Älg med förvuxna klövar på bakben (Foto SVA)
Allt sedan fynden av döda älgar i Älvsborgs län på 1980- och 1990-talen, har jägare och förvaltare varit måna om att övervaka lokala och regionala älgpopulationers hälsa. Vid fynd av en död eller sjuk älg har kontakt ofta tagits med SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) i Uppsala för rådgivning och utredning av eventuella orsaker till sjukdom och död. Älgen har den senaste 20-årsperioden varit ett av de dominerande djurslagen i de veterinärmedicinska viltundersökningarna vid SVA. Genom åren har vid SVA diagnosticerats flera i Sverige tidigare okända sjukdomar hos älg. Allvarliga sjukdomar som direkt eller indirekt kan orsaka dödlighet (mortalitet) hos älg, såsom infektion med älgens hjärnhinnemask (Elaphostrongylus alces), ergotism (förgiftning med svamptoxinet ergotamin från mjöldryga), silbenstumör, eller hittills outredda sjukdomstillstånd som den s.k. Älvsborgssjukan eller älgdiarré har påvisats.
Beroende på olika faktorer kan vissa sjukdomstillstånd påverka populationer lokalt, och det är av största vikt att i förekommande fall utreda detta närmare för att få en förklaring till ett ökat antal fynd av sjuka eller döda älgar och för att om möjligt kunna vidta åtgärder. Av de senaste årens mest allvarliga smittsamma sjukdomarna (engelska: ”emerging infectious diseases”) för djur och människa, har 70 % haft sitt ursprung i vilda djurpopulationer vilket också visar hur viktigt det är att följa hälsoläget bland vilda djur.
Målgrupper
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SLU (inkl. FOMA-Vilt), Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelserna, Naturhistoriska Riksmuseet, Jägareförbunden (tjänstemän och medlemmar), Viltförvaltningsdelegationer(VFD) , Älgförvaltningsområden (ÄFO) samt i förekommande fall även Livsmedelsverket och Smittskyddsinstitutet.
Aktiv sjukdomsövervakning: riktad insats och provtagning av ett specifikt djurslag på lokal, regional eller nationell nivå med avseende på förekomst av visst smittämne eller sjukdom.
Fallvilt: fågel eller däggdjur som påträffats dött av okänd anledning, eller observeras med tecken på sjukdom och avlivats för undersökning.
Passiv sjukdomsövervakning: övervakning av sjukdomsförekomst hos vilda däggdjur och fåglar genom insändande av fallvilt för undersökning (hela djurkroppar eller delar av djur).
Viltundersökare: av Livsmedelsverket utbildad personal som förbesiktigar och godkänner eller kasserar kroppar och organ från frilevande vilt.
Vektorburen smitta: virus eller bakterier som sprids med fästingar eller insekter.
Zoonos: sjukdomar eller smittämnen som på ett naturligt sätt kan spridas mellan djur och människor.
Sedan slutet av 1940-talet har undersökningar av döda eller avlivade vilda fåglar och däggdjur, s.k. passiv viltsjukdomsövervakning, utförts av Statens Veterinärmedicinska Anstalt i Uppsala. Sedan 1976 är detta ett regeringsuppdrag, vilket finansieras via Viltvårdsfonden. Samma år myntades även begreppet "fallviltsundersökningar". Efter utbrottet av fågelinfluensan 2006 utökades den passiva formen av sjukdomsövervakning till att även omfatta aktiv sjukdomsövervakning, där medel sattes till för att säkerställa riktade insatser vid akuta sjukdomsutbrott hos vilda djur i Sverige. Ca 2500-3000 djurkroppar eller delar av djur undersöks per år, och i snitt diagnosticeras en ny sjukdom årligen hos vilda djur.
Enligt ett regeringsbeslut (JO2008/758) 2008 uppdrogs åt Naturvårdsverket och SVA att gemensamt utarbeta ett förslag till ett övergripande svenskt viltövervakningsprogram som integrerar populations- och hälsoövervakning på ett strategiskt och kostnadseffektivt sätt. Arbetet redovisades 2010-03-31 (SVA Dnr 2008/239) och rapporten innefattar väl genomarbetade förslag till möjliga åtgärder för förbättrad hälsoövervakning hos vilt. Rapporten ligger för beredning på Landsbygdsdepartementet. Förslag till utökade inventeringsmetoder för övervakning av hälsostatus hos älgstammen bygger därför på det viltövervakningsprogram som föreslås i rapporten men är anpassat till att ett ÄFO eller län kan välja att genomföra programmet.
