Sveriges lantbruksuniversitet

Beskattning av älgpopulationer - generellt


Foto Johan Månsson, SLU

3.1 Vad menas med en ”älgpopulation av hög kvalitet”

I den praktiska älgförvaltningen är en vanligt förekommande term och målformulering att man ska sträva efter att förvalta älgpopulationen så att man får en population av ”hög kvalitet”. Mer sällan ser man en tydlig definition av vad som verkligen avses med detta uttryck, vilket ofta resulterar i att olika människor lägger in olika tolkningar av innebörden.

En tolkning kan vara att man menar en älgpopulation som har en sådan täthet att det inte förekommer att födobegränsning påverkar olika karaktärer såsom kroppstillväxt, dödlighet, reproduktion eller förekomsten av sjukdomar. En annan tolkning av kvalitetsbegreppet kan vara att man beskattar populationen på ett sådant sätt att dess köns- och åldersstruktur inte avviker alltför mycket från vad man finner hos s.k. naturliga, icke-beskattade populationer eller att man undviker oönskade negativa konsekvenser i form av s.k. demografiska sidoeffekter (se avnitt 7.1).

Oftast har olika demografiska mått använts för att beskriva en populations kvalitet och vad man vill uppnå med beskattningen av denna population. Det kan handla om antal kalvar per hondjur eller andel kapitala tjurar samt olika typer av konditionsmått såsom åldersspecifik kroppsvikt. Ett annat kvalitetsmått som har använts är hur många älgar som kan skördas per ytenhet, vilket i sin tur är beroende av populationens täthet.

3.2 Från kvalitetsbegrepp till konkret målformulering

Vad som är bra kvalitet är till stora delar en värderingsfråga, alltså en subjektiv bedömning som människor kan ha olika uppfattning om. Man bör istället tydligt ange vad man vill uppnå med sin förvaltning och ange hur man ska mäta detta så att man vet om och när man har uppnått detta mål.

Beroende på vilka förvaltningsmål man har för sin älgpopulation så kommer man troligen att kunna uppnå vissa av de mål som man vanligtvis avser med god eller hög kvalitet, men eftersom dessa mål ibland utgör olika alternativ för vad som är möjligt att uppnå för en population så måste man kompromissa mellan olika jaktstrategier.

Vid målformuleringar rörande den egna älgpopulationen (t.ex. inom ett älgförvaltningsområde = ÄFO) är det därför viktigt att tydligt definiera vad som eftersträvas med förvaltningen, dvs. med jaktens utförande. Det är också viktigt att förstå att olika älgpopulationer har olika förutsättningar att uppnå olika mål. Olika älgpopulationer lever helt enkelt i olika miljöer som skapar olika förutsättningar för t.ex. kroppstillväxt och reproduktion, oberoende av hur man beskattar populationen.

Variation mellan områden och år gör att förutsättningarna att uppnå olika mål, t.ex. åldersspecifika kroppsvikter eller produktion av kalvar per hondjur, därför varierar i både tid och rum. Man kan därför inte uppnå en produktion om 80 kalvar per 100 kor, eller slaktvikter på i genomsnitt 80 kg för kalvar, i alla populationer.

3.3 Från målformuleringar till jaktstrategier

Vid beskattning av populationer av hjortdjur som älg bör man använda sig av olika målformuleringar och därmed anamma olika jaktstrategier beroende på vilken målsättning man har med sin förvaltning.

Det jaktliga uttaget från populationen kan självklart påverkas genom att man tillåter älgpopulationen att växa, för att möjliggöra ett större jaktuttag. I praktiken finns det dock starka önskemål från olika samhällsintressen om att älgpopulationen inte ska tillåtas att bli för stor i relation till t.ex. fodermängd eller risken för trafikolyckor.

Ett mål med förvaltningen av den lokala älgpopulationen kan därför vara att sänka tätheten i syfte att minska skadorna på skog. När man har enats om (eller accepterat) en viss älgtäthet handlar frågan snarare om hur man kan maximera uttaget vid den överenskomna älgtätheten.

Att bestämma vilken täthet som en älgpopulation bör ha är nog så svårt med de metoder och verktyg som man idag förfogar över i den praktiska älgskötseln. Om vi för en stund bortser från denna problematik så är det viktigt att den eftersträvade tätheten i älgpopulationen är satt i relation till den foderresurs som står till förfogande. En hög älgtäthet i förhållande till foderresursen leder i de flesta fall till omfattande skador på ungskog och i nästa steg kan älgpopulationen drabbas av resursbegränsning, eller s.k. täthetsberoende effekter. Då påverkas älgpopulationen negativt t.ex. genom minskad kroppstillväxt och reproduktion, vilket i sin tur leder till lägre produktion i älgpopulationen. Att enas om mål för älgtätheten inom ett område handlar i första hand om att hitta kompromisslösningar som godtas av människor, samhällsintressen och organisationer med olika värderingar, och i mindre utsträckning om älgbiologi – speciellt under svenska förhållanden, då den biologiska bärförmågan för älg ligger långt ovanför den befintliga tätheten i de flesta älgpopulationer.

