Ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper
Ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper

Vetenskaplig namngivning

Att för första gången beskriva och namnge en ny art är en långdragen process, som ofta kan ta flera år i anspråk. Med tanke på det stora antalet arter som ännu inte är beskriva, är det önskvärt att hitta former för att skynda på denna process.

Först gäller det att försäkra sig om att arten inte redan är namngiven, vilket kan innebära omfattande studier av äldre såväl som modern litteratur och i museisamlingar i olika länder.

Sedan är det dags att föreslå ett vetenskapligt namn. Namngivningen måste följa vissa internationellt överenskomna regler. Bland annat krävs en detaljerad beskrivning, samt uppgifter om var och när det så kallade typexemplaret eller typexemplaren är insamlade och i vilket museum de är förvarade.

När man beskriver en ny art är det ett krav att även fastställa vilket släkte den tillhör, eftersom alla artnamn innehåller ett släktnamn.

Val av vetenskapligt namn

Oftast syftar det vetenskapliga namnet på någon utmärkande egenskap hos organismen, på den plats där den upptäckts, eller på något fantasieggande.

Exempelvis syftar nässelfjärilens vetenskapliga namn Aglais urticae på en av Zeus vackra döttrar (Aglais eller Aglaia) samt på nässlor (Urtica) som nässelfjärilslarverna lever av.

Många namn hedrar en viss person, t.ex. växtsläktet Dahlia, som avser den svenske botanisten Anders Dahl. Däremot är inte brukligt att namnge en art efter sig själv.

Undergrupper

Ibland indelar taxonomer en art i mindre grupper såsom underart, varietet eller en form av en redan namngiven art. De två senare underkategorierna används av botanister, men inte av zoologer. 

 Vad är en art?
 Vem är släkt med vem? Bokkapitel.

 

Kontakt

Johan Liljeblad
johan.liljeblad@slu.se





Sidan uppdaterad: 2011-09-14. Sidansvarig: johan.liljeblad@slu.se