Referensområden - manual

 
Foto Johan Månsson, SLU

Inledning

Målgrupp

Viltvårdsdelegationer, älgförvaltningsområden, älgskötselområden, skogsbruket samt frivilliga engagerade i viltövervakningen.

Begrepp och definitioner

Med referensområden avses områden för övervakning av älg i geografiskt avgränsade områden.  Referensområden fungerar även som demonstrationsområden, för utbildning och som ett led i kvalitetssäkringen av inventeringsmetoder inom älgförvaltningen.

Historik

Konceptet med referensområden är idag i mycket begränsad omfattning prövat i Sverige. Vid Grimsö forskningsstation i Bergslagen (SLU) har dock en systematisk inventering av älgrelaterade data bedrivits sedan 1973. Bland annat genomförs spillningsräkning av älg två gånger årligen sedan 1977, vidare inventeras betestrycket av älg i 600 provytor varje år och vinterfoder och biotopsammansättning vart femte år. Eftersom metoderna för inventering utvärderas och kvalitetssäkras fortlöpande, kan kunskaperna från den samlade övervaknings- och forskningsverksamheten fungera som en bas för snabb etablering av nya referensområden. Viltrelaterade data samlas även in av NILS och Riksskogstaxeringen vid SLU, men det görs inte med den intensitet eller på en rumslig skala som behövs för den lokala och regionala förvaltningens behov.

I Norge utförs sedan 1991 systematisk övervakning av älgpopulationer i sju delområden spridda över landet. Data som samlas in i Norge omfattar slaktvikter, älgobs (”Sett Elg”), reproduktion, åldersstruktur, könsstruktur och älgtäthet. Foderresurserna och betestryck har bara i begränsad omfattning inventerats hittills, men inventeringsinsatserna på detta område planeras att öka. Det norska systemet är uppbyggt på frivilliga insatser (rapportering) från jägarkåren. En utförd egenvärdering av det norska övervakningssystemet visar att man klarar av att övervaka älgens beståndskondition på nationell nivå med nöjaktig precision. Samtidigt medger man att det finns vissa problem med selektiva inslag/varierande provtagning och datainsamling då det hela baseras på frivilliga insatser. Den samlade bilden är dock att man är nöjd med systemet men att det behöver byggas ut, inte minst beträffande sammansättning av foder i landskapet.

Beskrivning av konceptet

Genom att utföra inventering och övervakning på samma sätt år efter år i referensområden i storleksordningen 100 – 500 km2 (10 000 – 50 000 hektar) får man tidsserier med data av hög kvalitet. Sådana serier visar långsiktiga trender för de variabler man väljer att övervaka och om det förekommer påtagliga svängningar i systemet. Att säkerställa trender och relevanta värden ur korta tidsserier eller vid enstaka mätningar är knappast möjligt. Korta tidsserier riskerar av slumpen att pricka extrema värden, till exempel i fråga om reproduktion och betesskador, som kan sända felaktiga signaler till förvaltningen. Genom att konsekvent mäta en rad olika variabler som är viktiga för förvaltningen i ett antal referensområden kan man lära sig mer om sådana svängningar. Referensområden kompletterar därmed kunskapen om älgpopulationer och skogstillstånd i närliggande områden där övervakningen inte utförs lika intensivt. Långsiktig och detaljerad datainsamling kan dessutom ligga till grund för framtida forskningsstudier på oförutsedda och/eller okända frågeställningar som dyker upp i dynamiska system.  Referensområden hjälper även till att öka kunskapen om de metoder som vi idag använder inom förvaltningen.

Tabell 1. Referensområden i älgförvaltningen inbegriper insamling av data, utveckling, systematisk utprovning och utvärdering av metoder. Nedan ges exempel på lämplig metod och tidpunkt för inventering.

* Varierar över landet, men bäst förhållanden infaller efter snösmältning men innan långt gången lövutveckling. Den perioden kan dock vissa år/områden vara mycket kort.
** Varierar över landet, men bäst förhållanden ges innan lövfällning och snötäckt mark.

Krav på de som samlar in data

Det är viktigt att all personal som deltar är utbildad och tränad på de metoder som används. Det är vidare viktigt att all personal är informerad om mål och syfte med den aktuella inventeringen. Utbildningen bör innefatta samordning och gemensam träning i fält i fråga om metoder som bygger på bedömningar, ex.vis foderskattningar där det visat sig att variationen mellan inventerare kan vara mycket stor. Målet är att söka minimera den observatörsberoende variationen i subjektiva moment i inventeringarna.
Resultaten från inventeringar redovisas som medelvärden och konfidensintervall (mått på precision). Innan beslut fattas om inventeringsmetod (och design)är det viktigt att ha klart för sig vilken precision man eftersträvar eftersom det påverkar hur stora skillnader i medelvärde som man kan fastslå mellan inventeringstillfällen. Ju sämre precisionen är i data, desto större skillnader i medelvärden krävs för att förändringen kan anses säkerställd. En pilotinventering kan ge svar på vilken precision som kan förväntas och bör därför regelmässigt utföras. Om variationen mellan provytor är mycket stor måste antalet provytor utökas vilket innebär mer tid och ökade kostnader i fält vilket måste ställas mot den förväntade nyttan.

