Genetisk övervakning - sammanfattning

Adaptiv älgförvaltning kräver goda kunskaper om den population som skall förvaltas. Att mäta populationsstorlek, reproduktion eller hur en population reagerar på ekologiska förändringar eller jakt är dock allt annat än enkelt. Flera olika typer av inventeringsmetoder används för närvarande inom älgförvaltningen. Nyare genetiska metoder används endast i begränsad omfattning. Analyser av DNA är dock ett mycket effektivt sätt att övervaka populationer samt studera processer och påverkan som annars vore mycket svåra att undersöka. Genetiska data kan därför utgöra ett mycket viktigt komplement till övriga inventeringsdata. I takt med att genetiska analyser blivit allt enklare att utföra, och kostnaden minskat, har användandet av genetiska metoder inom förvaltning av vilda populationer ökat. Fortfarande krävs dock särskild utrustning, vilket gör att genetisk övervakning kräver samarbete med ett forsknings- eller uppdragslaboratorium. Trots denna begränsning har DNA flera egenskaper som gör genetiska analyser till ett attraktivt verktyg inom förvaltningen. En individs DNA (arvsanlag) är resultatet av fortplantning mellan en hane och en hona. Eftersom vi vet hur arvsanlag nedärvs genom generationer kan vi använda denna kunskap för att mäta processer på individ- och populationsnivå till exempel fortplantningsframgång, spridningsmönster och populationsdynamik. Arvsanlaget är också unikt (undantaget enäggstvillingar) och beständigt (ofta även efter döden) vilket gör det till ett utmärkt, permanent, märke för individ¬igenkänning. Slutligen kan vi utvinna DNA ur en mängd källor till exempel hår, avföring, vävnad, eller horn vilket gör att vi kan samla in material utan att ens behöva se djuret.