Ett sätt att mäta effekten av variationer i miljön inklusive resursbegränsning är att under längre tid samla in data på olika parametrar i populationen, såsom åldersspecifika medelvikter och fruktsamhet (ovulationsfrekvens).

3.4 Att använda modeller för att beräkna möjligt jaktuttag

Inom viltförvaltning använder man sig ofta av matematiska modeller. Dessa modeller tydliggör vad vi antar eller tror oss veta om det system vi studerar, och gör det möjligt att dra kvalitativa och kvantitativa slutsatser som följer av dessa antaganden. Till exempel kan man studera effekten av olika jaktstrategier på en fiktiv älgpopulation med avseende på demografi, populationsutveckling och möjligt jaktuttag. I den här rapporten har vi använt oss av en köns- och åldersstrukturerad modell för att undersöka hur man optimerar jaktuttaget i en population beroende på vilket mål man har med förvaltningen. Vi beräknar populationens storlek och struktur vid fyra olika tidpunkter under ett år men resultaten som presenteras nedan utgår från en vinterpopulation där rovdjur och jakt har beskattat populationen.

3.4.1 Modellens uppbyggnad

I modellen har vi angett årlig överlevnad uppdelad på ålder och kön samt åldersspecifik reproduktion (antal kalvar per ko för olika åldersklasser). Dödligheten genom predation från björn och varg samt genom jakt är uppdelad på ålder och kön. De data som har använts i modellberäkningarna är hämtade från forskning på älg, björn och varg i Skandinavien och presenteras närmare i Appendix 1.

3.4.2 Vilka resultat kan modellen producera

Med hjälp av modellen kan vi studera hur demografiska förändringar, t.ex. i adult överlevnad, påverkar åldersstruktur och tillväxt i en älgpopulation. Vi kan formulera olika skötselmål med avseende på populationens storlek, sammansättning och tillväxttakt och sedan undersöka hur populationen bör jagas för att dessa mål ska uppnås. När vi har valt ett visst skötselmål kan vi också undersöka om, och i så fall hur, uttaget av kalv, tjur och ko bör justeras i närvaro av varg och/eller björn.

3.4.3 Modellens svagheter och styrkor

Resultaten av modellberäkningarna är beroende av ingångsdata såsom reproduktion och dödlighet. Sådana värden kan variera mellan områden och över tiden, men de huvudsakliga principerna för modellberäkningarna påverkas inte av denna variation. Naturligtvis finns det processer som förekommer i verkliga älgpopulationer, t.ex. mellanårsvariation i födotillgång, som inte beskrivs av den modell som används här. Vad som främst begränsar möjligheten att använda modellen i praktisk förvaltning är dock inte modellens antaganden, utan den osäkerhet som finns i de uppskattningar som görs av populationens storlek och sammansättning vid inventeringar.

3.5 Möjliga typer av jaktstrategier i teorin

I nedan angivna beräkningar gör vi det förenklade antagandet att vi har fulltständig kunskap om populationens täthet och sammansättning och att man därmed kan balansera populationen på önskad nivå (här angivet till 10 älgar/1000 ha). För att tydliggöra skillnaden mellan de olika strategierna lägger vi även in begränsningen att könskvoten bland vuxna djur i vinterpopulationen ska vara i stort sett jämn (48–52 %). Observera dock att detta inte är någon rekommendation utan endast en av flera möjligheter som man har att välja på i den lokala förvaltningen. Vi använder dock denna könskvot bland vuxna djur för att illustrera hur andelen kalvar i jaktuttaget kan varieras för att uppnå olika mål.

För en given täthet kan vi urskilja tre huvudsakliga jaktstrategier:

  1. maximering av antalet skjutna djur (skottillfällen)
  2. maximering av mängden kött (kg)
  3. maximering av andelen kapitala (>5 år)
    tjurar i uttaget.

För att sätta dessa olika strategier i perspektiv och öka förståelsen för hur de påverkar den levande älgpopulationen beskriver vi var och en av dem nedan i sin mest renodlade form. Generellt gäller att vi beskriver köns- och åldersstruktur hos den levande populationen efter genomförd jakt, dvs. hos vinterpopulationen, och att denna balanseras vid en täthet av 10 älgar/1000 ha. Vi gör även det förenklade antagandet att vi här inte har några täthetsberoende effekter på älgpopulationen.

De verktyg man som jägare/förvaltare har för att bedriva olika jaktstrategier är att man i jaktuttaget kan välja att skjuta älgar av olika kön (tjurar eller kor) och ålder (i praktiken kalvar eller vuxna). Eftersom produktionen av kalv i populationen är starkt knuten till älgkornas ålder så kan man teoretiskt tänka sig att man väljer att skjuta individer med lågt reproduktivt värde, dvs. de som har låg sannolikhet att producera många kalvar till kommande år. I praktiken är det dock svårt att vara selektiv i jakten när det gäller älgkornas ålder och man kan i bästa fall identifiera tre kategorier; kalvar, ettåringar och äldre älgkor. Oftast är det endast möjligt att i förväg bestämma hur stor andelen kalv i uttaget ska vara. På samma sätt är det möjligt att välja hur stor andel av det vuxna uttaget som ska bestå av tjurar respektive kor.