Datainsamlingen består av två olika delar och utgörs av observationer, undersökningar och rapportering som utförs 1) av jägare (Viltdata) samt 2) av de personer som genomgått utbildning i förbesiktning av vilt inför leverans till vilthanteringsanläggningar (Viltundersökare). Rapporteringen innefattar fynd av döda och avlivade älgar till Viltdata som enligt detta upplägg kompletteras jämfört med nuvarande upplägg, samt förbesiktningsfynd. SVA bör via Viltdata vara mottagare av information och ansvara för sammanställning vad gäller hälsoinventeringen. Åtgärder bör sättas in vid 5 % eller högre onormal dödlighet, s.k. "flaggningsgräns". Populationstätheten bör vid hälsoinventeringens start vara känd. Flaggning bör även ske vid en onormalt ökad förekomst (över 20 %) av sjukdom eller dödlighet, även om den totala andelen håller sig under 5 %.
Insamlande av data
Insamling, dataintensitet
Fem områden (ÄFOn) för fortlöpande insamling rekommenderas. Dessa områden identifieras förslagsvis i samråd mellan SLU, SVA och Svenska Jägarförbundet (SJF). Områdena bör vara representativa för olika biotoper, klimatzoner och älgtäthet, förslagsvis två områden i Götaland (skog/brutet landskap), ett i Svealand, och två i Norrland (kust/fjäll). Löpande insamling utförs av jägare, viltundersökare och eftersökspersonal. Utöver de fem utvalda områdena kan även insamling bli aktuell i andra ÄFO om ett sådan behov identifieras av ÄFO eller VFD. Alla fynd av döda älgar rapporteras till Viltdata inklusive information om exakt fyndplats (enligt GPS referenssystem för latitud och longitud), kroppens status, djurets uppskattade ålder, samt förmodad dödsorsak (trauma, sjukdom, hög ålder mm).
Vid avlivning av sjuk eller skadad älg (enligt § 40 jaktförordningen ) rapporteras samma information som ovan till Viltdata samt dessutom med information om symtom enligt nedan:
- Rörelsestörning (hälta, vinglighet, förlamning)
- Avmagring
- Diarré
- Rovdjursangrepp
- Traumatisk skada (trafik mm., ej rovdjursskador)
- Nybildningar, svulster
Kontakt tas med SVA, Enhet för patologi och viltsjukdomar i Uppsala (tel: 018-67 40 00), för råd och instruktion om provtagning. Enheten har alltid en ansvarig telefon-veterinär dagtid mellan 08.00-16.00. Vid misstanke om allvarlig smittsam sjukdom, eller om en stor mängd döda älgar hittas under en kortare tid, kan även länsveterinären i det aktuella länet kontaktas. Vid fynd av flera döda älgar bekostar SVA transport till Uppsala, samtidigt som SVA även kan åka ut till det aktuella området och utföra fältobduktioner och provtagningar. En tredje möjlighet är att efter kontakt med SVA be en lokal veterinär utföra en fältobduktion. Vid förbesiktning utförd av viltundersökare ska sjukliga förändringar noteras och kan därför rapporteras enligt samma format som anges ovan.
Tid på året
Insamling utförs året runt.
Krav på utbildning av de personer som rapporterar data.
Rapporteringen bör ske av utbildad person (viltundersökare) , alternativt erkänt kompetent person, för att säkerställa kvaliteten. Åldersbestämning av älg bör ske av SVA genom att underkäke skickas in. En preliminär uppskattning av ålder görs av rapportören.
Resursbehov
För personer som ska hantera och ansvara för rapporteringssystemet inom insamlingområdena bör en 2-dagars utbildning hållas . Då rapporteringen sker via internetuppkopplad dator och via Viltdata bör även resurser sättas till för arbetet med att lägga in information och formulär på en hemsida, samt för underhåll av denna. Uppskattad åtgång är ca 5 % av en heltidstjänst för dataansvarig vid Viltdata. Årligen bör en uppföljande utbildnings- och diskussionsdag anordnas av SVA i samarbete med Jägareförbunden, VFD, ÄFOn och Länsstyrelsen. Behovet av resurser för detta innefattar kostnader för resor, kost och logi för representanter för de olika övervakningsområdena, samt för lokaler där dessa utbildningar skall hållas.
Tekniska krav
Viltdata bör kompletteras och byggas ut för att passa rapportering av ovan beskrivna hälsovariabler för sjuka, döda och avlivade älgar i de olika referensområdena. Dessutom bör programmet anpassas för att möjliggöra automatisk eller manuell åtkomst för SVA av data som berör döda och avlivade djur. Lämpligen utformas ett formulär där information kan matas in på enkelt sätt, gärna i klick/kryssformat.
Inrapportering till Viltdata
Inrapportering sker i Viltdata, enligt formulär nedan.
