Ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper
Ett kunskapscentrum för Sveriges arter och naturtyper

Våtmarker

Sverige är ett av världens tio våtmarksrikaste länder. Inom Europa har vi tillsammans med de övriga nordiska länderna den mest varierande uppsättningen av våtmarkstyper. Många hotade arter är knutna till våtmarker, särskilt till rikkärr och hävdade våtmarker. Det är dock nästan bara i norra Sverige som vidsträckta myrarealer utan mänsklig påverkan finns kvar.

Vidsträckt myr i Jämtland. Foto: Lena Tranvik

Vad är en våtmark?

Våtmarker definieras som sådan mark där vatten under en stor del av året finns nära, under, i eller strax över markytan, samt vegetationstäckta vattenområden.

Olika typer av våtmarker

Beroende på om våtmarkerna huvudsakligen får sin vattenförsörjning  från nederbörd, markvatten eller vatten från sjöar och vattendrag respektive hav så delas de in i

  • mossar
  • kärr
  • limnogena våtmarker eller
  • marina våtmarker

Mossar och kärr brukar samlas under benämningen myrar. Indelningen av våtmarker kan ytterligare förfinas beroende på morfologi, hydrologi, blöthet, kalkinnehåll, vegetation och trädtäckning. Ungefär 45 olika våtmarkstyper har används för att dela in våtmarker inom den svenska våtmarksinventeringen (VMI).

Nyttjande av våtmarker 

Traditionellt har flera typer av kärr och strandvåtmarker använts som fodermark, för bete och slåtter. Det stora behovet av odlingsmark på 1800-talet gjorde också att våtmarker dränerades i stor skala och omfattande arealer omvandlades till åker. Även i skogen har våtmarker dränerats för att öka produktionen och för att motverka en befarad försumpning av skogsmark. Idag ingår stora arealer sumpskog i det rationella skogsbruket som då bygger på att man ständigt dränerar skogen på överskottsvatten. Våtmarker har också länge använts för torvtäkt, först till husbehov och sedan i större skala.


 

 
Sidan uppdaterad: 2012-03-01.