Tidiga klassificeringar

Även långt före Darwin såg naturforskare att organismer hörde samman i grupper, även om man ännu inte hade insett att detta beror på evolution. De tidiga klassificeringarna grundade sig på yttre likheter mellan arter.

De gamla grekerna

Filosofen Aristoteles delade på 300-talet f.Kr. in organismer i växter och djur – de senare dessutom i två kategorier, med och utan rött blod. Vidare beskrev han till exempel fem olika ”släkten” inom gruppen djur med blod (som motsvarar ryggradsdjuren): fyrfotadjur som föder levande ungar, fyrfotadjur som lägger ägg, fåglar, fiskar och valar.

Aristoteles lärjunge Theofrastos klassificerade växter i fyra huvudgrupper (träd, buskar, halvbuskar och örter) samt diverse undergrupper utifrån formen på deras blad, växtplats och livslängd.

Linné

Från slutet av 1500-talet föreslogs olika klassificeringar i hierarkiska system. Linné vidareutvecklade föregångarnas idéer i verken Species plantarum (1753) och Systema naturae (1735–1770). Han indelade allt ”liv” i djurriket, växtriket och stenriket. Inom varje rike ordnades organismerna i klass, ordning, släkte och art, kategorier som fortfarande används. Växter klassificerade han utifrån det så kallade sexualsystemet, som grundade sig på antalet ståndare och pistiller.

Linné betraktas ofta som den moderna systematikens fader. Han insåg emellertid att sexualsystemet var ofullkomligt, eftersom vissa arter med samma antal ståndare liknade arter med annat ståndarantal i andra avseenden.

Linnés efterföljare

Linnés efterföljare föreslog system som baserades på likhet hos olika egenskaper. Men likhet kan också vara missvisande, varför man idag har gått ifrån klassificeringar som bara grundas på likhet.

 Moderna klassificeringar