7.1 Selektiv jakt i praktiken – hur mycket tid kan man ägna åt att leta efter skjutbara älgar?
I beräkningarna i avsnitt 3 ovan visar vi hur man teoretiskt ska beskatta älgpopulationen genom att skjuta olika kategorier av djur om vi vill maximera det uttaget (vad som är långsiktigt möjligt) i form av antalet skjutna älgar, kg kött eller antalet kapitala tjurar. I praktisk jakt tillämpas så gott som alltid en kombination av dessa strategier, kanske utan att man funderar så mycket på varför det blir så. Men det finns naturliga förklaringar till att man jagar på det sätt som man gör. För att kunna genomföra en av de (extrema) jaktstrategier där man maximerar uttaget (antal älgar eller kg kött) ur en population krävs att det huvudsakliga jakttrycket läggs på en viss kategori av djur (exempelvis kalv), samtidigt som man till stor del avsiktligt avstår från att skjuta andra kategorier (vuxna). Initialt i jakten kommer det att vara relativt lätt att finna och skjuta kalvar, men allteftersom jaktkvoten fylls minskar andelen kalv i populationen och det blir svårare och svårare att finna och skjuta de återstående kalvarna. En stor del av jakten går därmed åt att söka rätt på älgar som visar sig vara vuxna djur (kor utan kalv och tjurar) och som därmed måste släppas. Konsekvensen blir att effektiviteten i jakten, mätt som antalet skjutna älgar (kalvar) per jaktdag, minskar drastiskt ju närmare man kommer den totala jaktkvoten (figur 19). En maximering av uttaget i form antalet skjutna djur innebär att man ska skjuta ca 68 % av alla befintliga kalvar medan en jaktstrategi där man skjuter 50 % kalv av totalt fällda älgar medför att man ska skjuta ca 40 % av alla befintliga kalvar i populationen.
Figur 19. Sambandet mellan jaktframgång och tiden under jaktsäsongen när man tillämpar en jaktstrategi för att maximera t.ex. antal skjutna djur eller mängden kg kött. Vid denna typ av jaktstrategi inriktas jakten till stor del på en speciell kategori av älg vars andel i populationen minskar allteftersom jaktkvoten fylls. Detta leder till en minskad jaktframgång, dvs. färre skjutna älgar per jaktdag.
Omvänt kommer en strategi där man maximerar mängden kött att innebära att man initialt relativt lätt kan finna och skjuta många vuxna älgar (tjurar och ensamma kor). Efter att man har fyllt en stor del av den vuxna kvoten kommer det att bli svårare och svårare att hitta skjutbara vuxna djur, framförallt kor, eftersom de flesta av de levande älgkorna i populationen har kalv och kalvar måste skjutas före kor. Man kan här välja att skjuta flera tjurar än kor, men detta påverkar könskvoten bland vuxna djur och därmed åldersfördelningen bland tjurarna, vilket resulterar i färre kapitala tjurar i populationen. Därför kan man säga att den jaktstrategi som idag tillämpas i de flesta områden är en avvägning mellan att 1) skjuta så många djur som möjligt, att 2) få ut så mycket kött som möjligt från detta jaktuttag, att 3) ha möjlighet att skjuta kapitala tjurar (dvs. att ha en population som innehåller en viss mängd kapitala tjurar) samt att 4) vara så effektiv som möjligt, dvs. skjuta så många älgar som möjligt under en viss genomförd jaktinsats.
7.2 Begränsning av tjurar med viss hornstorlek – vad leder det till?
Ytterligare ett verktyg som ofta används i olika förvaltningsområden är att sätta begränsningar på vilka tjurar som får skjutas, baserade på deras hornstorlek (dvs. antalet taggar). Till exempel använder man ofta ett förbud (eller överenskommelse) att inte skjuta älgar som har t.ex. 4–8 eller 6–10 taggar. Tanken är att man ska låta dessa stå på tillväxt ytterligare några år, så att de senare kan skjutas som älgar med mer än 8 eller 10 taggar.
Samtidigt är förhoppningen att man med denna begränsning försäkrar sig om att det kommer att finns en viss andel medelstora tjurar i populationen som är tillräcklig för att befrukta samtliga kor under den ordinarie brunsten.
Vi har ovan beskrivit att en jaktstrategi kan vara att beskatta tjurarna hårdare än älgkorna i syfte att erhålla ett ökat uttag i populationen. Potentiella negativa effekter av denna strategi, beroende på hur skev könskvoten blir i den levande populationen, är att inte alla kor blir befruktade under den ordinarie brunsten, eller i värsta fall inte alls p.g.a. av brist på tjurar. Dessutom kan det relativt sett hårdare jakttrycket på tjurar leda till en lägre medelålder bland dessa och till färre kapitala tjurar. Under detta scenario kan jaktstrategier med taggbegränsningar fylla en viktig funktion genom att motverka att jakttrycket på tjurarna blir så hårt att de ovan beskrivna negativa effekterna kommer till uttryck. Om man däremot håller en jämn könskvot av vuxna djur i avskjutningen är det mera tveksamt om taggbegränsningar har någon verklig effekt på åldersfödelningen bland tjurar i populationen.
