Arter som har stor effekt på ekosystemet, men som endast utgör en liten andel av ekosystemets individer kallas nyckelarter. Stora rovdjur kan vara nyckelarter om de har stor påverkan på bytesdjur som i sin tur påverkar växterna, eller om de har stor påverkan på mindre rovdjur som i tur påverkar sina bytesdjur. När ett stort rovdjur är en nyckelart i ett ekosystem styrs detta alltså av processer som verkar uppifrån, och förändringar i antalet rovdjur orsakar kaskadeffekter ner genom ekosystemet. Men ett stort rovdjur behöver inte nödvändigtvis vara en nyckelart.
Ett ekosystems svar på en yttre påverkan kan vara väldigt olika, beroende på hur stark denna påverkan är och på ekosystemets komplexitet och sammansättning (figur 4). Den enklaste formen av påverkan är när t.ex. ett växtsamhälles sammansättning inte förändras trots att ekosystemet påverkas mer och mer i takt med att växtätartätheten och betestrycket ökar. Om tätheten av växtätare sedan minskar sjunker även betestrycket på växterna. När tätheten av växtätare är tillbaka på samma låga nivå som i utgångsläget, har även växtsamhället återfått sin ursprungliga sammansättning. Ekosystem där yttre påverkan har sådana kontinuerliga effekter är relativt enkla att restaurera, eftersom de återgår till ursprunget då påverkan försvinner.
Figur 4. Påverkan på två olika ekosystem med olika respons. Då en viss typ av påverkan ökar från A till B kommer ett ekosystem (röd linje) att förändras kontinuerligt, och om denna påverkan försvinner kommer ekosystemet att återgå sitt ursprungliga tillstånd (A). I ett annat ekosystem (blåa linjer) sker det också en kontinuerlig förändring, men bara fram till en punkt (C1) då ekosystemet hoppar till ett annat tillstånd (C2). Då påverkansfaktorn avtar kommer ekosystemet att följa en annan responslinje. Detta ekosystem har alltså två olika alternativa tillstånd (den övre och den undre blåa linjen) och det är inte säkert att man kan komma tillbaka till det ursprungliga tillståndet även om påverkan försvinner.
En annan typ av påverkan kan leda till att tillståndet förändras och därför inte återgår till det ursprungliga även om påverkan gör det. Så blir fallet om t.ex. en ökad täthet av växtätare inte bara leder till ett ökat betestryck, utan också till att växtsamhällets sammansättning förändras. Vissa begärliga och hårt betade växter kan då försvinna och ersätts sedan av nya växtarter. Då tätheten av växtätare minskar sjunker betestrycket, men växtsamhället återfår inte sin ursprungliga sammansättning utan ett annat alternativt tillstånd i växtsamhället har uppstått. Ekosystem där olika alternativa tillstånd kan utvecklas är betydligt svårare att restaurera, då det inte räcker med att ta bort en viss typ av påverkan på systemet för att återfå det ursprungliga tillståndet.