Analysera relevanta nivåer
Vad som är en relevant analysnivå beror i första hand på varför provet tas och i vilket vatten. För drickvatten så finns en förordning (SLV FS 2001:30) som anger att detektionsgränsen* ska vara 25 procent av gränsvärdet. För enskilda bekämpningsmedel är gränsvärdet satt till 0,1 µg/l, vilket betyder att detektionsgränsen får vara högst 0,025 µg/l. Undantagen är ämnena aldrin, dieldrin, heptaklor, heptaklorepoxid där gränsvärdet är 0,03 µg/l och alltså kräver en motsvarande lägre detektionsgräns.
*Detektionsgräns är den lägsta halt där man kan verifiera att ämnet finns i provet med en rimlig statistisk säkerhet. Nära detektionsgränsen kan dock bara en kvalitativ bestämning göras, dvs man anger om substansen finns i provet eller inte. Sådana fall rapporteras ibland som spårvärde av analyslaboratorier.
Anledningen till att man vill kunna spåra substanser vid lägre nivåer än gränsvärdet är för att kunna upptäcka trender, dvs om halterna är på väg uppåt och närmar sig gränsvärdet så ska man kunna vidta åtgärder i god tid, innan gränsvärdet överskrids och vattnet klassas som otjänligt.
För grundvatten gäller samma gränsvärde som för dricksvatten, alltså 0,1 µg/l, enligt ett EU-direktiv som gäller grundvatten (2006/118/EG). För både grundvatten och dricksvatten gäller dessutom att summan av halter för enskilda bekämpningsmedel inte får överskrida 0,5 µg/l.
När det gäller ytvatten finns däremot inget generellt gränsvärde när det gäller förekomst av växtskyddsmedel. Istället har Kemikalieinspektionen tagit fram s.k. riktvärden för enskilda växtskyddsmedel. Riktvärdet anger den högsta halt då man inte kan förvänta sig negativa effekter av ett ämne på vattenlevande organismer. Detektionsgränsen för ämnen som analyseras i ytvatten bör, på motsvarande sätt som för dricksvatten och grundvatten, ligga lägre än riktvärdet för respektive ämne. Några ämnen har dock väldigt låga riktvärden, till exempel esfenvalerat med ett riktvärde på 0,0001 µg/l. Det är en nivå det kan vara svårt att komma ned till om analysmetoden är av generell karaktär, dvs inkluderar ett stort antal olika substanser. Riktvärdena togs fram 2004 och uppdaterades 2007 men sedan dess har ingen ny uppdatering gjorts av Kemikalieinspektionen, därför har CKB tagit fram två rapporter med preliminära riktvärden utifrån samma metodik, för ämnen som är relevanta att analysera i svenska vatten men som inte har något riktvärde från Kemikalieinspektionen.
