintas.

Forskning vid SLU har medverkat till att bakterien Paenibacillus larvae som orsakar sjukdomen har omklassificerats. Det har lett till förbättrade diagnosmetoder som fått spridning världen över.

SLU-forskarna har också studerat de mjölksyraproducerande bakterier som isolerats från honungsbin, och deras förmåga att hindra och förebygga sjukdom. Resultaten är mycket lovande eftersom det har visat sig att bakterierna kan hindra sjukdom från att utvecklas i individuella larver.

Virusinfektioner hos honungsbin

Virusinfektioner hos honungsbin är också ett viktigt forskningsområde. Forskningen vid SLU fokuserar särskilt på virus som är associerade med ett asiatiskt bikvalster (Varroa destructor) som har etablerats hos europeiska bin och medfört att stora mängder bisamhällen dör – inte av kvalstren direkt utan av de virusinfektioner som kvalstret sprider.

Nyligen har forskargruppen på SLU för första gången visat att det förekommer venerisk spridning av virusinfektioner hos bin, en tidigare okänd smittväg. Forskarna har tillgång till det bästa bibliotek av virusisolat som går att uppbringa, genom en deposition från Rothamsted i England. På det sättet har SLU-forskarna goda förutsättningar att bli ledande inom den alltmer betydelsefulla forskningen om virusinfektioner hos bin.

Varroakvalstret

Angrepp av varroakvalster är utan tvivel det största hotet mot biodlingen både i Sverige och internationellt. Sedan varroakvalstret påträffades på Gotland år 1987 och på svenska fastlandet år 1991 har SLU bidragit med forskning som fått direkt betydelse för hur biodlarna i Sverige kan hantera parasiten.

Efter att relevant bekämpning utprövats och utvecklats har målet varit att förstå hur bina på sikt ska kunna leva med parasitkvalstret utan bekämpning. På Gotland har ingen bekämpning skett, och de flesta bisamhällena har dött.

Men en population honungsbin som isolerades år 1999 har sedan återetablerats, och nu överlever bisamhällen utan bekämpning. Dessa bin har unika egenskaper som är värdefulla att avla på, och upptäckten har fått stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Ett av målen är att avla fram produktiva bisamhällen som inte behöver behandlas mot varroakvalstret.

Referenser till forskningen

 

  • Bommarco R., Kleijn D., Potts S.G. 2013. Ecological intensification: harnessing ecosystem services for food security. Trends in Ecology and Evolution 28:230 – 238.
  • Bommarco R., O. Lundin, H.G. Smith & M. Rundlöf. 2012. Drastic historic shifts in bumble bee community composition in Sweden. Proceedings of the Royal Society B 279:309-315.
  • de Miranda, J.R., Fries, I. 2008. Venereal and vertical transmission of deformed wing virus in honeybees (Apis mellifera L.). Journal of Invertebrate Pathology 98, 184-189.
  • Forsgren, E., Olofsson, T.C., Alejandra Vásquez, A., Fries, I. 2010. Novel lactic acid bacteria inhibiting Paenibacillus larvae in honey bee larvae. Apidologie, 41, 99-108.
  • Fries, I., Bommarco, R. 2007. Possible host-parasite adaptations in honey bees infested by Varroa mites. Apidologie 38, 525-533.
  • Garibaldi, L.A., Steffan-Dewenter, I., Winfree, R., et al. 2013. Wild pollinators enhance fruit set of crops regardless of honey-bee abundance. Science 339(6127):1608-1611.
  • Genersch, E., Forsgren, E., Pentikäinen, J., Ashiralieva, A., Rauch, S., Kilwinski, J., Fries, I. (2006) Reclassification of Paenibacillus larvae subsp. larvae and Paenibacillus larvae subsp. pulvifaciens as Paenibacillus larvae without subspecies differentiation. International Journal of Systematic and Evolutionary Microbiology 56, 501-511.
  • Kennedy, C.M., Lonsdorf, E., Neel, M.C., et al. 2013. A global quantitative synthesis of local and landscape effects on native bee pollinators in agroecosystems. Ecology letters 16:584–599.
  • Locke, B., Fries, I. 2011. Characteristics of honey bee colonies in Sweden surviving Varroa destructor infetstations. Apidologie, 42 (4), 533-542.
  • Fakta:

    Biodling

    Biodling har gamla anor i Sverige och har historiskt varit viktig, inte minst för att honung var det mest använda sötningsmedlet innan vi fick tillgång till raffinerat socker. Biodlingen var också viktig för kyrkan då man använde bivax för att göra ljus. Honungen är fortfarande den viktigaste produkten för den moderna biodlaren, men värdet för samhället är långt större genom det pollineringsarbete bina utför.

    Pollinering

    Betydelsen av ekosystemtjänsten pollinering är avgörande för hur ekosystemet fungerar. En stor andel växter är beroende av insektspollinering för frö- och fruktbildning. Alla arter (och det de producerar) som använder sådana växter som föda, är också beroende av insektspollinering.

    För trädgårdar och jordbruk är betydelsen av insektspollinering välkänd. Man uppskattar att så mycket som en tredjedel av människans konsumtion av livsmedel är direkt eller indirekt beroende av insektspollinering.


    Kontaktinformation

    Eva Forsgren, universitetslektor och samverkanslektor
    Institutionen för ekologi, SLU
    eva.forsgren@slu.se, 018-67 20 83           

    Joachim de Miranda, forskare
    Institutionen för ekologi, SLU
    joachim.de.miranda@slu.se, 018-672437                     

    Barbara Locke Grandér, Postdoktor
    Institutionen för ekologi, SLU
    barbara.locke@slu.se, 018-672564

    Sidansvarig: anna.lundmark@slu.se