Varför rankning
Rankning av universitet och andra lärosäten är ett ökande fenomen i den akademiska världen. Bakom efterfrågan på rankninglistorna ligger en allt starkare utvärderingskultur beträffande användningen av offentliga medel i allmänhet och beträffande medel till forskning och högre utbildning i synnerhet. Vidare ökar individens behov av beslutsstöd i ett allt större utbud av högre utbildning. Det finns många listor och listproducenter såväl nationella som globala. Listorna kan vara avgränsade med avseende på ämnen, typ av lärosäte, målgrupp etc.
Kritik emot rankning
Rankninglistorna får ett stort genomslag p.g.a. formatet som omedelbart kan kopplas till medieschabloner från populärkulturen och idrotten. Fenomenet kan inte sägas vara okontroversiellt. Det finns en omfattande kritisk litteratur riktad emot de ledande listorna. Detta beror naturligtvis delvis på att det ligger i rankninglistans natur att det alltid finns många ”förlorare” och bara en eller ett fåtal ”vinnare”. Naturligtvis finns det också sakliga skäl att kritisera de förenklade metoder som i rankningen används för att utvärdera en komplex verksamhet. Universitetens mål och uppdrag är mer omfattande än vad som återspeglas av listornas indikatorer. Subjektiviteten i viktningen och det begränsade antalet indikatorer öppnar för olika former av manipulation. I USA där rankningsfenomenet är äldst och starkast förekommer att heltidsanställda tjänstemän arbetar med att optimera det egna lärosätets status på vissa listor. Till listproducenternas försvar bör sägas att alla listor tagits fram med specifika motiv och för specifika syften vilka oftast redovisas öppet. Om listorna i medierna och i andra sammanhang används på ett annat sätt och möjligen för andra syften är inte upphovsmännens fel.
Datakällor
Data för rankninglistor inhämtas ofta från en eller flera av tre huvudtyper av källor: 1) enkäter riktade till olika intressenter 2) objektiv data från tredjepart (officiell statistik, publiceringsdata etc.) 3) universitetens egen data. De olika datatyperna och dess indikatorer vägs sedan samman till ett slutresultat för det enskilda lärosätet. Kvalitetsindikatorerna och datakällorna tillmäts normalt olika vikt i den sammanställningen. Kritiker kan därför med rätta hävda att utgivaren av rankninglistan genom att välja ut och vikta olika indikatorer på ett subjektivt sätt avgör vad som är viktiga och mindre viktiga kvalitetskriterier för institutioner inom högre utbildning och forskning.
Berlin-principerna
Den kritiska diskussionen omkring rankning har bidragit till ett initiativ från UNESCO. I samband med ett möte i Berlin 2004 bildades International Ranking Expert Group (IREG) där förutom UNESCO-CEPES också medverkade Institute for Higher Education Policy in Washington, DC. Mötet resulterade i riktlinjer och en god praxis för rankning inom högre utbildning - Berlin Principles on Ranking of Higher Education Institutions. Dessa riktlinjer kan användas även av dem som blir föremål för rankning för att bedömma huruvida ansatsen är seriös eller ej.
Bibliometrins roll
Bibliometrisk citeringsdata - idag oftast hämtad från Web of Science (ISI) - tillhör tredjepartskällorna och används av vissa listutgivare som en mer eller mindre viktig del i rankningen. Bibliometriska analyser tenderar att användas i högre grad och tillmätas högre vikt i globala rankninglistor än i nationella. Det beror naturligtvis på att de övriga datakällorna och indikatorerna inte alltid ger jämförbar data över landsgränser. Det förekommer också att ett lärosätes utbud av fulltextpublikationer på sin webbplats används som indikator – ett starkt argument för Open Access och tillhandahållandet av ett Öppet arkiv.
Se även Rankingslistor