7.3 Andra effekter av rovdjurens predation
En vanlig jaktstrategi som har använts under en lång tid i älgförvaltningen är att man väljer att i första hand skjuta kalvlösa hondjur, i syfte att rikta jakten mot de minst produktiva hondjuren i populationen. Detta innebär att kalvar blir en slags livförsäkring för älgkor under jakten och att denna i första hand inriktas på de kor som inte har kalv, dvs. i praktiken främst unga och gamla älgkor. Resultatet blir ett riktat urval där mer produktiva djur erhåller en lägre dödlighet än mindre produktiva djur, vilket gör att populationen som helhet blir mer produktiv.
Med etablering av rovdjur som björn och varg kommer predationen under sommarperioden fram till älgjakten i första hand att drabba älgkalvar, vilket resulterar i att många älgkor mister sin enda eller bägge sina kalvar, dvs. sin livförsäkring. Detta leder till att det kommer att finnas relativt sett fler ensamma kor i områden med rovdjur och med ett fortsatt riktat jakttryck på ensamma älgkor kommer urvalet av lågproduktiva kor därmed att minska i styrka. En sådan effekt kan i förlängningen leda till att jaktuttaget i populationen får större negativa konsekvenser för produktionen av kalv i populationen än vad som är direkt proportionellt mot antalet skjutna djur (älgkor). Detta är ytterligare ett exempel på att kombinationen jakt och predation kan resultera i oanade och ibland även ur beskattningssynpunkt oönskade effekter på älgpopulationen.
7.4 Hur kompromissa mellan olika jaktstrategier – en värderingsfråga?
Vilken typ av jaktstrategi man väljer att tillämpa för sin lokala älgpopulation, med eller utan rovdjur, är till stor del en värderingsfråga, dvs. det handlar om vad man tycker är viktigt. I det avseendet kan både själva jaktens utförande (sammansättning av olika kategorier i jaktuttaget) och vad man anser ska finnas kvar i den överlevande vinterpopulationen ligga till grund för vilken typ av jaktstrategi man slutligen väljer.
Jaktstrategier som resulterar i en populationsstruktur som kraftigt avviker från den som vi finner i mer naturligt (ej starkt påverkade av människan) reglerade populationer bör undvikas, därför att detta kan leda till s.k. demografiska sidoeffekter som varken är kända eller önskade. Detta gäller till exempel starkt skeva könskvoter bland vuxna älgar, något som kan leda till att en del kor ej blir befruktade eller blir befruktade först under ombrunstperioder.
Detta kan i sin tur leda till en mer utdragen kalvningssäsong och en större andel sent födda kalvar. Det finns idag inga studier som exakt visar vid hur skeva könskvoter som dessa demografiska sidoeffekter uppstår, men forskning tyder på att älgpopulationer som har 20–35 % tjur (eller mindre) av vuxna i vinterstam riskerar att drabbas av dessa effekter. Likaså bör strategier som påverkar åldersstrukturen i populationen så att denna kraftigt avviker från den som vanligen förekommer i mer naturligt reglerade populationer undvikas. En skev könskvot i kombination med ett hårt jakttryck på vuxna tjurar (låg medelålder bland vuxna tjurar) kan också leda till liknande effekter som beskrivits ovan.
En annan oönskad sidoeffekt som kan uppstå om man väljer en jaktstrategi där en stor del av jakttrycket ligger på vuxna individer är att man löper en ökad risk att skjuta bort kalvförande kor från sina kalvar. Ensamma kalvar har sannolikt en högre dödlighet under den första vintern jämfört med dem som går tillsammans med sin mor.
7.5 Att jaga älg i vargområden
Att jaga älg i områden med varg och björn innebär inte bara att det möjliga jaktuttaget påverkas. Många jägare känner stor olust över att släppa sin hund i dessa områden eftersom det finns en risk att hunden angrips av varg och skadas eller dödas. Detta har medfört att jakten med löshund minskar i omfattning inom vargområden.
I vissa områden är jakt med löshund troligen det mest effektiva jaktsättet och om denna typ av jakt minskar så kan detta i förlängningen leda till att man inte klarar av att göra det jaktuttag som man har beskrivit i sin förvaltningsplan. En mindre effektiv jakt kan även medföra att jakten blir mindre selektiv med avseende på olika kategorier av djur. Det blir helt enkelt viktigare att skjuta så stor andel av det planerade uttaget som möjligt än att följa de jaktstrategier (andelar av olika kategorier av älg) som man i förväg har bestämt. Det är viktigt att vara medveten om att närvaron av stora rovdjur, och då framförallt varg, kan komma att påverka hur människor är beredda att jaga älg och att detta i sin tur kan komma att påverka möjligheterna till beskattning av älgpopulationen.