Konceptets begränsning

Referensområden utgör ett litet stickprov av förvaltningsområden vilket gör det viktigt att beakta geografiska och andra regionala aspekter i val av referensområden. Ett nationellt system av representativt utlagda referensområden ger en bra grund för att resultaten blir generellt applicerbara för älgförvaltningen.

Återkommande intensiv datainsamling är resurskrävande och drar betydande kostnader om det sker med avlönad personal. Det norska systemet baseras på frivilliga insatser från jägarna. I en utvärdering av det norska övervakningssystemet anser man sig klara av att övervaka älgens beståndskondition på nationell nivå med nöjaktig precision. Samtidigt medger man att det finns problem med selektiva inslag i provtagning och datainsamling baserat på frivilliga insatser.

Resursbehov och tekniska krav

Driften av det norska älgövervakningsprogrammet, som till största delen baseras på frivilliga insatser, kostar i storleksordningen 3 miljoner kr per år (E. Solberg, muntligen). Beräkningar i Sverige av kostnaderna för ett utbyggt program av övervakningsområden, där många fler arter än älg ingår, landar på i storleksordningen 1 miljon kr per område i årlig drift med avlönad personal. Ett system baserat på frivilliga insatser av jägare, markägare och andra intressenter behöver dock inte bli så dyrt. Vid sidan av ekonomiska aspekter, krävs även en långsiktig lösning för hantering och lagring av data eftersom stora mängder data kommer att genereras årligen inom referensområdena. Fråga om datavärd och distribution av data måste också lösas. Utbildning i fält innefattar kunskap om olika inventeringsmetoder, ifyllande av fältprotokoll, hantering av GPS och kartkunskap samt säkerhetsrutiner i fråga om ensamarbete.

Figur1. Medelvärden för antal spillningshögar funna per provyta (100 m2) och betestryck på tall under den inventering som pågått på Grimsö forskningsområde sedan 1996.
Genom att inventera på samma sätt under en längre tid kan man få en väl förankrad bild av förändringar i älgpopulationen och betestrycket på foderväxterna. De långa tidsserierna skapar även mycket bra förutsättningar för kunskap om systemet man förvaltar, t.ex. hur betestryck, fodertillgång och antal älgar hänger ihop.

Metodutveckling och kvalitetssäkring

Kvalitetssäkring av referensområden innefattar kontinuitet i finansiering, rekrytering, utbildning och motivering av personal, och säkring av data. Förutom att använda referensområdena till att lära sig mer om systemet vi ska förvalta och inventeringsmetoderna kan de användas som praktiska exempel för undervisning. Detta kan göras dels genom fältexkursioner men även genom att förmedla den kunskap och data som man får fram i områdena. Flera pedagogiska vinster kan uppnås om man i referensområden etablerar uthägnader och ytor för demonstration och utprovning av metoder. Vi har idag relativt god kunskap om de metoder som används storskaligt inom älgförvaltningen, men behöver lära oss mer. Genom att pröva fler metoder parallellt kan man se hur samstämmiga de är, vilka som är mest tillförlitliga, hur kostnadseffektiva de är, samt hur de kan förbättras. 

Förslag på fördjupnings-/kompletterande läsning

Anon. 2010. Förslag till en integrerad viltövervakning, redovisning av regeringsuppdrag. http://www.naturvardsverket.se/upload/30_global_meny/remisser2010/F%C3%B6rslag%20vilt%C3%B6vervakning/Rapport_viltovervakning_remiss.pdf
Pehrson, Å. 1997. Metoder för viltövervakning – erfarenheter från försök vid Grimsö. Naturvårdsverket Rapport 4758.
Solberg, E. J. & Heim, M. 2006. Egenevaluering av overvakningsprogrammet for elg. NINA Rapport 159.
Solberg, E. J. m.fl. 2006. Egenevaluering av overvakningsprogrammet for hjortevilt. NINA Rapport 156.

Författare

Lars Edenius är forskare vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, 901 83 Umeå. E-post: lars.edenius@slu.se

Johan Månsson är forskare vid Grimsö forskningsstation och Viltskadecenter, institutionen för ekologi, SLU, 730 91 Riddarhyttan. E-post: johan.mansson@slu.se

Gunnar Jansson är forskare vid Grimsö forskningsstation, institutionen för ekologi, SLU, 730 91 Riddarhyttan. E-post: gunnar.jansson@slu.se