Försöksparker som representerar boreala barrskogar

Senast ändrad: 16 maj 2016 - slu.se
SLU_skog-web.jpg

Svartbergets försöksytor finns på flera platser inom Vindelns kommun samt i Gällivare kommun i Norrbotten. Våra försöksparker utgör en viktig forskningsinfrastruktur för forskare såväl inom SLU som vid andra universitet. Skogsbestånden i parkerna domineras av tall och gran och med det nordliga läget i Västerbotten är klimatet en viktig begränsande faktor för skogens etablering. Vindelntrakten ligger i ett övergångsområde mellan kust- och inlandsklimat. Enskilda projekt, långsiktiga försök och demonstrationsytor finns registrerade i den nationella databasen Silvaboreal.

Svartbergets försökspark

Svartbergets försökspark etablerades 1923 och utbreder sig över drygt 1 000 hektar, sjukilometer nordväst om Vindelns samhälle. Området är beläget mellan 160 och 320 meter över havet. Den dominerande naturtypen är barrblandskog. Berggrunden består nästan uteslutande av gnejs och jordarten domineras av moräner av växlande mäktighet.

I sydöstra delen, finns ett större plant område, Åheden, som består av sand- och mjälaavlagringar.

Kulbäcksliden försökspark 

Kulbäcksliden försökspark etablerades 1923 och utgör knappt 1 500 hektar. Försöksparken ligger på vattendelaren mellan Vindel- och Umeälven, 11 kilometer västsydväst om Vindelns samhälle, och är belägen mellan 160 och 320 m höjd över havet. Skogen domineras helt av tall och gran. 

Professor Lars Tirén håller skogsodlingskurs 1952. Foto: SLU arkiv

Åren 1927 till 1958 var professor Lars Tirén vetenskaplig ledare för försöksparken. Han var intresserad av föryngringsfrågor och anlade på Kulbäcksliden ett stort antal föryngringsförsök, av vilka många finns kvar i dag.

Han beskrev också Kulbäcksliden ingående ur ett historiskt perspektiv och publicerade 1937 den gedigna skriften: Skogshistoriska studier i trakten av Degerfors i Västerbotten.

Degerö stormyr är beläget på Kulbäcksliden.

Ätnarova försökspark

Ätnarova försökspark etablerades 1961, är 3 500 hektar stort och ligger 23 kilometer sydväst om Gällivare. Parken gränsar i sydväst mot Muddus nationalpark. Området är ganska högt beläget, mellan 430 och 540 meter över havet.  Skogstyperna domineras av gammal, gles tallskog, "norrlandsgranar" eller björkstubbskott från avverkningar gjorda under 40-talet. Forskningen i Ätnarova omfattar skogsskötselproblem i fjällnära skogar. Ekosystem på höga höjder påverkas mycket av klimatet.

Ida manfredsson klavar träd. Foto: Jenny Svennås-Gillner

Fakta:

Flakastugan är ett litet hus som uppfördes på Kulbäcksliden år 1923. Stugan tjänade då som förläggning och laboratorium när forskare kom och lade ut sina försök på parken. Här fanns också en anställd kokerska som pysslade om dem. I dag används inte stugan, men den utgör exempelvis ett fint stopp för lunchpaus vid skogliga exkursioner.

På Kulbäcksliden finns en 2,2 kilometer lång natur- och skogsslinga.  I sin egen takt kan besökare vid 20 stationer lära sig om bland annat skogens och bygdens historia, skogsbränder, djur och natur, pottaskebränning, kolning, tjärbränning och skogsforskning. Slingan lämpar sig väl för skolklasser. Starten sker vid Flakastugan.

På Kulbäcksliden finns områden med brandbräglade bestånd efter hyggesbränningar utförda på 40-talet.


Kontaktinformation

Charlotta Erefur, Parkchef
Enheten för skoglig fältforskning, SLU
charlotta.erefur@slu.se, 0933-615 76 4748, 070-2524702

Sidansvarig: charlotta.erefur@slu.se