7.6 Var går gränsen för en meningsfull jakt?
För de allra flesta jägare är älgjakten en fritidssysselsättning där man jagar älg under en vecka och kanske ytterligare några helger per år. För det stora flertalet jägare medför jakten därför ur ekonomisk synvinkel ingen vinst. De flesta jagar därför att de upplever att jakten bidrar med värdefulla naturupplevelser och en trevlig social samvaro med jaktkamrater. För många jägare är därmed antalet och typen av älgar man kan fälla av underordnad betydelse.
Sannolikt finns det dock en nedre gräns där det möjliga jaktuttaget är så litet att de flesta jägare upplever att jakten inte längre känns meningsfull. Resultatet av kombinationen låg älgtäthet och närvaro av rovdjur kan bli att man överväger att avstå jakten under ett eller flera år. I flera områden i centrala Sverige har medveten eller omedveten överbeskattning resulterat i en relativt sett låg älgtäthet, som i vissa fall dessutom har påverkats av etablering av varg och björn. I dessa områden har man vissa år övervägt att helt avstå från jakt under en tidsperiod eller att endast tillåta jakt på kalv, vilken är den kategori som minst påverkar populationens fortsatta tillväxt.
Vid vilken älgtäthet och vilket möjligt jaktuttag som gränsen går för en s.k. meningsfull jakt är inte utrett och svaret varierar sannolikt mellan olika områden, mellan olika jägare, samt troligen även över tiden beroende på vilka referenser (tidigare erfarenheter) man har som jägare. Oavsett detta gör närvaron av rovdjur som björn och varg att det finns färre älgar att jaga.
Det finns dock tecken som tyder på att man i vissa lokala förvaltningsområden har överkompenserat för närvaron av rovdjur genom att minska jaktuttaget av älg mer än vad som motsvarar rovdjurens predation. Detta har lett till att älgpopulationen har ökat i täthet och i vissa fall till en nivå som har skapat ökade problem för skogsbruket med skador av älg. En fråga som idag diskuteras på många håll är här om man delvis kan kompensera för effekten av rovdjur genom att låta hålla en högre vinterpopulation av älg som därmed möjliggör ett högre jaktuttag.
Den här rapporten visar att förekomst av varg och/eller björn under vissa betingelser kan utöva en stor inverkan på möjligheten till jakt på den lokala älgpopulationen. Den faktor som har störst inverkan på det möjliga jaktuttaget är älgpopulationens täthet. I dag är skogsskador orsakade av älg ett stort problem på flera håll. För att minska omfattningen av dessa skador vill man i sådana områden ofta sänka älgtätheten, ibland till nivåer där fast etablering av varg och björn tar det mesta av den årliga produktionen i älgpopulationen.
Det blir därför svårt att bedriva jakt i större omfattning i dessa områden. Detta leder till ett fortsatt starkt motstånd mot rovdjur i sådana områden, och till starka konflikter mellan naturvården och jaktliga intressen.
7.7 Avslutande ord
Vi har i denna rapport försökt beräkna och beskriva det komplexa samspelet mellan olika jaktliga beskattningsstrategier, möjligt jaktuttag och hur detta kan påverkas av etablering av rovdjur som björn och varg. I arbetet har vi använt oss av den kunskap som vi har, både om hur jakten vanligtvis bedrivs och om hur dessa predatorer beskattar älgpopulationen med avseende på både omfattning och inriktning.
Vi har dock inte kunna täcka in alla olika aspekter på detta, som till exempel att rovdjurens predationsuttag i sin tur kan påverkas av att man tillämpar olika jaktstrategier på älgpopulationen eller att detta kan förändras över tiden genom att älgarnas ”beteende” förändras i rovdjursområden som ett svar på närvaron av rovdjur. Andra exempel är att jägarnas beteende (sätt att jaga) kan förändras i närvaron av rovdjur eller att olika jaktstrategier leder till olika sammansättningar i älgpopulationen, vilket i sin tur påverkar konsumtionen av foder. Till denna komplexitet kan läggas det faktum att man oftast inte har exakt (eller ens god) kännedom om den lokala älgpopulationens storlek och sammansättning, utan måste leva med den osäkerhet som finns i systemet.
Givet denna begränsade kunskap om systemet är det ändå viktigt att kunna formulera tydliga mål för sin förvaltning, t.ex. förväntad nettovinst som tar hänsyn till antal skjutna älgar, köttförsäljning, försäljning av licenser, trafikskador, skogsskador etc. Med en tydlig målformulering finns det möjlighet att, åtminstone under vissa omständigheter, helt kompensera eller åtminstone minska de kostnader som rovdjuren för med sig.
En annan och kanske underskattad effekt av att utföra konkreta målformuleringar är att detta i sig kommer att leda till en ökad förståelse för systemets funktion.