Bekämpningsmedel i ett historiskt perspektiv

"Moderna" bekämpningsmedel ökar risker för vattenmiljön

I Sverige och övriga EU-länder har de farligaste och mest långlivade substanserna bytts ut mot sådana som bryts ner lättare och därför inte finns kvar i miljön lika länge. Även de gamla substanserna kan dock finnas kvar länge om de hamnar i jordar eller sediment med låg temperatur, syrefattiga förhållanden och låg mikrobiell aktivitet. Det är inte ovanligt att de ”moderna” substanserna har en högre akut giftighet än många av de gamla, mer långsamt nedbrytbara bekämpningsmedlen, exempelvis DDT.

Det beror främst på att de moderna bekämpningsmedlen har en mer specifik verkningsmekanism mot sina målorganismer och kan appliceras i lägre doser. Fördelen är att en mindre mängd av substansen kan användas för att behandla samma areal, men samtidigt kan de orsaka stor skada om de når miljöer där andra organismer än bekämpningsobjektet exponeras. Vattenlevande organismer kan exempelvis vara mycket känsliga redan vid låga koncentrationer.