Strategi
IM: strategi för att fylla sin uppgift är att
- övervaka trender i både biogeokemiska förlopp och biologisk respons i små (10-1000 ha) områden som i de flesta fallen är tydligt avgränsade avrinningsområden.
- söka skilja signalen som luftföroreningar orsakar från bruset hos den naturliga variationen, inklusive successioner, genom att övervaka naturliga eller nästan naturliga ekosystem.
- utveckla och tillämpa verktyg, t.ex. modeller, för kartläggning och prediktion av långtidseffekter.
Historik
I Sverige började vi övervaka naturekosystem integrerat redan 1981 som en del av Naturvårdsverkets nationella Program för övervakning av miljökvalitet (PMK), som startade 1978 efter ett riksdagsbeslut året före. Idén om ett nationellt miljöövervakningsprogram hade då i flera år diskuterats på initiativ från Naturvårdsverket.
Efter hand kom programmet för integrerad miljöövervakning (IM) att omfatta ett femtontal mer eller mindre fullständigt övervakade områden från Skåne till norra Norrbotten samt ytterligare några områden, där i stort sett bara mark- och vegetationsprogrammen gick. Syftet var då främst att övervaka luftföroreningseffekter i naturområden representativa för landets naturgeografiska regioner. Där ingick både barr-, löv- och blandskog, öppen myr, sjöar och vattendrag samt alpina och subalpina områden, alla skyddade från aktiv markanvändning. I IM ingick delprogram för deposition, mark-, grund-, avrinnings- och sjövattenkemi, markbiologi, träd, epifyter, övrig vegetation, fågel, fisk, bottenfauna och i vissa fall sjöplankton. I flera områden följdes också smågnagare, rävreproduktion samt organiska miljögifter i djur.
Denna breda övervakning pågick till omkring 1994, varefter ett nytt nationellt miljöövervakningsprogram introducerades. För IM:s del innebar detta att de gamla IM/PMK-områdena övergavs och endast fyra mindre, hydrologiskt välavgränsade, barrskogsdominerade områden utan sjö eller större myrareal etablerades, representerande olika lägen i landets föroreningsgradient. Ett ligger på Västkusten, ett mitt på sydsvenska höglandet, ett i Bergslagen och ett i mellersta Norrlands inland. Samtidigt begränsades programmet till att omfatta hydrologi, deposition, träd, epifyter, övrig vegetation, markbiologi och –kemi, mark-, grund- och avrinningsvattenkemi. Övriga biologiska delprogram samt miljögiftsprogrammet övergick i andra program. Denna ändring innebar för IM:s del en effektivare övervakning vad avser hydrologi, ämnesflöden och några biologiska effekter.
Internationellt igångsattes 1989 pilotfasen i ”Integrated Monitoring (IM)” efter svensk modell. Sverige kom att bli ledande land, vilket bland annat innebär att inneha ordförandeskapet i internationella IM. Finland har hela tiden svarat för den internationella databasen och utgivning av rapporter och andra skrifter från programmet, t.ex. IM-manualen, som beskriver metodik och rapporteringsrutiner. Tretton av de svenska områdena kom att ingå i ICP IM, ett antal som 1995 reducerades till fyra.
Under 2022 tar Sverige, och institutionen för vatten och miljö, över ansvaret från Finland för det internationella IM-programmet.
Ekonomi och deltagande institutioner
IM-programmet finansieras sedan början av Naturvårdsverket. I övervakningen deltar, förutom institutionen för vatten och miljö vid SLU, också Sveriges geologiska undersökning (SGU) och IVL Svenska miljöinstitutet. Var och en av dessa institutioner ansvarar för sina data, men institutionen för vatten och miljö har ett övergripande ansvar för samordning och rapportering till den internationella databasen.