Förbisedda fjärilsmiljöer i skogslandskapet

Dagfjärilar svarar snabbt på förändringar i både miljön och klimatet och är därför viktiga indikatorarter för miljöövervakning. För att få en rättvisande bild av hur situationen ser ut för dagfjärilar i Sverige kan det vara viktigt att systematiskt inventera olika typer av miljöer, inte enbart känt artrika platser som ängs- och betesmarker.

Rapporten Dagfjärilar i naturbetesmarker, kraftledningsgator, på hyggen och skogsbilvägar – betydelse för miljöövervakning jämför fjärilsfaunan i naturbetesmarker med tre typer av öppna biotoper i skogslandskapet: hyggen, kraftledningsgator och skogsbilvägar. Resultaten visar att sammansättningen av fjärilsarter skiljer sig mellan biotoperna och att alla bidrar med unika arter och således kompletterar varandra. Kraftledningsgator hade flest arter och individer av de undersökta biotoperna. Hyggen och skogsbilvägar var lika art- och individrika som betesmarkerna.

Naturvårdens strålkartarljus har under lång tid riktats mot odlingslandskapets artrika gräsmarksbiotoper, som under 1900-talets storskaliga förändringar i jordbruket har minskat markant. Den nya studien pekar nu ut andra viktiga biotoper som inte uppmärksammats av naturvården i samma utsträckning. Dessa biotoper ger inga miljöersättningar som naturbetesmarkerna, men är inte desto mindre betydelsefulla både för dagfjärilar och i mer generella naturvårdssammanhang. De är således viktiga komplement till de rester av större sammanhängande gräsmarker som återstår i dagens odlingslandskap. För att effektivt bevara olika artgrupper är det nödvändigt att bedriva naturvård i ett landskapsperspektiv med hänsyn till en bred mångfald av miljöer.