Kroniska effekter visar sig långt senare
Effekterna av ett bekämpningsmedel kan visa sig först en lång tid efter en exponering, eller vid upprepad eller långvarig exponering vilket är en annan svårighet när man ska bedöma risker med bekämpningsmedel. Detta brukar kallas kroniska effekter och kan orsaka exempelvis cancer, minskad tillväxt, försämrat immunförsvar och lägre reproduktionsförmåga. Dessa faktorer kan påverka populationsstorleken och på sikt hela ekosystem. Vid tester av bekämpningsmedel studeras både akuta och kroniska effekter. Akuta effekter visar dödlighet och förändringar i enzymer och rörelsemönster som uppträder inom några timmar (ofta 24-48) efter exponering. Kroniska effekter studeras normalt under 7-21 dagar. Resultatet från sådana studier kan vara svåra att överföra till naturen där organismerna ofta utsätts för låga halter, men under lång tid, i vissa fall hela odlingssäsongen. För att kunna upptäcka gradvisa förändringar i naturliga populationer till följd av bekämpningsmedelsexponering krävs långsiktiga miljöövervakningsprogram där organismsamhällen provtas.
Kroniska effekter innebär att det sker en långsam förändring, eller att effekterna kan mätas först lång tid efter exponeringen. Exempel på kroniska effekter är t.ex. påverkan på fortplantning, utveckling och beteende. Vuxna individer kanske inte visar några tecken på exponering, utan det är först i nästa generation som exponeringen ger utslag. Detta har bland annat visats för lax.
Exempel på kroniska effekter – laxens fortplantning
Flera olika bekämpningsmedel har, vid låga koncentrationer, visat sig kunna ge kroniska effekter genom att störa laxreproduktionen (laxens fortplantning). Det gäller exempelvis insektsmedlen cypermetrin, diazinon och karbofuran (nedbrytningsprodukt från karbosulfan) och ogräsmedlet atrazin. Trots sina olikheter som bekämpningsmedel har dessa alltså kunnat ge liknande reproduktionsstörningar hos laxar. Inför leken utsöndrar laxhonorna feromoner som leder till att hannarna producerar könshormoner och mjölke. Hannarnas luktsinne hämmas av bekämpningsmedlen. De svarar därför inte lika effektivt på honornas feromoner och produktionen av hormoner och mjölke påverkas. Atrazin påverkade hannarnas luktsinne redan vid 0,04 µg/l, vilket är i nivå med de halter som tidigare uppmätts i svenska vattendrag. En ytterligare effekt av bekämpningsmedlen är att både laxägg och mjölke påverkas negativt, vilket leder till nedsatt befruktning av äggen. Risken är att leken misslyckas, och konsekvensen skulle kunna bli en långsam minskning i laxpopulationen, och/eller en utarmning av det genetiska materialet.