Foto Johan Månsson, SLU
Sammanfattning
I takt med att älgstammen i Sverige har ökat i storlek har jaktens betydelse för älgstammens tillväxt ökat, och den utgör numera den i särklass viktigaste begränsande faktorn. Älgpopulationens täthet och produktion av kalv uppvisar ofta stora lokala och regionala variationer och flera olika samhällsintressen (t.ex. risk för betesskador på skog eller risk för trafikolyckor) påverkar nivån på den lokala älgpopulationen.
I praktiken kompromissar jakt- och andra samhällsintressen om en för området lämplig älgtäthet. Oavsett vid vilken nivå man väljer att begränsa den lokala älgpopulationen kan denna beskattas med olika typer av jaktstrategier beroende på vilken målsättning man har med älgstammen.
Frågan handlar därmed om hur man kan maximera uttaget vid den överenskomna tätheten i älgpopulationen. Olika älgpopulationer har dock olika biologiska förutsättningar för att uppnå olika mål.
Vid målformuleringar rörande den egna lokala älgpopulationen (t.ex. inom ett älgförvaltningsområde = ÄFO) är det därför viktigt att tydligt definiera vad
som eftersträvas med förvaltningen, samt hur jakten bör utformas för att detta mål ska kunna uppnås.
I den här rapporten redogör vi först för hur olika typer av grundläggande jaktstrategier påverkar det möjliga jaktuttaget i form av antalet skjutna djur och mängden erhållen biomassa (kg kött) från skjutna djur, samt hur dessa strategier påverkar köns- och ålderssammansättning samt produktion i den lokala populationen.
I nästa steg inkluderar vi varg och björn och beräknar effekten av deras predation på älgpopulationens sammansättning och det möjligt jaktuttaget.
För en given täthet i älgpopulationen finns tre huvudsakliga jaktstrategier:
1) maximering av antalet skjutna djur (skottillfällen) 2) maximering av mängden kött från skjutna djur och 3) maximering av andelen kapitala tjurar i uttaget. Man kan inte maximera uttaget i form av antalet skottillfällen, mängden kött eller andel kapitala tjurar samtidigt, utan en tydlig målformulering innebär alltid en kompromiss mellan i första hand strategi 1 och de övriga två strategierna (2 och 3).
De verktyg man som jägare/förvaltare har för att tillämpa olika jaktstrategier är att man i jaktuttaget kan välja att skjuta älgar av olika kön (vuxna tjurar eller kor) och ålder (i praktiken kalvar eller vuxna).
Om huvudsyftet är att maximera antalet skjutna älgar under jakten så ska denna huvudsakligen inriktas på att skjuta kalvar. Om huvudsyftet i stället är att maximera mängden kött eller antalet kapitala tjurar ska jakttrycket inriktas på vuxna djur.
Könskvoten bland vuxna djur i jaktuttaget har dessutom en stark effekt på populationens produktionsförmåga, genom att en ökad andel tjurar i uttaget av vuxna djur resulterar i en ökad andel älgkor i den levande populationen och därmed en ökad kalvproduktion.
Valet av jaktstrategi har stor inverkan på populationens ålders- och könsstruktur. En hög andel kalvar i jaktuttaget leder till en högre medelålder i populationen, medan en hög andel tjurar i uttaget av vuxna sänker medelåldern bland populationens tjurar och därmed minskar också andelen kapitala tjurar.
Återkomsten av stora rovdjur som varg och björn komplicerar bilden genom att dessa rovdjur oftast gör ett annat urval än människan, dvs. de dödar andra typer av älgar än jägarna gör. Därför påverkas älgpopulationen inte bara rent numerärt av rovdjurens uttag utan även genom att deras predation påverkar köns- och åldersstrukturen i populationen. Detta påverkar i sin tur populationens tillväxt och effekten av de olika typer av jaktliga strategier som tillämpas på populationen.
Rovdjurens inverkan på det möjliga jaktuttaget kan vara allt från ringa till mycket stark, framförallt beroende på tätheterna av rovdjur respektive älg i det aktuella området. I de flesta områden med lägre tätheter av björn och varg och/eller högre täthet av älg finns fortfarande möjlighet att göra ett större jaktligt uttag. I vissa områden med täta populationer av björn och varg samt krav på relativt låga tätheter av älg, blir endast en liten del eller inget över till jakt. Björn och varg tar där stora delar av eller hela den årliga produktionen och i dessa områden finns många jägare som ifrågasätter om det finns utrymme för en s.k. ”meningsfull jakt”.
Eftersom björn och varg i Skandinavien huvudsakligen dödar älgkalvar kommer
främst denna åldersgrupp att vara reducerad i populationen inför jakten. En typ av jaktstrategi kan därför vara att främst minska uttaget av kalv i närvaro av rovdjur. Alternativt kan man även minska antalet vuxna älgar i uttaget, så att man behåller en relativt jämn fördelning av kalvar och vuxna i jaktuttaget. Ett annat sätt att numeriskt kompensera för rovdjurens inverkan är att minska avskjutningen av älgkor, vilket ökar deras andel bland vuxna djur i den levande populationen och därmed gynnas också produktionen.
En jaktstrategi som leder till att andelen kor bland vuxna djur i populationen överstiger 65–70 % kan dock resultera i s.k. demografiska sidoeffekter som medför att det föds färre kalvar (alla kor blir ej befruktade) som dessutom har lägre medelvikt (kor blir befruktade först under s.k. ombrunstperioder).
Jakt med s.k. löshund i vargområden medför en ökad risk att hundägaren ska få hunden skadad eller dödad. Detta kan leda till en minskad användning av löshund vid jakt i områden med etablerade vargrevir, vilket sannolikt skulle leda till en mindre effektiv och selektiv jakt.