Inom BioHeritage ordnar CBM tvärvetenskapliga aktiviteter, såsom kurser, seminarier och workshops, för forskare, NGOs, myndigheter och avnämare med deltagare från Sverige och andra Europeiska länder.
Aktuell aktivitet 2012
Gräsmarkskurs i Tyskland
30 juli till 14 augusti 2012, kan 10 svenska studenter följa med CBM till Herzogenhorn i sydvästra Tyskland för att gå en unik internationell kurs om gräsmarker tillsammans med studenter från Tyskland och Rumänien. Kursen är på 5.0 ECTS och är öppen för studenter på kandidat, masternivå och doktorandnivå.
Läs mer information om kursen och anmälan
Genomförda aktiviteter
Fältkurser till Rumänien
CBM har sedan 2005 arrangerat fältkurser till det förindustriella odlingslandskapet i Rumänien med syfte att få nya insikter i hur tidigare svensk markanvändning kan ha påverkat vårt landskap och dess biologiska innehåll. En viktig målsättning med kurserna är att bidra till en god förvaltning av värdefulla gräsmarker och hävdpräglade trädmiljöer i Sverige genom att bidra till ökade kunskaper hos förvaltare och andra aktiva naturvårdare om skötselformer och hävdeffekter i traditionella jordbrukslandskap .
Läs mer om kurserna på dokumentationssidan

The future of European semi-natural grasslands
Workshop 20-21 October, 2008, Konstanz Tyskland
53 deltagare från 14 olika länder träffades I Konstanz för att diskutera framtiden för Europas naturbetesmarker och slåtterängar. De övergripnade målen med workshopen var att identifiera kunskapsluckor och föreslå nya forskningsprojekt som är nödvändiga för att bevara Europas naturliga gräsmarker. Vilka är de största utmaningarna för bevarandet? Vad behöver göras i termer av forskning och kunskapsutbyte inom länder och gementsam mellan olika länder?
Rapport från workshopen
Skötsel av naturbetesmarker
Workshop 19 november, 2007, Uppsala
Samarrangemang av Centrum för biologisk mångfald och ArtDatabanken
Skötseln av naturbetesmarker är som bekant en ständigt het potatis inom naturvården, hävdtidpunkt och röjningsbehov diskuteras mellan olika artspevialister och markägare och rådgivare hamnar i korselden. Argumenten är ofta tämligen känslomässiga, och forskare och artexperter har hittills inte lyckats enas om någon mer objektiv vägledning - en villrådig markägare kan få närmast vilket svar som helst beroende på vilken expert som tillfrågas.
Målet med denna workshop var att samla och analysera de kunskaper om skötsel av naturbetesmark som finns bland experter på olika artgrupper. Målet var bland annat att belysa vilka artgrupper och värden i naturbetesmark som verkligen är oförenliga, vilka skötselformer som skulle kunna tillgodose olika arters krav, samt vilka allvarliga kunskapsluckor som finns. Artexperter inbjöds för att kort presentera vilka ekologiska faktorer i naturbetesmark som "deras" organismgrupp kräver eller gynnas av, vad den inte tål samt vilka skötselformer som skulle kunna tillgodose kraven.
Dokumentation från workshopen
Utmarksbete, traditionell kunskap och biologisk mångfald i skogsbygd
Seminarium den 7 december 2006, Uppsala
Anordnat av NAPTEK i samarbete med BioHeritage, vid Centrum för biologisk mångfald
Syftet med detta seminarium var att få en överblick över kunskapsläget vad gäller kopplingen utmarksbete inom den boreala skogsbygden, främst det som brukar kallas skogsbete eller fäbodbete, och natur- och kulturvärden samt att bedöma om miljöersättningssystemet är adekvat utformat. Seminariet är en del av uppföljningen av Sveriges åtagande rörande traditionell kunskap inom Mångfaldskonventionen och miljömålet "Ett rikt odlingslandskap" och "Levande skogar". Förhoppningen är att kunna effektivisera bevarandet av den traditionella kunskapen rörande betet och djurhållningenin situ för att så bra som möjligt värna om den hävdgynnade biodiversiteten.
I stora delar av Sveriges skogsbygder har man sommartid betat djuren på skogen för att försäkra sig om att betet och fodret skulle kunna räcka hela året. Den betande skogen kan också anses ha ett kulturvärde och särskilt i kombination med fäbodvallar, fjällägenheter eller liknande kulturboningar som är en del av vårt agrara kulturarv. Det framhålls ofta att dessa områden har omistliga biologiska värden, vilka är dessa egentligen? Frågan är också om dagens utmarksbete bedrivs på ett sätt som motsvarar den historiska markanvändningen och bevaras de biologiska värden som vi idag försöker värna. Samtidigt bör frågan diskuteras huruvida miljöersättningssystemet motsvarar målsättningen. Vilken vikt läggs vid aspekterna kulturmiljöbevarande och biologisk mångfald?
Dokumentation