Utvärdering av miljökompensation vid väg- och järnvägsprojekt

Senast ändrad: 22 maj 2013

ett samverkansprojekt mellan SLU och Trafikverket

 

Sammanfattning av studien

Miljökompensation innebär att en verksamhetsutövare gottgör för intrång eller skada på miljön och kan liknas med polluter pays principle. Krav på miljökompensation har funnits i Miljöbalken i cirka 15 år och används i flera länder runt om i världen. I den här rapporten har vi kartlagt och analyserat miljökompensationsåtgärder som har vidtagits vid väg- och järnvägsprojekt. Vi har även beskrivit terminologi, lagkrav, principer och metodologi kopplade till miljökompensation, och gett en översiktlig omvärldsbeskrivning av miljökompensation i och utanför Sverige. Den övergripande målsättningen är att öka kunskapen om miljökompensation inom väg- och järnvägssektorn, och att föreslå olika vägar för hur Trafikverket kan utveckla användandet av miljökompensation. Juridiskt finns möjlighet för prövningsmyndigheter att ställa krav på miljökompensation vid intrång på skyddade områden och vid vattenverksamhet. Om Trafikverket har politiskt stöd kan även mer omfattande kompensation ske frivilligt, vilket troligen är den bästa vägen att gå om miljökompensation ska utvecklas offensivt. Kartläggningen visade att 37 beslut om miljökompensation har krävts av länsstyrelser och kommuner under perioden 1999–2012 och majoriteten av dessa kan kopplas till biotopskyddsärenden. Hela 90 % av alla länsstyrelser hade tagit endast ett eller inget beslut om krav på miljökompensationsåtgärder. Generellt kan sägas att miljökompensationsåtgärderna var av samma typ som skadan och låg omfångsmässigt i paritet med ingreppet. Ett typiskt exempel är ett intrång på en 152 meter lång stenmur och 176 meter öppna diken som kompenserades med 150 meter ny stenmur och 150 m2 våtmark. När Trafikverket utvecklar råd för praktisk tillämpning föreslår vi att följande aspekter uppmärksammas:

  • • Vid kompensation bör alla dimensioner av miljöbegreppet inkluderas, vilket även omfattarrekreation och kulturmiljö.
  • • Kompensationsgrader på över 1:1 bör användas för att inkludera aspekter som osäkerhet,tid, aktörsperspektiv och kvalitet.
  • • Landskapsperspektiv kan ge flexibilitet så att lösningar kan identifieras och lokaliseras på så passande platser som möjligt.
  • • Frågan om genomförandet av miljökompensationsåtgärder utanför vägområde bordeutredas och även långsiktiga skötselaspekter.
  • • Satsa på samordning, översyn och transparens av aktiviteter kopplade tillmiljökompensation och miljökonsekvensbeskrivningar.

Författare: Jesper Persson, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning,

SLU. Marie Appelstrand, Rättssociologiska institutionen och Institutionen för handelsrätt,

Lunds Universitet. Anders Hedlund, Kulturmiljöavdelningen, Riksantikvarieämbetet.

Anders Larsson, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU.

Slutrapport:

Persson J. (Red.). 2014. Miljökompensation vid väg- och järnvägsprojekt: identifiering av status, problem och möjligheter. Rapport 2014:24. Fakulteten för Landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, SLU. Alnarp.

Rapport: (pdf)


Kontaktinformation