3.5.1 Maximering av skjutna älgar (skottillfällen)

Om huvudsyftet är att maximera antalet fällda älgar vid jakten ska denna huvudsakligen inriktas på att skjuta kalvar. En maximering av antalet fällda älgar visar att andelen kalv i det totala uttaget bör uppgå till hela 87 % (figur 4a). Denna strategi resulterar i en relativt hög medelålder bland de vuxna djuren i populationen (figur 5a) vilket i sin tur ger den en hög potential för produktion och tillväxt (figur 6a). Samtidigt skjuter man en viss (om än liten) andel vuxna djur (för att motverka att andelen gamla djur blir alltför stor och att man därmed riskerar att dessa dör av naturliga, åldersrelaterade orsaker).


Figur 4. Andelen skjutna älgar av olika kategorier (tjur, ko, kalv) vid tillämpning av tre olika jaktstrategier; maximering av (1) antalet skjutna djur, (2) mängden kött och (3) antalet kapitala tjurar i uttaget.


Figur 5. Åldersfördelning bland a) tjurar och b) kor i en älgpopulation efter jakt med tre teoretiskt olika jaktstrategier, där man beskattar älgpopulationen i syfte att maximera uttaget av 1) antal skjutna älgar, 2) mängden kg kött, och 3) antalet kapitala tjurar.


Figur 6. Möjligt uttag av antal skjutna älgar, mängd kött (kg) och antalet kapitala tjurar för tre teoretiskt olika jaktstrategier där man beskattar älgpopulationen i syfte att maximera uttaget av 1) antal skjutna älgar, 2) mängden kg kött och 3) antalet kapitala tjurar.

I en älgpopulation som beskattas i detta syfte kommer medelåldern hos tjurar och kor att vara relativt hög och närma sig 5,4 respektive 6,6 år (figur 5a). Andelen kapitala (>5 år) tjurar kommer att uppgå till ca 48 % av det totala antalet tjurar i populationen. Populationen kommer varje höst att kunna beskattas med 23 % vid en balansering av populationens storlek, vilket motsvarar ett jaktuttag på 3,1 älgar per 1000 ha vid en täthet av 10 älgar/1000 ha (figur 6a). Om vi istället mäter det totala uttaget som mängden kött kommer detta att uppgå till ca 280 kg/1000 ha (slaktvikt).

3.5.2 Maximering av mängden kött

Om huvudsyftet istället är att maximera mängden kött som kan erhållas från jakten så ska jakten huvudsakligen inriktas på vuxna djur, dvs. på dem som har uppnått
en relativt hög kroppsvikt. Här bör i stället uttaget av vuxna älgar vara hela 93 % och andelen kalv således 7 % (figur 4b).

I en älgpopulation som beskattas på detta sätt kommer medelåldern hos tjurar och kor i populationen att närma sig 3,4 respektive 3,7 år. Andelen kapitala tjurar kommer att uppgå till ca 20 % av det totala antalet tjurar i populationen, dvs. hälften så många som i ovanstående exempel.

Populationen kommer varje höst att kunna beskattas med 19 % vid en balansering av populationens storlek vilket motsvarar ett jaktuttag på 2,4 älgar per 1000 ha vid en täthet av 10 älgar/1000 ha (figur 5b).

Om vi istället mäter det totala uttaget som mängden kött kommer detta dock att uppgå till hela 430 kg/1000 ha.

3.5.3 Maximering av antalet kapitala tjurar

En tredje jaktstrategi är att istället maximera antalet/andelen kapitala tjurar i uttaget. Denna strategi är så gott som identisk med den strategi där man syftar till att maximera mängden kött (figur 4c). Medelåldern i den levande populationen efter jakt kommer med denna jaktstrategi att vara 3,7 år hos både tjurar och kor, och andelen kapitala tjurar kommer att uppgå till ca 23 % av det totala antalet tjurar i populationen.

Det maximala långsiktiga uttaget i denna population kommer att vara ca 2,2 älgar/1000 ha eller 18 % och mängden kött ca 400 kg/1000 ha. Denna strategi uppvisar stora likheter med den strategi där man vill maximera mängden kg kött, både när det gäller omfattningen och fördelningen av uttaget och hur denna påverkar populationens struktur efter jakt.

Observera att denna jaktstrategi leder till färre kapitala tjurar i den levande populationen än då man maximerar antalet skjutna älgar, eftersom syftet här är att kunna ta ut så många som möjligt av dessa genom jakt varje år.

 
Sidan uppdaterad: 2012-01-13. Sidansvarig: olof.bergvall@slu.se