Inrapportering till SVA
Inrapportering sker online per automatik via Viltdata till SVA när död eller sjuk älg rapporteras in i samma program. Ett system med flaggning för ”förhöjd dödlighet”, eller ”onormalt ökad dödlighet/sjuklighet”, ska finnas i systemet när en region rapporterar in ökat antal döda djur.
Tillbakarapportering för undersökt älg eller älgvävnader sker direkt till insändare, samtidigt som undersökningsprotokoll länkas som pdf till Viltdata.
Om en onormalt ökad förekomst (över 20 %) av sjukdom eller dödlighet identifieras bör extra åtgärder sättas in där SVA, Enheten för vilt och patologi, tar ansvar för fortsatta undersökningar och provtagningar.
En över tid ökad dödlighet, alternativt ökad förekomst av viss sjukdom eller smittämne (epidemiologiskt definieras en förekomst som ”fall”, och flera förekomster som ”utbrott”), bör i praktiken leda till aktiv sjukdomsövervakning för att utröna ursprung och orsak, och så att läget kan värderas ur smittskyddssynpunkt. Samtidigt kan ÄFOn tvingas revidera avskjutningsplaner i förvaltningen.
Tolkningen av inventeringsdata kommer att kunna ske fortlöpande i och med flaggnings- och varningssystemet som ger möjlighet till diskussion och eventuella åtgärder i form av en aktiv sjukdomsövervakning. Lämpligen initieras detta av SVA i samråd med markägare, jakträttsinnehavare och företrädare för ÄFOn. I förekommande fall bör Viltförvaltningsdelegationer få information för kännedom, liksom Länsveterinären i det aktuella länet.
När är en skillnad verklig?
Skillnad mellan enskilda år
Variationer mellan år vad gäller hälsa och sjukdomsförekomst hos älg kan förväntas enligt tidigare erfarenhet. Orsaker till variationer kan vara förändrad åldersstruktur i älgstammen (ökad andel äldre djur), klimatvariationer (varmare år ger större möjlighet för smittämnen och vektorer för smittämnen att öka och föra smitta vidare), tillgång till foder samt olika viltvårdsåtgärder, t.ex. foderplatser (ökar kontakten mellan djur och därmed smittrisk). En ökad förekomst av utmärglade älgar kan vara ett tecken på dålig fodertillgång. Dålig fodertillgång kan vara direkt, dvs. att fodret inte finns i erforderlig mängd för en lokal älgstam, eller indirekt då övrigt hjortvilt konkurrerar som samma foder.
Skillnad över tiden
Identifieras över tiden, dvs. under en 5-årsperiod, en successivt ökande frekvens av onormal dödlighet kan orsakerna vara många. En ökad andel äldre djur medför ökad risk för ålderssjukdomar, (t.ex. tumörer och starr). Klimatförändringar kan, som beskrivits ovan, medföra en successiv temperaturökning och därmed ökad risk för smittspridning, med eller utan vektorer (fästingar, hjortlusflugor). Då älgen i olika delar av landet härbärgerar dessa bägge vektorer, och möjligen kan fungera som reservoar för smittor överförbara till människor, kan risken för att människor exponeras öka. Detta gäller primärt vektorburna sjukdomar såsom bakteriesjukdomarna bartonellos, anaplasmos och borrelios. Hur älgen påverkas av dessa sjukdomar är oklart.
Borg, K. 1975. Viltsjukdomar. LT-förlag. 191 sidor.
Mörner, T. 1991. Liv och död hos vilda djur. Sellin & Partner. 169 sidor.
Statens veterinärmedicinska anstalt:
http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Vilda-djur/Allman-information-om-vilt/Viltsjukdomar---forteckning/
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, 2007, rapportserie 1. Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2006. ISSN 1654-7098
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, 2008, rapportserie 6. Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2007. ISSN 1654-7098
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, 2009, rapportserie 9. Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2008. ISSN 1654-7098
Statens Veterinärmedicinska Anstalt, 2010, rapportserie 19 . Sjukdomsläget hos vilt i Sverige 2009. ISSN 1654-7098.
Veterinärinstituttet i Oslo: http://vetinst.no/Temasider/Vilthelse
Anne-Marie Dalin, veterinär, professor i husdjursreproduktion, inst. för kliniska vetenskaper, avd för reproduktion, SLU, Box 7054, 750 07 Uppsala. E-post: anne-marie.dalin@slu.se
Jonas Malmsten, veterinär, doktorand, inst. för kliniska vetenskaper, avd för reproduktion, SLU, Box 7054, 750 07 Uppsala/ Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), 751 89 Uppsala. E-post: jonas.malmsten@slu.se
Erik Ågren är veterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt, 751 89 Uppsala. E-post: erik.agren@sva.se