Sveriges lantbruksuniversitet

Integrerad Monitoring (IM) i Sverige

Integrerad monitoring i naturekosystem (IM) är inriktat på att skapa  tidsserier som detaljerat visar processer i ett begränsat antal områden som täcker olika geografiska-, depositions- och klimatgradienter över landet. Även storskalig påverkan på ekosystemen studeras.

IM-programmet finansieras av Naturvårdsverket. I undersökningarna deltar även Sveriges geologiska undersökning (SGU) och IVL Svenska miljöinstitutet AB.

RW1.jpg

Delprogram inom IM

IM är inriktat på att upptäcka och övervaka orsak och verkan både på ekosystemsnivå och inom ekosystemets delar. Därför följs både fysikaliska och kemiska processer och deras inverkan på det biologiska systemet så integrerat som möjligt. I praktiken betyder det att provtagning och observationer samordnas i tid och rum. Den rumsliga samordningen tillgodoses genom att placera så mycket som möjligt av provtagning och observationer i en representativ skogstyp centralt i området, om möjligt i anslutning till avrinningsstationen. Läget hos provtagningsstationer och provytor m.m. framgår av områdeskartorna.

IM-stationer smal.png

IM:s övervakningsområden

Naturvårdsverket utvalde under 1980-talet ett tjugotal områden, från Abisko i Norrbotten till Dalby Söderskog i Skåne, som skulle representera olika naturtyper över hela landet från ädellövskog till öppen myr, sjö och fjällhed (tabellen). Mest luftföroreningar, huvudsakligen med svavel och kväve, faller ned i sydväst och minst i nordväst, varför de flesta områdena låg i landets södra och västra del. Under tiden 1982 till cirka 1994 bedrevs övervakning i dessa områden. Ett femtontal av dem var fullständiga IM-områden, i de övriga bedrevs huvudsakligen mark- och vegetationsövervakning. De var alla undantagna från aktiv markanvändning, utom renbete, detta för att effekterna av luftföroreningar skulle kunna skiljas ut från naturlig variation med så lite störningar som möjligt.

Det visade sig efter hand svårt att i så komplexa miljöer och delvis stora områden upprätta ämnesbudgetar och urskilja effekterna av luftföroreningar, varför naturtyperna begränsades till att omfatta små, enhetliga avrinningsområden utan sjöar med i huvudsak barrskog och med så lite myr som möjligt. Samtidigt begränsades av ekonomiska skäl antalet områden till fyra, belägna i olika delar av landets luftföroreningsgradient. De gamla 20-talet områden övergavs, men provytemarkeringar m.m. lämnades kvar. Därigenom kan observationerna återupptas i framtiden om så önskas.

Sedan 2013 ingår Aneboda IM i Vetenskapsrådets infrastruktur­satsning SITES  (SITES-Asa/Aneboda).

Publicerad: 27 juni 2016 - Sidansvarig: Lars.Sonesten@slu.se