Uppmärksammad bok väcker internationell debatt
Det visade sig dock snart att det även finns en baksida med bekämpningsmedelsanvändningen. De första tecknen på negativa effekter på miljön kom i början på 1950-talet och en allmän medvetenhet om detta problem väcktes av Rachel Carsons bok ”Tyst vår" (Silent Spring) som kom 1962. I boken skrev hon bland annat:
"Sedan mitten av 40-talet har mer än 200 grundpreparat framställts för att användas i kampen mot insekter, ogräs, råttor och andra organismer som på vårt moderna språk brukar betecknas som "plågoris", och dessa preparat säljs under flera tusen olika varunamn.
Med vätskespridare, aerosoler och andra hjälpmedel sprutas dessa vätskor och pulver nästan överallt på vår planet ut över åkrar, trädgårdar, skogar och människoboningar ickeselektiva preparat som äger förmåga att döda alla insekter, både de "nyttiga" och de "skadliga", att kväva fågelsången och hejda fiskarnas språng i åarna, att täcka trädens blad med en mördande hinna och att länge, länge ligga kvar i jorden och allt detta trots att den fiende man vill bekämpa kanske bara är några få ogräs eller insekter."
Trots tidiga varningssignaler om DDT:s påverkan på bland annat fåglars reproduktion, dröjde det till år 1970 innan DDT förbjöds i svenskt jordbruk och till 1975 innan användningen stoppades helt. Övriga länder i Västeuropa och USA följde efter, men DDT används fortfarande i vissa delar av världen, varifrån de kan spridas med vindarna till andra delar av jordklotet.