Odlingssäkerhet hos sortblandningar av åkerböna

Anpassning av jordbruket till ett förändrat klimat
Flera scenarier över klimatförändringarna under de kommande 40 åren förutspår ökade variationer och en förhöjd frekvens av extrema väderhändelser, samt ökade angrepp av existerande och nya växtsjukdomar och skadegörare på våra odlade grödor. Sådana oförutsägbara händelser av svåra väderförhållanden och patogenangrepp kräver nya skötselåtgärder. En strategi för att öka odlingssäkerheten kan vara att samodla flera sorter som har olika motståndskraft mot olika typer av angrepp och stress, eftersom sorterna kan komplettera varandra och tillsammans ge hög och jämn skörd även under oförutsägbara odlingsförhållanden. För att utforska dessa möjligheter etableras fältförsök på tre lokaler under två säsonger (2011 och 2012), där tre sorter av åkerböna, Vicia faba, odlas var och en för sig och i två- och tre-sortskombinationer, samt med och utan samodling med vårvete. Förekomst av chokladfläcksjuka, en av de viktigaste skadegörarna i åkerböna, graderas i fält och mäts genom DNA-baserad kvantifiering av svampen som orsakar sjukdomen. Skörd, kvävefixering och produktkvalitet utvärderas genom provtagning av grödan vid två tillfällen: 1) då majoriteten av åkerbönans baljor är fullmatade, vilket motsvarar lämplig tidpunkt för skörd av helgrödesensilage; och 2) vid frömognad. Resultaten förväntas få stor betydelse för forskning inom växt-växt och växt-mikrobinteraktioner, men även för lantbrukare och rådgivare som söker nya tillvägagångssätt för att öka odlingssäkerheten i baljväxtgrödor i ett föränderligt och klimat.

Hantering av faktiska och potentiella risker
Ökad global efterfrågan på växtprodukter innebär risker för snabba prisökningar och minskad tillgång på mat och foder på världsmarknaden. I detta sammanhang är det stora beroendet av importerade fodermedel, särskilt protein, i svensk kött- och mjölkproduktion känslig för fluktuerande priser och brist på världsmarknaden. Ökad självförsörjning med protein i svenskt jordbruk är därför önskvärt för såväl ekonomiska, miljömässiga och riskhanterande orsaker. Storfröiga baljväxter som ärt, lupin och åkerböna är utmärkta källor för närproducerat protein, som både minskar beroendet av kvävegödsel genom symbiotisk kvävefixering och beroendet av importerat proteinfoder. Dessvärre är många baljväxter särskilt känsliga för växtsjukdomar och skadegörare och svåra väderförhållanden som torka – risker som förväntas öka med ett förändrat och föränderligt klimat. Händelser av missväxt kommer dessutom att få allt allvarligare konsekvenser i en framtid med minskad tillgång av importerat foder. I detta projekt testas möjligheter att minska risken för missväxt I åkerböna genom att odla sortblandningar I stället för enskilda sorter. Hypotesen är att sorterna kan komplettera varandra och tillsammans ge hög och jämn skörd även i situationer med oförutsägbara väderförhållanden och angrepp av skadegörare. Tre sorter av åkerböna odlas i fältförsök på tre lokaler, var och en för sig samt i två och tresortskombinationer, under två säsonger (2011 och 2012). Förekomst av chokladfläcksjuka, skörd, kvävefixering och grödans kvalitet som foder utvärderas vid två skördetillfällen per säsong. Resultaten förväntas få stor betydelse för möjligheterna att öka försörjningssäkerheten av proteinfoder baserad på närproducerade grödor.